torsdag 26 januari 2012

Morgonbestyren

Kort om morgonbestyren som har genomgått en metamorfos de senaste två veckorna:

01-05.00 Amning varvas med kramar, kräkstorkande och blöjbyten.Spälsängen är husets mest överflödiga möbel. Vi har alltid samsovit med våra barn, men av någon märkligt anledning så uppstod ett spjälsängsinredningsbehov veckorna innan förlossning. Retroinspirerade barnsängkläder och Gunilla Axén designat spjälsängsskydd införskaffades. Ser sådär familyliving fint ut, men är totalt meningslöst. Har fått funktionen av familjens nya tvättkorg.
05-07.00 Ammar, stirrar i väggen, räknar får och ammar lite till. Försöker läsa om spädbarnets psykologi (en julgåva av svärföräldrarna), men sömndyslexin är för svår och bokstäverna dansar.
07.00 Väckarklockan ringer. JA! Björn väcker Ingemar och Tova-Liisa. Familjen går ner och äter frukost medan mamman (jag) har egentid, d.v.s. jag sover 30 minuter.
08.00-09.30 Skola och arbete för Björn, Ingemar och Tova-Liisa, lugn och ro i hemmet. Äter frukost, alltid Saltås musli med filmjölk, framför morgonnyheterna.
Stefan Löfven som ny partiledare i S. Intressant med en partiledare från facksidan, men räcker det? Orkar dock inte löpa tanken ut. Byter blöjor och tvättar bebisögon. Svante kommer in från sitt gårdshus (han är gymnasist, vilket innebär sovmornar i plural när kommunen sparar pengar genom att minska lektionstimmarna på kurserna).
Sedan fortsätter morgonen med en god bok och amning, inte alls dumt och helt annorlund i förhållande till mitt liv de senaste fem sex åren.

onsdag 25 januari 2012

Särskrivning

En arbetskamrat hittade ett litet brev igår. Brevet var riktat till skolans svenska lärare, vilket gav mig grubblerier hela natten.
Särskrivning (typ det står en brun hårig flicka i hörnet eller det står en brunhårig flicka i hörnet)eller nationalistisk smygpropaganda (typ utlänningar undanbedes)?
Hmm, något för skolans svenskalärare att ta tag i.

tisdag 24 januari 2012

Lilleman

Eftersom vår familj har en förkärlek för att göra en Pippi (Långstrump, d.v.s. allt bakvänt och upp och ner) så var det med en något
o-klar självklarhet som jag idag åkte till arbetet i vanlig tid, d.v.s. 7.30. Lilleman hade, i vanlig ordning, ätit sig genom nattens vargatimmar och låg, i vanlig ordning, sött sovandes vid min, numera i vanlig ordning, svällande barm. Kändes sådär lagom lockande att slita sig från den mörka lilla kalufsen som stack upp ur täcket och sätta sig i en kall bil. Väl på plats vägde alla fina grattiskramar upp morgonens arbetsångest och med lite tidspress (lilleman väntar inte direkt på maten) så fixade jag dagens biff. När jag vid 10-tiden återvände till hemmets härd så sov lilleman fortfarande i Björns famn, men vaknade vid min hemkomst redo för lite mat och mys.
Känner mig så lyckligt lottad att en så underbar person väntar på just mig.

måndag 23 januari 2012

Demokrati eller...

