måndag 25 juli 2011

Ett måste


Måste se!
Alexandra - Therese Keinings film "Kyss mig" har premiär 29 juli. Jag kan knappt bärga mig.

söndag 24 juli 2011

Meningslösa samtal

Dagens empiriska studie i köket.

- Du vet du en sak?
- Ja, kanske. Vadå?
- Vet du att bröst kan växa åt sidan, alltså inte bara framåt.
- Jaha
- Bra va?
- Ja jättebra

Roligheter

Väntar nu otåligt på att det roliga som utlovats av Björn skall börja!
Eftersom illamåendet lägger lite sorti på sommarhumöret så har Björn lovat att dagen skall bjuda på diverse roligheter. Toppen! Tänkte jag, naivt, när morgonen grydde.
Planen var en tidig tur på Kvantum där jag plockade ihop allt möjligt som jag verkligen längtade efter. Eftersom jag tydligen är "barnskadad" så blev det tacos!? Jag vet, totalt fantasilöst och mat-kulturellt djupt tragiskt. Eftersom jag, så klart, blev yr och illamående så placerades jag på de bruna träbänkarna vid kassorna (där sitter: barn som gnällt, gravida som gnällt och personer som är bakis och antagligen gnällt). Säng för att fördröja vomerandet och sedan tacoslunch för hela familjen. Jag hann kasta i mig drygt en tacos innan "urkrik" kallade. Tonåringarna plockade undan medan vi vuxna gjorde vuxengrejor (vi läste dagstidningen, men vuxengrejor låter lite mer spännande). Sedan drygt två timmar så har jag nu väntat på allt det roliga som utlovats. Björn måste vara ovanligt välplanerad eftersom han verkar sova in i det sista.

lördag 23 juli 2011

Hålla andan

Hålla andan!
Anders Behring Breivik, rasist och högerextremist. Direkt efter bombningen av regeringskvarteren och skjutningarna på Utöya kablade media, den tredje djävla makten, ut spekulationer om terrorism á la al-Quaida. Så klart! Vad kan man förvänta sig? Naturligtvis så förutsätter man att ondskan och döden kommer i form av en muslimsk extremist. Idag står det klart att ondskans problematik kom som en 32-årig, blond man. Drygt 80 unga människoliv avslutades på Utöya och fler har förstörts för all framtid. Världen håller andan.

fredag 22 juli 2011

Tro och hopp


Om vintern så tränger vi ihop oss i en pytteliten 70-tals husvagn och om sommaren i en ännu pyttigare segelbåt. Har åtskilliga gånger fått frågan om vi inte, liksom, blir helt galna och bara vill fly, men faktiskt inte. Vi är nu tre, min man och mina två söner, rätt så stora samt en halv-stor (jag) och en liten, T-L. "Finns det hjärterum så..." Smörigt, men sant. Våra gemensamma intressen (utförsåkning/fjällen & segling) samt det faktum att vi är en familj/ett gäng gör att utrymmesbristen går att överse, dock inte utan en del kontroverser. Det som fyller mitt hjärta, det som jag tycker är det bästa och finaste med att barn har kommit till oss är just det att bli ett gäng, vårt gäng/mitt gäng. Nära relationer som är helt oberoende av annat världsligt skit som annars kan solka och förstöra, en otvungen kärlek. Min inställning har alltid varit att de barn som väljer att komma till oss är varmt välkomna, dock en inställning som inte rakt av har delats av Björn. Tre barn, relativt tätt. En känsla av förnöjsamhet och så går åren; liten blir stor och ung blir inte fullt så ung längre. Som vågor på havet har en fråga hela tiden bidat sin tid, vill någon fler komma? Efter, vad som känns som, tusen sorger så växer ett pytte i mig. Initialt så tog förvåningen oss som en storm, men min utgångspunkt var att det säkerligen skulle sluta i missfall, som så många gånger tidigare. Hoppet har varit min och vår största fiende. Scenariot har hela tiden byggt på en framtid utan ett litet barn, men nu 15 veckor in i graviditeten har hjärtat vågat sig på att leka med två framtider. En framtid där vi säljer all lös egendom och faktiskt genomför den där drömresan till Nordamerika och en framtid där drömresan får vänta till förmån för doft av evighet och hav i form av en liten knubbig filur. Hjärtat vill och hoppet har så smått antagit formen av tro, dock en tro som vacklar likt "en koloss på lerfötter" (och så fick jag in något kommunistiskt). Vi håller tummarna och försöker att varmt välkomna det stora illamåendet som ligger som dimman i Lutzen (kan fortfarande inte få till de tyska prickarna).

