40 år

40 år av detta jordeliv, 23 tillsammans med mig. Inte det firande som jag tänkt för Björn, men firande på sitt sätt. Heldag på IVA och sen dystopi, popcorn och läskeblask. Mad Max, Fury road. Två som vi, vi som inte gillar actiongenren. Två som inte gillar biljakter. Tur att vi gillar Charlize Theron. Promenad utmed blåsigt vatten. I morgon begravning och sen IVA.

Dagens föräldraord

" Småpojkarna är livets glädje, men just nu jävligt opraktiska" Björn beskriver livet just nu i samtal med prästen som skall hålla i (heter det så?) mammas begravning.

Fredag

Bordet fullbelamrat med anteckningar och böcker. Pluggbödelns närvaro. Livet bara finns, runt omkring. I mig inte lika porlande. Skoljuridikens paragrafer skall implementeras i den egna förståelsebanken genom forskningsprojekt, samtal och uppgifter. Tanken var att växla mellan pluggande, varmt te och strukturarbete. Men, som vanligt, så blir det som det blir. Barnträdgårdens studiedag, Gunnar och jag. Kändes sisådär med tvångs-tv och stressläsning. Pausade med äventyr", d.v.s. Gunnar och jag åker till banken för att betala mammas räkningar. Konstaterar att NLL är snabba på att debitera, det enda som de är snabba på. Lång väntan, ett nummer kvar... springande Gunnar med varmt kiss sipprande nedför benen. Konstaterar att ull iaf blir fuktvarmt, inte blött och kallt. Konstaterar att jag inte tagit med ombyte, toppen. Vi köper nya kalsonger, randig tröja och randiga mjukisbyxor. Bankkö och snabb tur genom Ica. Sen makaroner och korv, glass och färskpressad juice. Vi vilar tillsammans och jag tänker att jag har världens finaste unge. Sen blir jag ledsen för att jag tänker på att mamma inte kan vara med, med i alla ögonblick av magi som öppnar sig när liten blir stor.

Kristi himmelsfärd

Jag arbetar inte den här veckan. Jag vet inte riktigt vad jag gör egentligen; kanske kan man kalla det ansats till att samla ihop. Nytt telefonsamtal om sjukdom och elände. Far har blivit sämre och körts i ambulans till lasarettet. Själva sjukdomen vet jag om, men att han blivit sämre känns... minst sagt tungt. Kristi himmelsfärd och bilfärd norrut. Gruvar mig för att komma till barndomshemmet. Ingen glad pudelflicka. Ingen doft att nygjord palt. Ingen läskeblask från Dollar. Ingen mamma hopkrupen i soffan. Den ständiga filmkommentatorn. Gruvar mig riktigt mycket. Gruvar mig för att parkera utanför det sjukaste av hus. Gå in genom snurrdörren, förbi trapphus A. Mammas trapphus A, Pallen. Den kännbara doften av sprit med en tydlig underton av gummi. På söndag tacksägelse för mamma i Överluleå kyrka. I ett virvlande sammelsurium småbarn; Leos, äventyrsbad och lekpark.

Vardagen

Stop all the clocks, cut off the telephone, Prevent the dog from barking with a juicy bone, Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin, let the mourners come... Men så mitt i allt de små vardagligheterna som sammantaget utgör livets ögonblick. Lekparkslek med Lisa och en hel drös av levande, lekande och glada barn. Årets första grillning i trädgården. Tjuvlyssnande på de äldsta sönernas filosofiska och livsetiska spörsmål. Skatorna som alltid drar ut skräp på farstubron när man av lathet ställt matkomposten utanför dörren. Småbarnens fäbless för den gula plastmotorcykeln som vi fått av farbror Kenneth...allt sånt, sånt man inte lägger märke till. Vardagens anonymiteter, små osynliga väsentligheter. Livet som visar att grottliknelsen inte är konstant.

Fem veckor

Onsdag den 1 april; våryra påsklovselever, möten och arbetslag. Fem obesvarade samtal på mobilen. Björn söker mig, mamma har lagts in på sjukhus för sin krånglande rygg. Diskbråcket som krånglar. Pratar med mamma som intygar att jag inte behöver oroa mig. - Njurröntgen visade ingenting. Inte oroa mig?! Skärtorsdag; en känsla av exkarnation mer än Kristi kropp och blod. Ringer mamma, men inget svar. Ringer igen, men inget svar. Någon söker mig, vem? Ringer mamma, hon svarar. Mamma är fåordig,orkar inte prata; cancer, spridd cancer. Ringer avdelningen. Ringer läkaren. Domnar i kropp och själ. Oroar mig för tuff cytostatika behandling. Så naivt. Tisdag den 5 maj. Tystnad. Stress. Tårar. Overklighetskänslor. Panik och en oändlig omedelbar saknad. Sorgen, kärlekens pris. Vi tvättar mamma och sätter på finkläderna. Allt som påminner om sjukdom och smärta tas bort. Rummet städas och ljus tänds. Björn väljer kista. Det blir en ljus, en som släpper igenom träets ådring. Vi ber om en liten gudstjänst. Fem veckor, men nu vill jag vakna och inse att allt var en ond ond mardröm.