Tänker på det här med sociala arenor och socialt spel i en tid av socialdemokratisk förvirring, kommunala maktkamper och en dotter som hämtades sent om sider från en kraschad övernattning.
I den bästa av världar är vår strävan att leva och verka enligt en ram av: öppenhet, tydlighet, dialog och direkta mänskliga möten. Vi för en tydlig kamp i offentlighetens namn mot: förtal, gå bakom ryggen mentalitet, svågerpolitik och korruption.
I den bästa av världar ser vi människan och bemöter henne med respekt och förståelse.
Skolans värld symboliserar för mig den jord ur vilken demokratins blommor en dag skall gro och blomma. "En skola för alla", en skola som slår an en tydlig ton av den respekt, lyhördhet och förståelse som borde genomsyra vuxenlivets alla dimensioner. En fostran till frihet från inskränkthetens och rädslans bojor och jag syftar då inte på likabehandlingsplaner, olika typer av policyarbeten eller andra presumtiva dammsamlare. Jag menar det egentliga skollivet. Hur demokratiuppdragets essens levs i mötet mellan kommunledning- skolledare, lärare-elev, lärare-lärare, lärare-ledning, elev-elev, förälder-lärare... Ett uppdrag vars grundförutsättning är vuxna som är väl medvetna om uppdragets dignitet och tar sig an detta på tillbörligt sätt. Semantiska målerier och intellektuell frasering kan aldrig utgöra en stabil grund för detta mänskliga uppdrag, det är den egentliga handlingens pragmatism som utgör byggstenarna; från skolminister till kommun, enskild huvudman, skolledning, lärare och elever. I detta sammanhang står en fråga tydlig och klar, vart är skolan i Umeå på väg? Öppenhet och demokratisk dialog eller toppstyrning och diktaturmässig svågerpolitik?

fredag 20 januari 2012

Waldorfnamn

Våra ungar har alla gått/går på waldorf... och vad är då waldorf?.. och vad har det med saken att göra?

Jo! Vår lilleman bör ju i anständighetens namn få ett riktigt namn. Jag menar, lilleman (skrivs det ens med versal i början liksom) kan ju ingen heta... eller?

Arbetsnamnet under hela graviditeten var Kalle, men så kom Björn på att ungen måste ha ett riktigt namn (ursäkta världens alla Kallemänniskor). Enligt Björn är Kalle inte ett riktigt namn utan ett smeknamn och ve och borgerlig fasa så kan det ju inte få gå till. Suck och stön?
Gunnar måste det bli, enligt Björn, fast det vill inte Ingemar och Tova-Liisa med argumentet att det är ett fult gubbnamn.
Svante å andra sidan menar att en unge av lillemans kaliber inte kan heta nått så svennigt (synonymt med tråkigt/alldagligt och konventionellt enligt sonen) som Kalle eller Gunnar, näh hur skulle de se ut liksom?!
Jag, ja jag, har helt andra preferenser och föredrar: Holger, Toft, Vidar, Vile, Toste och Truls, alltså idel "waldorfnamn" enligt övriga familjen (därav inledningen)... Och waldorfnamn det är alltså namn som: 1. inte har namnsdag 2. för tankarna till festivalen vid Nämforsen 3. sånt man inte heter som hockeyproffs 4. namn som gör att man aldrig kan köpa en nyckelring eller mugg på lekbiten med sitt namn i feta bokstäver, alltså namn med tydliga kopplingar till diverse negationer (enligt övriga familjen). Därmed har ett kallt namnkrig uppstått och jag försöker på detta vis nå ut till likasinnade satelitstater.

onsdag 18 januari 2012

Bäckenbotten?!

Det är rent åt helvete med sömnen. Lilleman äter sig igenom nätterna och jag sitter sömdrucken i sängen och stirrar med tom blick på bokhyllorna framför mig, amningsdystopi i sin renaste form. När det befriande gryningsljuset äntligen kommer så befinner sig hjärnan i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet, ett tillstånd som omöjliggör den verkliga sömnen. Som extra "smör" på brödet så påkallar urintömningen uppmärksamhet och naturligtvis skall denna ske omedelbart eftersom den s.k. bäckenbottenmuskulaturen har packat väskan och gått/sprungit till varmare breddgrader. Naturligtvis så rekommenderas man att snarast börja träna detta upprätthållande muskelnät, fast jag anser det svårt, näst intill omöjligt, att träna något som man liksom inte har. Utgångsläget är lika med noll. Hur som heslt, skönt att gnälla av sig till någon som liksom inte "käckt" svarar att det är helt naturligt.

