söndag 26 mars 2017

Helgen

Rejält trött i fredags. Gunnar, Pelle och Ingemar sov över hos Svante. Fortsatte jobba in på småtimmarna i tyst hus.
Björn vaknade, som vanligt, tidigt...med eller utan små barn.
Aningens irriterande.
Packade te och annat för en tur i närheten. Bara Björn och jag.
Knarrade skog, solgläntor och ett sjujävla fäste på splitboarden. Te på toppen och rätt pissig åkning ner bland fallna trädstammar och stenar.
Sen födelsedagspartaj hos Mats och Elisabeth.
Mat från Le Garage, tårtor och en massa barn som växer så det knakar. Gunnar försvann i lek med kusinen Becaye och Pelle lekte, som vanligt, efter egen näsa.

Ingemar och Gunnar sov över en till natt hos Svante och Pelle somnade i bilen på väg hem.
Lite jobb och en sovande Björn framför tv:n.

Idag helgas inte vilodagen.

tisdag 14 mars 2017

Sportlov

Ledighet tillsammans bland vildheten och friheten.
Det begränsade tillsammansskapet med Björn och barnen. Det jag trivs i.
Trängseln i rummen och irritationen som kommer därav.
Kvällsmyset, kroppens trötthet och själens lugn.
Magiskt att alla barnen fortfarande följer med.

onsdag 8 mars 2017

Min mammas dag

Ingemar, Tovaliisa och Svante skojar med mamma på Sunderby sjukhus april 2015
8 mars, internationella (och socialistiska) kvinnodagen.
Tänker på min mamma idag, varje dag fast ännu mer i dag.

Min mamma som jag växt upp med; varit så arg på, bråkat med, äventyrat med, skrattat med och delat hela min barndom med.

Min mamma som fick cancer. Min mamma som inte längre finns på jorden.
Min mamma som jag saknar oändligt.

Jag hann säga till henne, inte allt det där man vill hinna, men lite.
Jag hann säga att hon levt ett fantastiskt liv, starkt, självständigt och modigt.

Utan medfödda privilegier och med ett rött hjärta som klappade för alla.
Från polska flyktingar som kollade på tv tillsammans med mitt tonåriga jag, till gömda kvinnor på jouren, ensamma pensionärer och barn som längtade efter en sagotant.

En livstid av mod att våga upptäcka nya horisonter.

Till dig mamma, en socialistisk kvinnodag.

torsdag 2 mars 2017

Svante

I morgon fyller Svante 23 år!
23 av mina 43 år har han funnits med mig. Hela vuxenheten.
I våra fysiska rum bor han inte längre, men inte heller längre bort än en kort biltur.
Småbarnen kunde inte ha fått en bättre storebror.
Han planerar spelkvällar, badturer och Leos lek.
Han kan snurra många varv på snowboard och lär Gunnar allt han kan.
Engagerad,känslomänniska. Talangfull, intensiv och den mest tänkande och tyckande människa jag känner.

Borde säga oftare hur stolt jag är.
I morgon fyller han år.


tisdag 21 februari 2017

Drömma stort och leva litet eller leva stort och drömma stort

Jag lekte länge med dockor.
Trodde att man fick mask om man åt snö, drunknade om man badade när man ätit och fick fyrkantiga ögon om man satt för nära tv:n eller såg på tv i större omfattning än en halvtimmes barn-tv...om jag hade tur tjuvade jag till mig språka på Serbokroatiska eller Linus på linjen.
Bar täckbyxor och snowjogging i 6 an.
Använde sockervatten för att få till Howard Jones luggen då jag inte fick köpa hårspray.
Använde dator för första gången på gymnasiet.
Lärde mig sms:a för ett par år sedan.
Började med Instagram förra året och blev chockad över att Kurt Cobain skulle ha fyllt 50.

Jag är oomtvistligt "ute". Hur jag än vänder och vrider på det.
Älskar instagram och inspireras av alla fräsiga människor vars liv och "konton" är sådär genomtänkta, både vad som läggs ut och hur.

Vill vara den där naturälskande hipstern som surfar genom livet på brädor i de mest magiska miljöer. Som, så klart, yogar lite var stans och gärna visar ungdomlig hud som svalkas av saltvatten och smeks av sol.
Eller så vill jag vara en sån där renässans gröna-vågaren som lagar en massa sjukt goda vegorätter. Typ som hon den brunhåriga Green kitchen,... personen.
Å andra sidan

...det känns också helt ok att vara en 43 årig drömmare som älskar berg och stora äventyr, men anpassar drömmarna till kroppsliga begåvningar, små barn, ålder, tid, pengar...livet.



söndag 19 februari 2017

Söndagssaknad

Helgen har varit fin. I saknaden efter sönerna som alla sov över hos store storebror Svante ägnades min ledig tid till restauranglunch och shopping tillsammans med Tovaliisa och Björn. Inspirerad ställde Björn i ordning en ny lekhörna i småbarnens rum. Pelle åå-ade och oo-ade, lagade grönsaksgryta på leksaksspisen och sa smaskens. Det gör ont i bröstet av kärlek när hen gör så, vår lilla lillsnubbe. I vardagligheternas magi dyker tankarna på mamma nästan alltid upp, en innerlig önskan om att tala med henne igen.
I kväll tog jag modet till mig och tittade i gamla album. På mig. Mamma. Pappa, gudmor, gudfar, kusin Tomas. Ett alldeles särskilt kort på mamma låg instucket mellan gulnade tidningsurklipp och festfoton från 60-talet. Ganska nytt. Inte så gammalt. Mamma med sitt röda läppstift, snaggade hår och rödmålade naglar med flag i kanterna.
Min mamma.
Vill att hon ska veta att jag tänker på henne, ofta, ofta. Att jag...att vi saknar henne.
Hoppas att hon finns där någonstans nära, att hon är med småbarnen i vardagligheterna.
Med mig. Med oss.
Att vi ses i Nagijala.

tisdag 14 februari 2017

14 februari

Idag är det 14 februari, Alla hjärtans dag.
Firat med att köpa likadana mössor till Gunnar och Ingemar, så fint att ha likadana fast en är fem och den andra tjugo.
Tacksam för barnen, mannen, vännerna, hälsan, mitt dagliga bröd...
14 februari gör sig alltid påmind.
Förmiddag i Kassjö; texter av Steiner, samtal, solvandring till bilen. Sms.
"Inga hjärtslag nu"
Hur länge kan man egentligen hålla andan. Hur länge kan världen stå still.

Ibland blir det  fel i världsaltet och ingenting kan förändra eller ställa till rätta.
Idag är det 14 februari, Alla hjärtans dag.