Min man den perfekte

Alla gillar positiva människor.
Alltså människor som är sådär lagom neutralpositiva, absolut inte överexalterade på något sätt och vis. På bästa vuxenstatusstället (Face book) så märks det tydligt vilka som har lyckats, typ alla som har över 200 "vänner" exklusive barn, att leva upp till normen. Min man är en sån. Snygg. Trevlig. Lagom glad. Lagom positiv. Lagom social. Lagom lång. Lagom tjock (före middan) Ja, helt enkelt en som håller måtten. Jag är absolut inte det minsta bitter eller så, men konstaterar bara liksom vad som gäller.
När vi bråkar (fast vi är ju så klart ett mönsterpar som aldrig gör det, men rent hypotetiskt), om vi skulle bråka så skulle det nog vara detta lagom lagom lagom lagom som jag skulle irritera mig på (fast det gör jag ju så klart aldrig, d.v.s. irriterar mig på ...typ nått). Min man... ja han skulle nog irritera sig på (fast det gör han ju aldrig, men ändå rent hypotetiskt) min dramatiska sida, s.k. autodidakt vardagsdramaturg, särskilt mina Norén-tendenser. Så alltså. Min man har över 200 vänner på FB (alltså face book, stället där man visar vuxenstatus) och är bara sådär präktighets poppis. Jag har drygt hundra "nära vänner" inklusive: mina barn, elever, mamma, personer jag "fått" av min man och några som jag inte riktigt kan placera, men vi är typ så tight.

Påsklov

Möter mitt karma om och om igen; på bergets topp, i vinden som mjukt smeker min kind, under den blå himlen och i varje skär utmed de branta snöklädda sluttningarna.

Har ansträngt mig för att leva i stunden och låta ögonblicket vara en evighet. "Fånga dagen"

Tack Gud för de svenska fjällen.

Tack familjen för att ni är underbara.

Tack SLAO för att ni håller koll på alla våryra skidåkare.

Tack grillkillen för årets godaste hamburgare.

Tack till alla fina föräldrar som lär sina barn skid vett och etikett.

Gräddmustasch

Tycker att det är fint med skäggiga män. Extra fint blir det på sommaren då skägget skiftar i olika toner, från choklad till solkysst. Gräddmustasch är också väldigt fint, man får liksom lust att ta handen och försiktigt smeka bort den. Idag var min skäggiga man och jag på kondis och inmundigade: bryggkaffe, semla och belgisk chokladtårta. Då, just då, fick Björn en sån där fin gräddmustasch som förevigades av mig.

Glad påsk

Så här på våren kan de tunnna linnegardinerna inte göra så mycket åt solljuset som (inte direkt silas) vräker in genom sovrummets balkongdörr. När vi flyttade till pippihuset på Angårdsvägen så sa mäklaren - och så är det älvsutsikt ????!!!! Fast lite stämde det ju, eller mer precist så är det årstidsbundet (alltså det här med utsikten) i april när saven bara börjat stiga och än så länge väntar med att knoppa och blada sig så kan man ju se lite blänk om man anstränger sig. Himlen ovanför ser sådär oskyldigt blå ut, så blå som en vårhimmel kan se ut. Fåglarna kvittrar och tisdagen vecklar nu ut sig, tabula rasa. Önskar livet och alla en riktigt solig och glad påsk!

Att avverka

Allt som sker hädanefter denna dag är bonus. Ibland går liksom all planering i lås. Har avverkat: jobbtraven, städning, tvätt, snälla-mammangrejs, god lunch ( blev dessutom bjuden av världens bästa Munter) med tillhörande "hänt extra-lek"och besök på världens förnämsta Ica, Kvantum så klart. Jag känner mig mätt, nöjd och redo att dammsuga bilen. Vad har hänt? Någonting måste vara fel? Jag måste ha tvärglömt något skitviktigt?

Kort

Det är val i Finland, fullmåne och djävligt blåsigt.

Kräver lite reflektion

Såg en intervju igår med Tant Strul ikonen Kajsa Grytt. Hon har kommit ut med biografin Boken om mig själv. Som sig bör när det intervjuas så frågade, så klart, journalisten om den personliga integritetens gränser i förhållande till boken, m.a.o. visar du dig naken så tar vargarna dig.

Svaret dröjde inte länge, men för mig var det klockrent, - Om jag håller tillbaka så blir boken inte sann. Vad är det liksom för idé att läsa en bok av och om Kajsa som målar upp en fiktiv schablonbild , en bild som balanserar sådär lagomt på det personliga i förhållande till det privata.

Varför är det så? Varför är våra masker så viktiga?

Min tolkning är människans naiva sökande efter enkla lösningar, t.ex. om en person skriver dikter droppande av svärta, ja då är helt plötsligt hela personen stämd i moll. De skärvor du lämnar av dig själv vill andra människor hela tiden forma till subjektiva övertolkningar.

