onsdag 22 februari 2012

Frihet

Det är helt galet vílken omvälvande resa det här är. Livets mirakelresan, bäbisresan. Upplevelsernas känsloregister känns i vissa ögonblick helt barrockt. Flera års väntan och en näst intill hjärtsprängande känsla av grusade förhoppningar, livsdystopi och nytändning. En graviditet av oro och bortträngningsmekanismer, som till slut mynnade ut i längtan och gränslös kärlek. Ett österhav som stormat och stillat sig, men österhav har alla väder, alla känslor och livets sjöfarare måste vara beredda. Är jag beredd? Vill ibland begära amnesti från den oändliga tröttheten, oron och den fysiska instängdheten... och det gör jag förvisso. Men inte vackert, poetiskt eller stämningsfullt. Korta stunder, ögonblick av självbevarelsedrift; i duschen, sittandes på vår sunkiga toalettstol, just innan jag skall undervisa. Ögonblick i mig själv, för mig själv, men med en dualitet i bröstet. Frihet i samma andetag som saknad efter en liten bröstkorg som häver sig fort fort. Lätta små suckar och varm andedräkt mot mitt öra. En vardagsfrihet med en liten bäbis. Frihet i en liten ask. Toalettstolsfrihet.

tisdag 21 februari 2012

Hen

Det här med personliga pronomen förbryllar mig. Vår lilla Gunnar är en finmejslad liten filur, liksom petit. Ett yttre som verkar få omgivningen att dra förhastade slutsatser i fråga om pronomen. En snippa och inte en snopp, d.v.s. petit yttre är uppfattas som synonymt med en hon. Något som får mig att fundera lite på det här med allt som vi tillskriver respektive pronomen. Som feminist så borde jag kanske använda mig av hen, men det vill sig inte i munnen, vet liksom inte när och hur detta ny-pronomen bör användas.
Debattprogrammet igår gjorde mig inte klokare där panelen svängde sig med uttalanden från såväl Katerina Januch, som verkar likställa könsneutral uppfostran med barnaga, som de jämställdhetsperfektionister som får mig att känna mig som värsta livmodersfeminsten. Har helt enkelt inte kommit till ett ställningstagande, kanske blir jag värsta hen-förespråkaren en dag.

måndag 20 februari 2012

Bärsjal

Idag när vi handlade så använde jag min nya, fina, ekologiska och svensktillverkade (av ett litet litet litet företag) bärsjal.
- Är den där verkligen bra (Ingemar)
- Jo, den är ju ekologisk (stressad mamma med bäbis-agorafobi och hypokondri)
- ?! Jaha, men är den verkligen skön för lilleman? (Ingemar)
- Jomen den är ju jätte-ergonomisk och ekologisk. (stressad och irriterad mamma som skall hämta ungar från ridningen)
- ???!!! Jamen, va fan titta på honom! (irriterad son)
Tittar
Lilleman ger då ifrån sig ljudet- skrumfhmfpumf!!! och har dessutom spytt rakt ner mellan mina bröst.
- Har nog knutit fel (ursäktande mamma)
- Jo, tjena, men den är ju ekologisk och jävligt ergo-nånting. (ironisk son)

söndag 19 februari 2012

Vintagerätt

Jag smygläser världens präktigaste blogg, d.v.s. underbara... Så nu är jag sååå peppad på att verkligen inte spendera ett öre, men inreda mitt hem sådär vintagerätt. En väl avvägd bladning av arvegods (som det så fint heter), lånat och loppis. Naturligtvis så knåpar jag och pysslar långt in på småtimmarna, kan helt enkelt inte få nog av husbestyren.

Blir snart helt eko-vintage-rätt-utmattad!

lördag 18 februari 2012

Jonglera livet

Ruskprickväder ute, räkor, läskeblask och lånefilm ( Kastrullresan) inne. Efter en intensiv "många bollar i luften vecka" har orken sinat en smula. Nästa veckas undervisning kittlar lärargenen, men skapar i samma andetag vissa rysningar längs den logistiska ryggraden. Lärare är något jag är inte något jag gör, samtidigt som föräldraskapet är det absolut mest tongivande och definierande för allt i mitt liv. Två timmar ifrån varandra känns just nu som näst intill oöverstigligt eftersom kärleken till lilla Gunnar är häftig och absolut. Hur pratar man om produktionsfaktorer, BNP och planekonomi när huvudet är fullt av nästan 5 kilo kärlek? Fast å andra sidan, hur avbryter man en utläggning om Greklands aktuella ekonomiska situation i ett ek.historiskt perspektiv innan "sista ordet är sagt"? Hur som helst så kommer bollandet med detta lilla I-landsdilemma göra det möjligt för oss att tänja föräldradagarna så att lilla G inlemmas i det kommunala uppfostringssystemet (dagis/skola) hösten 2013 och inte redan under våren nämnda år. Säkerligen kan flertalet familjer leva nästintill självförsörjande och vara hemma flera år med sina små pysar genom att ta ut enstaka dagar per vecka, men vår utförsåkande och fjällenälskande familj med nästanvuxna ungar ser inte det som ett reellt alternativ. Därför övas den sköna konsten att jonglera livet.

fredag 10 februari 2012

SW En sann orgie!

