lördag 1 oktober 2016

Njuta in njutningen

Försöker njuta in njutningen tränga bort argsinnet. Te, varma croissanter och söt nötkräm, syndigt gott. Björn och Gunnar har försvunnit till barnträdgårdens arbetsdag. Pelle njuter också sötfrulle och ser på Äventyr i tid och rum.
Ringde en vän för att prata av mig, få medhåll och skratt.
Kliet i sinnet lugnade sig och senhöstsolen trängde fram.
Sen satte jag mig på blöt toastol, såg hårbollarna i duschen och kände höstmodet falla.

torsdag 29 september 2016

Vanliga livet

Dekorerade draktårta, firade modet och det godas kamp i Mikaelisk tid. Fortsatte dagen i racerfart och avslutade i skratt och med värme i hjärtat beskåda 8 ans teater Hypokondern.
Kom hem trött och glad.
Kraft som behövs när mörkret smyger sig på och det lätta ljuset vilar i lyckominnet.
September har bjudit dur och moll, just nu mest moll.
Höstmelankoli utan mening eller mål.
Alltid åtföljd av självrannsakan och självkritik, men också tankar och känslor som springer ifatt.
Bara livet helt enkelt, vanliga livet.





torsdag 22 september 2016

Olika

I stöket, smulorna och smutsen. Morgonstressen som gör att jag glömmer mig själv. - Skynda!
Pelle vill och Gunnar vill inte, som vanligt. Irritation över att Björn lämnat jackan, eller tros ha lämnat jackan. Borstar små tänder på stående fot. Bil till jobbet fast vi bor så nära, hemskt!
En fyraårings tankar smyger sig ut mellan bagarn och vänstersvängen. - Mamma när det är mycke människor blir jag blyg. - Jaha. - Ja, nästan rädd i hela kroppen.
Så är det. Så olika.
En treåring som aldrig tvekar i folkmassorna. En fyraåring som helst vill vara ledig och gå på äventyr med familjen.
En treåring som tycker bobåkning i utförslut är läskigt. En fyraåring som åker backarna och liften själv.
Så är det. Så olika.

onsdag 21 september 2016

Tankar när man läst ännu en artikel om mitt yrkesval

Läser om ett yrke som solkas och förföljs av negationer.
Möter varje dag livsgärningar fulla av hopp, spontanitet och framtid.
Vi skolarbetare lånar framtiden, ett kort ögonblick, men ändå evighetsviktigt.
Ur en längtan att bygga ett samhälle för alla, en vilja att med kunskap skapa jämställdhet, demokrati och värden bortom monetär ackumulation.
Hon som förtrollar med kunskap. Hen som lägger armen om, lockar och ger en knuff i rätt riktning, som finns där i med och motgång. Han som med orden lyfter självkänslan och får författardrömmarna att flyga.
Jag önskar bara att stjärnstoffet i skolvardagen får ta större plats på mediebrusets arena. Inte genom 9 a eller 9 b, genom snabba fixar, utan i den verkliga skolvardagen. Mötet, omsorgen, kunskapen, hantverket, konstnärskapet. Att vara lärare.

måndag 19 september 2016

Firande

Firade Pelle för andra gången i söndags.
Nu hos farmor och farfar vid havet. Vi cyklade de två milen från oss till Obbola. Soligt och härligt äventyr. Väl framme såg man inte röken av Gunnar och Becaye. Lek från första till sista stund. Storkusinen blev rysligt spännande i fågeldräkten, så rysligt spännande att en liten 3 åring skrikskrattade. Pelle älskar verkligen att fira sig själv och i morgon firar vi igen tillsammans med vänner.



tisdag 13 september 2016

Sovit

Vi åt lunch och pratade om livet
Jag har sovit och vaknat nu. I morgon skjutsar jag Svante och Ingemar till flyget. Innan dagis. Innan jobbet. Jag kommer lida, jag vet det.
Åt lunch med Svante och Ingemar. Sista lunchen innan resan. De är coola; packar sent och oroas inte alltför mycket av resnerver. På torsdag upptäcker dom Östasien. På torsdag hoppas jag att det inte regnar hos oss.
Cyklade till mamma tillsammans med Gunnar och Ingemar. Gunnar tycker om att städa på mormors grav. Vemodigt att se, vemodigt men fint. Önskar innerligt att mamma och pappa fick vara med och dela allt det magiska med våra barn, deras barnbarn. Det svarta stråket kommer över mig, fortfarande. En förbjuden känsla av bitterhet. Varför får vissa människor leva långa liv. Glada liv. Varför och varför inte.
På väg hemåt stannade vi vid barngraven. Vi stannar alltid vid barngraven och Gunnar frågade om alla dör när dom blir gamla och varför barnet inte fick bli gammal. Barngraven är så fin och Gunnar klappar alltid stenen, hoppas det är ok.
Sen fick jag ont i huvudet. Får det av sånt som är dovt och definitivt. Sovit och vaknat nu.
Gunnar städar och pysslar om mormors plats

måndag 12 september 2016

3 år

Hipp hurra för Pelle 3 år den 11/9!