onsdag 20 juli 2011

Sommarblues

Sommardagarna bara går och går. Känns lite som att "sommarlovet" (som lärare växer man aldrig upp och får semester) liksom inte infunnit sig på allvar, utan att livet skjuts framför existensen hela tiden. Jag försöker att inte värdera detta faktum för mycket eftersom jag antar att en viss besvikelse skulle infinna sig. En Alfons Åberg känsla av "ska bara". Snälla Linda njut av ögonblicket!
...ska bara jobba lite först.
...ska bara må lite illa, sen blir det bättre.
...ska bara snart få lön.
...ska bara besikta bilen.
...ska bara vara lite trött hela tiden, men sen... sen bleknar Pripps blå reklamen inför den omedelbara sommaridyllen som skall infinna sig.
Kanske är det pragmatismen... eller så är det "svenssonlivets vedermödor", men jag saknar känslan av livsbejakande, sprudlande, naiv oändlighet. "En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut, en gång." Barndomens rum att leva. Rum att andas och känna lungorna fyllas av frihet. Dagar av: hav, grillning, båtliv och glada släktingar i 70-talsrätta byxor med hög linning. En himmel utan ett enda moln.
Jag vill återerövra barndomens heliga hemlighet.

måndag 18 juli 2011

Glöm smink

Samtal i bilen.
T-L - Mamma! Du är den enda mamman i klassen som inte gillar topp! (eftertryck på topp)
Mamman - ?!??? Vad? ( från samtal om glass till detta, röd tråd?!)
T-L - Ja, du tycker ju att topp är dumt om man inte har bröst... eller du tycker ju det är dumt även om man har det?
T-L fortsätter... - dessutom så är du den enda mamman i klassen som HATAR smink, ALLA tycker det är jättekonstigt!
Mamman, d.v.s. jag, anstränger mig för att pedagogisera mitt stigande brandtal á la jag har väl för fan inte närt en ....... vid min barm?!
T-L fortsätter... - jo och förresten när får jag börja använda smink?

Mamman - Brösten är födda fria och smink är skit!!! När du blir myndig.

Så här i retrospektiv så kanske en mjukare ingång och ett mer didaktiskt färgat samtal hade varit att föredra.

söndag 17 juli 2011

Sommarmorgon

Sommarmorgon; blå himmel, sval bris och solskensskuggor under buskar och träd. Björn bakar i köket och en varm-söt doft sprider sig i huset. Ser framför mig hur smöret smälter på de varma bröden under lagrad ost och ett tjockt täcke ekologisk marmelad, mumsfilibabba. En stor kopp Roiboos, chokladsmak med kanel, blir himmelskt. Ett te som jag drack för första gången hos M & R för några dagar sedan, verkligen att rekommendera. Hoppas att det blir en fin dag.

lördag 16 juli 2011

Slutar inte förvånas

Hur gör djur?
Björn återgav ett smått sanslöst samtal som han deltagit i.
En ung man berättade att den nya FC (facebook) trenden är att rationalisera och gå mot ökad exklusivitet. Naturligtvis bad min man den unge gossen utveckla och svaret får mig att tappa hakan. Facebook (vuxenstatusscenen och vuxenmobbingarenan) har gått mot en tendens av individuell ökning av vänner för att markera socialkompetens, så långt är jag med. Trenden är nu, enligt den unge hobbyforskaren, en ökad exklusivitet baserad på nytta, d.v.s. en individuell sortering där enbart de mest värdefulla (dock inte företrädesvis de närmaste och finaste vännerna) personerna får företräde att upphöjas till vän.
Den bakomliggande etiken får håren att resa sig på armarna. Funderar lite på hur en dylik selektion skulle gestaltas i skolmiljö?! Min förhoppning är att den unge mannen håller en klar distans till människorelaterade yrken.

torsdag 14 juli 2011

Fy fan för hemmafix

Gud vad jag vill leva: off grid, off media, off kommersialism, off kapitalism ... off off off.
Lite 50- och 60-tal blandat med en portion Svenskt tenn (gärna Estrid Ericssons elefantmönster), mormors ärvda och så klart de där lyckade Gustavsbergs fynden. Basen är nordiskt ljus, men blandas upp av retrotapeter eller nyare design ditos (gärna Cole and son eller Lisa Bengtssons lagomspralliga mönster). Naturligtvis är toaletten helkaklad... eller vänta kanske har du fallit för den lantliga trenden och hamrat upp lite pärlsont som målats med linoljefärg.
Jag känner liksom noll pepp att ta tag i vår spartanska sunktoalett i 80-tals aprikos. Det känns inte ett dugg härligt att skrapa fönsterkarmarna. Jag varken vill eller orkar odla en enda ringblomma för tillfället. Jag är inte ett dugg domestic.

tisdag 12 juli 2011

Sommarrapport

I denna ljuva sommartid...
Kropp och själ har så sakta anammat sommarlunken. Båda sönerna arbetar; 15-åringen hos fina familjen B i Flurkis och 17-åringen hos Obbolagänget. Våra sommarjobbande ungdomar till trots så hinns det med en hel del utflykter: seglingsturer med varma havsbad, gó-fika hos M & R i Baggböle, pizzabak och dagsutflykt till Höga kusten. Njuter av "hitta på öl "(den alkoholfria varianten) och skönlitterär nattläsning. Kvällarna har även ägnats åt sex och våld, ja faktiskt!? Fastnade i tv-serien Spartacus och har nu plöjt mig igenom första säsongen, inte bergmanklass eller ens Hitchcock, but me like. Fönstermålning och toalettrenovering väntar, naturligtvis med avbrott för fikastunder, solkyssta klippor och annat som hör sommaren till.