Eftermiddag av; huvudvärk, pesto-pastasallad, Tova-Liisa i tårar för allting, teater på
t-magasinet för Svante och kompishäng hos David för Ingemar. De egna tankekrafterna har under em-kväll dränerats till sista droppen. Hela mitt liv känns just nu som en djäv. ad.hoc- lösning. Jag har "brutit ryggen" , men hänvisas till akuten i evigheters evighet , för att avslutningsvis upptäcka att jag aldrig kommer därifrån. Sjukskrivning är verkligen skit, det "värsta" (egocentriskt sett) som kan hända en människa. Sjukskrivning är: ensamhet, ångest, isolering, utlämnande åt inre och yttre demoner, frågor som förblir obesvarade, frågor som ekar ut i tomma intet för att retoriskt återvända; ett drömmarnas och längtans isolation, den eteriska skärselden. Ja, jag är språkligt dramatisk, bombastisk och kanske djäv. jobbig, men orden måste ut för att kakafonin i det inre skall dämpas. När själen blöder smärtar kroppen, en smärta som livet inte når.
Ursäkta den emotionella dramatiken.