Varför dravlar jag på om detta, kanske man kan tycka?

För mig är det viktigt att själv definiera vem jag är och vem jag är förändras. Det är: situationsbundet, tidsbundet, relationsbundet, stämningsbundet, ja helt enkelt en ständig ström av föränderlighet. Du känner inte mig och jag känner fan i mig inte dig, helt och fullt. I skrivandes form, möten, samtal, diskussioner, argumentationer så möter du, du och du en skärva av den jag är eller säger mig vara i stunden. MEN du möter inte hela mig, alla sidor av mig. Det kan du inte. Det kan ingen.

Jag saknar förståelsen, självinsikten. Om den skulle finnas, då skulle (kanske) vi människor leva tillsammans utan att försöka förenkla och kategorisera andra människor till pappersfigurer, fjärran från den verkliga personen. I den bästa av världar är den mänskliga arketypen lika föränderlig och mångfaldig som varje människa faktiskt är.

Samtal

Det har snart gått två år. Två år sedan jorden rämnade. Jag hade samtal idag, avslut på en början kan man nog säga. Min återgång till den verkliga världen, vardagen, arbetslivet. Det var ett gott och ett fint samtal med en väldigt fin person. Allting leder alltid till någonting, ibland oförståeligt i nuet. Vart har stormen fört mig? Min insikt är inte stor, inte ens med små mått mätt. Men den är min och ingen kan bättre klä, just min insikt, i ord än Peter Birro. Ingen sorg får bli så privat att den äter oss inifrån. All sorg är allmängiltig. Det är därför jag envisas med att skriva om min. För jag är inte unik. Eller åtminstone lika unik som du.

På besök i livmoderfeminismens rike

Scener ur ett äktenskap!

Känner mig lite inspirerad av Sveriges first lady vad gäller "kvinnospis", den moderna hemmafruns alter ego, Underbara...

Har vårkänslor och ägnar denna vabbdag åt att, de facto, leka duktig hemmafru och plantera om blommorna, men nej jag byter inte gardiner där går min gräns. Har liksom läst Det andra könet ( Le Deuxième Sexe) av Beauvoir och känner mig "libererad" (tycker det är en skam med pappor som låtsas-prioriterar sina barn och tar ut 2 månaders föräldraledighet på sommaren, ett skämt!). Erkänner dock med emfas att jag verkligen älskar estetik, dock inte alltid det som förefaller normerande. Blandar gärna barndomens teak och stringhyllor med; avlutad allmoge, Carl Malmsten och loppisfynd. Eftersom jag inte lagt in bilder på rätt länge så gör jag det nu. Bilden som en skärva av våra "familjescener".

Husguden syster Märta

Har växlat spår; vabbar istället för att själv vara magsjuk. Eftersom jag är lärare så är jag ju sådär tokförnuftigt präktig, typ äckel förnumstig och tycker att sjuka barn skall kurera sig i sängen. Är man sjuk, så varken orkar man eller ska man titta på tv, äta blåbärskräm i mängder, sjuk är absolut inte synonymt med att "ha det gemytligt". Kan man titta på tv så kan man gå till skolan, basta! Eftersom jag är förälder så är jag ju sådär lagompragmatiskt (åter igen egen formulering, lugna sig Svenska akademien) lagd och tycker att det är ganska mysigt att se Hästakuten (ett riktigt skitprogram, men jag är bra på att låtsas-se) tillsammans med en lagom varm (Björn energibantar, vilket är enklare än fläskreduktion och jag tar till vara all extra energi som kan genereras) Tova-Liisa. Eftersom vi är "waldorfare" och då, så klart, tror stenhårt på det naturliga sjukdomsförloppet (farväl alvedon, bamyl och magnecyl, välkommen feber, metamorfos, förvandling, från puppa till till till ) som en del av människans utveckling så kör vi liksom stenhårt, men man måste ju liksom inte lida... eller ... eller hur?! Humelihumhum. Måste nog läsa det finstilta i Syster Märtas husapotkek.

Arg mor yrkar kursplaneändring

Jag är desperat just nu! Magsjuk kvinna finner bara tomma toapappersrullar. Tycker att det borde stå inskrivet i kursplanen för ämnet hemkunskap: Syfte: att så smidigt som möjligt ta dig och dina föräldrar genom tonåren. Mål: - att eleven skall förstå vikten av att säga till när familjens samlade förråd av toalettpapper tar slut (dyrt och onödigt att torka sig med bomullsrondeller). - att eleven skall lära sig att inte ställa in tomma mjölkförpackningar i kylen ( någon idiot kan ju tro att det fortfarande finns mjölk kvar). - att eleven skall inse att glasen INTE blir rena om man ställer dem med botten nedåt i diskmaskinen. - att eleven skall komma till insikt om att det inte finns någon djävla soptomte alternativt att soppåsen har pojken med guldbyxorna funktionen, d.v.s. är oändlig, men däremot en förbannat arg mammaslav.