Det förvånade mig lite när Björn "kom ut" på facebook, känns liksom lite trist och inte alls sådär Anton Hysén fräscht, men vidsynhet is my middle name. Hur som helst så är Björns nyfunna kärlek en rätt ok snubbe och det är ju viktigt med gemensamma intressen om en relation skall fungera i längden. För att visa min otroliga förmåga till empati och för alla som önskar beskåda Björns nya förälskelse så råder jag er att gå in på http://www.reverbnation.com/sahranwrap

Dagisresan

Träffade barnens "gamla" dagisfröken och insåg i samma andetag att vi efter flera års avbrott inom två år skall återgå till "dagisnäringarna". Minns med längtan i hjärtat alla fina adventsträdgårdar och blöta snorpussar som följdes av hoppande steg in i lekrummet där den varma kaminen alltid brann välkomnande. Minns även avslutningsdagen i juni när Tova-Liisas alla ulltomtar, bivaxgubbar och halva blockkritor med hår och torkat snor på packades ner för att forslas hem för allra sista gången... Och, tro det eller ej, men jag kände pur glädje. Ja, lycka. Farväl hämtnings- och lämningstider som vi aldrig fixade att hålla. Farväl helgstäd där man i "tillsammansanda" skulle städa ihop med sitt barn som en gemensam gåva, något som allt som oftast slutade med skitsent "fan vad stressigt det är städ". Farväl "fan jag glömde regnklädertjafset, men jag kan ju skylla på Björn". Farväl dåligt samvete för att de fina namntagsen ligger i lådan och inte husmoderligt sitter väl sydda på barnens kläder.
Fast nu... Ja, nu känns det rikitigt ok, nästan spännande att återigen få ynnesten att göra dagisresan.

tisdag 7 februari 2012

Det blir inte riktigt som planerat

Vaknade och kände i hela kroppen att det här, det här blir en riktig toppdag. Vad kan jag säga, nära skjuter ingen...


Packade ner Gunnar i vår fina blå vagn för att ta en promenad till jobbet. Snabbjobb och sedan radhusmys tillsammans med vän och fin lillkille. Tyvärr kom femte sjukan i vägen, men ve den som ger sig. Fika kan man ju göra på jobbet och medhavd bulla smakar lika gott tillsammans med god vän och överstarkt maskinkaffe, men nära skjuter ingen...

Traskade dock hem i strålande vinterväder utan att ha fikat med en endaste vän, fast med en ny-ammad och sovande Gunnar.

måndag 6 februari 2012

Genusfällan

Genusfällan välkommen åter!

För drygt 11 år sedan, under senhösten när mörkret var som mörkast och nordanvinden yrde kom en liten tös till vårt hem. Pojkarna var då 6 respektive 4 år gamla och familjelivet var intensivt, härligt och ibland någorlunda ansträngt. Livet vill växa och de senaste fyra åren har en bekväm och någorlunda egocentrisk vardags- och helgdagslunk infunnit sig. Byteshandel för att få några minuters egentid, benhård strukturalism samt spring i pulkbacken har ersatts av FRI-tid, sovmornar och branta offpist åk. Härligt, längtansvärt och helt underbart, men med en saknad i bröstet, ett hål i mitt hjärta. Så efter tusen sorger, äntligen så kom han till oss. Hålet fylls av kärlek och sömnbristen döljs av ett töcken av livselixir. Då just då kommer den smygande, sakta gör den sig gällande och helt plötsligt finns den där; molande irritation bakom tunga ögonlock. Plocka, plocka upp, sortera, tvätta, amma, amma, byta blöjor, vädra mjuk bäbisstjärt, trösta, trösta. - Mamma! - Linda! - Mamma! - Linda! Most wanted, there can be only one... och det är jag. - Vad pigg du ser ut, njutande?! - Jo jätte jättepigg, Body Shops rosenkräm gör under. - Jag menar du har ju amningshormoner. - Jo jättemycket amningshormoner. Armen har intagit formen av en s-krok, en följd av snabb evolution som har kickat in, Varje cell i min kropp är redo att bära, skydda och mata, allt påhejat av det omgivningen påstår vara amningshormoner. Fast långt inne i mig finns det; svagt morrande, svagt ifrågasättande och lugnt konstaterande genusfällan är tillbaka.