torsdag 27 oktober 2011

Hopp-lös

Tänd ett ljus och låt det brinna... låt aldrig hoppet....
Jaha, men om man känner sig sådär hopp-lös då? Eller rättare sagt urlakad. Hur man än vänder sig så replikerar någon att man, så klart, vänt sig åt fel håll. I aim to please... men hur gör man när idéerna tagit slut.
Alternativ ett. Förändra vad du kan.
Alternativ två. Försök att förändra lite till.
Alternativ tre. Och lite till.
Alternativ fyra. Men fan lite till kan man nog ändå.
Alternativ fem. Svävande tillstånd, typ lost in translation. En känsla av total ensamhet och uppgivenhet som i de flesta fall följs av att man går tillbaka till alternativ ett. Fast man kan också fastna på alternativ fem, vilket inte är att föredra.
Nä, nu skall jag gå hem, sova och hitta tillbaka till alternativ ett.

måndag 24 oktober 2011

Vänskap

Vi har "varit ihop" i snart 19 år, Björn och jag. Vi är lika, men också väldigt olika. Vi kan vara oense så stickorna ryker, men alltid med en samklang som ger mig trygghet. Vi har något som jag kallar vänskap (par - skap också, men nu skriver jag om just vänskap). En vän är något man är genom sina handlingar och sin mänsklighet, så otroligt barockt, vad menas nu?
En vän delar med sig av sig själv, utan att hela tiden fundera på om han/hon bör säga si eller så. En vän lyssnar aktivt och med empati. En vän är rak, men ändå förstående i sina kommentarer. Till en vän vill man vända sig i livets olika skeden. Vänner kommer ofta i ental, eller åtminstone i fåtal, medan bekanta kan man hitta i dussintal. Bekanta är "göra människor" och vänner är vara människor, inte så att det ena utesluter det andra, men bekanta har helt enkelt inte samma textur eller kvalitet som sann vänskap. Med bekanta idkas passivt lyssnande, men det gör inget för man vet liksom om premisserna. Relationen är baserad på stunden och aktiviteten. Man skrattar tillsammans, men när skrattet fastnar i halsen då går var och en hem till sitt. En bekant vill gärna ha ett ytligt och kortfattat svar, företrädesvis med en skrattande och lite ironisk underton, när de frågar hur man mår. .. Men det gör inget för man vet liksom premisserna. Att vara en vän kräver och ger, att vara en bekant är inte särskilt svårt eftersom man kan stänga dörren när helst man vill och tycker. Vänskap är nog en bristvara i ett samhälle av vårt slag.

lördag 22 oktober 2011

Eufori

Känner mig euforisk. Liknelse, typ som när man efter en lång tenta gick ut ur "Östra paviljongerna" (obs jag är urgammal därav östra pav...). Har nämligen tagit mig an något som man i mitt yrke gärna ålägger framtiden... och och nu är jag klar. Min förhoppning är att ägna resterande del av helgen åt sköna höstpromenader, magprat (inbillar mig att lilla pyttet tycker vad jag har att säga är intressant, språkförbistring?!), samt god mat. Spa here I come.

fredag 21 oktober 2011

Det eviga och det evinnerliga

Känner mig som en turkisk gästarbetare en riktigt dålig dag. Livet är ett ändlöst "walraffande" i vuxenskogens dunkel. Herre Gud så tragiskt det låter, fast som den "Noréndrottning" jag. de facto, är så sparas det inte direkt på excesserna. Magen växer och de mjuka puffarnas tid är förbi. Den växande kaggen gör sitt när det kommer till sömnsvårigheter och annat trevligt. I vanlig ordning tuffar huvudet på i en ändlös kakafoni av pedagogiska synapser: historisk dynamik, ämnesplaner, kallt krig, välfärdsmodeller och summativa formuleringar, allt i en enda stor köckemödding. Alfons Åberg inställning... snart, kommer snart intas vid direktkontakt med presumtiv fritid. Inandning och utandning, eller typ hyperandning. Weledamagsmörjan som en vänligt sinnad kollega rekommenderade får helt enkelt vänta till vecka 44.

måndag 10 oktober 2011

Bärsärk

Har lånat sonens dator och FÖRSÖKER verkligen behärska mig eftersom primärimpulsen är BÄRSÄRK på datorhelvetet!
Humöret är just nu nära härdsmälta a`la ketchuphalseffekten eftersom jag inte finner något som helst nöje i att försöka kringgå Mediacentralens strömmande funktion. Säkert toppen för majoriteten av Umeås lärare, vilket inte hjälper mig ett endaste dugg. Helt enkelt en lång arbetsdag som vägrar ta slut.

lördag 1 oktober 2011

Höstfest

Varm höstluft, solsken, underbar soppa och glada människor. Tillbringade denna lördag på jobbet, fast ändå inte. Lite lagom planering och en stor dos samkväm vid Waldorfskolans lilla damm. Lite trött efter gårdagens pizzakväll som avslutades först vid vargatimmen.
... men nu går jag nog hem.