Helgen

Rejält trött i fredags. Gunnar, Pelle och Ingemar sov över hos Svante. Fortsatte jobba in på småtimmarna i tyst hus.
Björn vaknade, som vanligt, tidigt...med eller utan små barn.
Aningens irriterande.
Packade te och annat för en tur i närheten. Bara Björn och jag.
Knarrade skog, solgläntor och ett sjujävla fäste på splitboarden. Te på toppen och rätt pissig åkning ner bland fallna trädstammar och stenar.
Sen födelsedagspartaj hos Mats och Elisabeth.
Mat från Le Garage, tårtor och en massa barn som växer så det knakar. Gunnar försvann i lek med kusinen Becaye och Pelle lekte, som vanligt, efter egen näsa.

Ingemar och Gunnar sov över en till natt hos Svante och Pelle somnade i bilen på väg hem.
Lite jobb och en sovande Björn framför tv:n.

Idag helgas inte vilodagen.

Sportlov

Ledighet tillsammans bland vildheten och friheten.
Det begränsade tillsammansskapet med Björn och barnen. Det jag trivs i.
Trängseln i rummen och irritationen som kommer därav.
Kvällsmyset, kroppens trötthet och själens lugn.
Magiskt att alla barnen fortfarande följer med.

Min mammas dag

Ingemar, Tovaliisa och Svante skojar med mamma på Sunderby sjukhus april 2015

8 mars, internationella (och socialistiska) kvinnodagen.
Tänker på min mamma idag, varje dag fast ännu mer i dag.

Min mamma som jag växt upp med; varit så arg på, bråkat med, äventyrat med, skrattat med och delat hela min barndom med.

Min mamma som fick cancer. Min mamma som inte längre finns på jorden.
Min mamma som jag saknar oändligt.

Jag hann säga till henne, inte allt det där man vill hinna, men lite.
Jag hann säga att hon levt ett fantastiskt liv, starkt, självständigt och modigt.

Utan medfödda privilegier och med ett rött hjärta som klappade för alla.
Från polska flyktingar som kollade på tv tillsammans med mitt tonåriga jag, till gömda kvinnor på jouren, ensamma pensionärer och barn som längtade efter en sagotant.

En livstid av mod att våga upptäcka nya horisonter.

Till dig mamma, en socialistisk kvinnodag.

Svante

I morgon fyller Svante 23 år!
23 av mina 43 år har han funnits med mig. Hela vuxenheten.
I våra fysiska rum bor han inte längre, men inte heller längre bort än en kort biltur.
Småbarnen kunde inte ha fått en bättre storebror.
Han planerar spelkvällar, badturer och Leos lek.
Han kan snurra många varv på snowboard och lär Gunnar allt han kan.
Engagerad,känslomänniska. Talangfull, intensiv och den mest tänkande och tyckande människa jag känner.

Borde säga oftare hur stolt jag är.
I morgon fyller han år.