Min oerhört planerade dag

All min tid, smal överdrift, är planerad. Väldigt märkligt hur det kan ha blivit så eftersom jag inte direkt strävar mot det inrutat, byråkratiskt kausala. Som exempel: Idag ringde väckarklockan 9.00, fast jag föregick denna lilla irriterande tingest genom att vakna av mig själv. Småprat med Tova-Liisa. Träningskläder på. Iksu spa: alpine trail 5 km och sedan cykel 55. Se över detaljplanering samt rätta lite saker i lugn och ro på jobbet, vilket jag nu kan lägga till handlingarna. Handla på Kvantum Laga lunch till familjen, exklusive de personer som befinner sig i Sälen. Långpromenad med hunden och förhoppningsvis något barn. Tvångsläsning, Gaius Julius Caesar. Fixa middag. Här ligger min förhoppning till egentid, d.v.s. mysläs i sängen och en påse godis. Kvällsmys: läsning med Tova-Liisa, kvällsfika, tandborstning och nattiskramar. Fixa undan efter middagen. Tv Hämta Björn och Svante som kommer hem från Sälen.

Hurra för Tomas

Tomas Tranströmer 80 år! Hurra för metaforernas konung! "När han kom ner på gatan efter kärleksmötet virvlade snö i luften.Vintern hade kommit medan de låg hos varann. Natten lyste vit. Han gick fort av glädje. Hela staden sluttade. Förbipasserande leenden -alla log bakom uppfällda kragar. Det var fritt! Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro. Så tyckte han. En musik gjorde sig lös och gick i yrande snö med långa steg. Allting på vandring mot ton C. En darrande kompass riktad mot C. En timme ovanför plågorna. Det var lätt! Alla log bakom uppfällda kragar." "Svarta Vykort Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta." Jag läser Elegi och låter dikten avrunda en fin helgdag tillsammans med Tova-Liisa, svärisarna och lilla yrvädret Oumou. "Jag öppnar den första dörren. Det är ett stort solbelyst rum. En tung bil går förbi på gatan och får porslinet att darra. Jag öppnar dörr nummer två. Vänner! Ni drack mörkret och blev synliga. Dörr nummer tre. Ett trångt hotellrum. Utsikt mot en bakgata. En lykta som gnistrar på asfalten. Erfarenheternas vackra slagg."

Livet

" Låt mig få vara en av dessa svaga, en av dessa hjälplösa och dåraktiga. Först då blir jag en människa värd att älska" Jag läser dig. Jag läser dina ord och det gör ont samtidigt som det värmer. Du gör att jag vet att någonstans i universum finns det hopp, hopp för mänskligheten. Hopp för alla de som ensamma vandrat i dödsskuggans dal. Hopp för alla de som till förklädd människa mött sina demoner. Du skriver att allt du har att erbjuda världen är ditt ansikte och ditt namn. Den du är och den du har blivit. Allt du bär inom dig likt en bruten vinge, ett sår som längtar efter ljus. Det är magiskt och djupt mänskligt. Du skriver om livet, sorgen, kärleken och världen runt omkring. Dina upplevelser. Dina sorger. Dina kärlekar. Du skriver och dina ord blir mina.

Vänner och försvunna vänner

Har just nu en otroligt trevlig dag med min fina vän Lisa. Vi har skitkul. Nu undrar säkert någon, kanske, som läser bloggen vad vi gör och hur man kan få lika kul? Ett ord förklarar allt. SKRIFTLIGA OMDÖMEN. Så, nu är det sagt. Att jag dessutom har färdigställt mina gör det hela än mer njutbart och att Lisa nu "bara" skall klistra in sitt tillägg i 25 dokument gör det hela orgasmiskt. Lisa är dock gudinnan av copy-paste funktionen. Extra kul är det att Lisa faktiskt finns till hands som fysisk person. Jag menar det är liksom kuligare än om hon bara var imaginär, ett problem som uppstod på Umeå Open igår. Har besökt denna agorafobiavskräckande tillställning några gånger med ett antal olika personer. Ett säkert kort liksom; vänner, samtal, samkväm, musik, mer samtal och mer musik. Gårdagens besök var dock av en något annorlunda karaktär. En person hittades aldrig. En person, typ två, försvann varav en myseriöst. Tur för mig att det fanns några tusen till att snacka med. Såg kvällens begivenhet Håkan Hellström med värsta glädjehoppet i magen. Dessutom så träffade jag ett helt gäng lika glada håkanfantaster som sjöng med, försökte att bortse från att de säkerligen var lika gamla som min son, men eftersom alla mina vänner liksom försvunnit så... vad göra?