måndag 16 januari 2012

Stunder

Julen dröjer sig kvar hos oss och staffansstaken som pryder byrån i köket tänds varje morgon och kväll. Julstjärnorna i fönstret tillåts lysa ännu några dagar och vår julstjärna blommar vacker. Det känns som att juletidens pirriga känsla och nyårets hoppfullhet dröjer sig kvar i varje vrå. Vardagsliv; skolliv och arbetsliv har startat för vänner och bekanta, men inom våra dörrar så står tiden på sätt och vis stilla. Nätterna levs i vaket tillstånd där samsovning och amning ersätter sömnen. Dagarna upptas av små enkla vardagsgöromål, men för det mesta långa stunder av närhet och möte med en ny liten människa. Är så glad över omgivningens alla grattis, att så många är glada för vår skull värmer hjärtat, och jag, ja, jag är jätteglad. Att få uppleva de äldre barnens totala omsorg och kärlek för lilleman är något som jag nog inte riktigt vågat hoppas på. Naturligtvis så trodde jag att de skulle bli glada och tycka om sin lillebror, men så här glada. Hans mörka kalufs skumpar allt som oftast omkring i någon tonårings långa armar, eller så byts det blöjor och kläder av en ömsint storasyster. Mimiken i det lilla ansiktet är oslagbar och hela familjens favoritsysselsättning är för närvarande att pussa på de håriga kinderna och kanske är det just därför julen dröjer sig kvar, bara för att vara extra varm, lång och välkomnande för lilleman.

fredag 13 januari 2012

Välkommen

"Jag väntade visst millioner år på denna enda minut."

11 januari 2012 kl. 04.24.
Tack kärleken och livet!

måndag 9 januari 2012

Äntligen... fast lurad

Idag packades bäbisskyddet (det verkar heta så när det handlar om riktigt färska människors bilbarnstolar) och den för en månad sedan packade BB-väskan in i bilen. Vår ena tonårsunge skjutsades till badhuset och en trött, men ack så förväntansfull blivande storasyster packades in i baksätet. Björn hämtades från studiedagsarbete och vår lilla trojka gav sig av för att förhoppningsvis få besked om att livets under nu var i klart vardande. Dagens höjdpunkt; Pyttes hjärtljud, snabba rytmiska och underbara. Dagens (djävla) bottennapp; mjuk, men befintlig livmodertapp, vilket innebär att härlig bäbislukt låter vänta på sig, vilket innebär sömnsvårigheter, 10-kilosmage, nästäppa, andningssvårigheter och fortsatta drömmar om jättebäbisar.
Tröstade mig med vårens första semla, men inte ens det hjälpte.

söndag 8 januari 2012

Att vänta

Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.
En god vän sa redan innan julledigheten - bebisen kommer den 26:e. Det blev nästan som ett hemligt löfte, en tyst förväntning från min sida, kvasivetenskap i sin renaste form. Juldagarna kom och gick, likaså det nya året vitt och härligt, men Pytte verkar trivas väl i sin mörka boning akcompanjerad av tarmrörelser och hjärtslag. Väskan är packad och vår fina 80-talsvagn bäddad med fårskinn och varm åkpåse som skall hålla den lille rosig om kropp och själ. De äldre "barnen" (nästan vuxna i vissa fall) väntar och varje kväll lägger jag mig i tyst förhoppning om att snart få möta min allra färskaste förälskelse. Kan numer checka av alla förfödsliga tecken såsom: avgång av slempropp, fixering, sammandragningar samt moderlig intuition (som dock verkar vara felinställd). Jag har väntat så länge, eller framför allt så har jag längtat så länge efter denna någon som skulle vilja komma till just mig, just oss. Jag vill inte vänta längre, men livet styr man inte över. Livet gör ju lite som det vill och min/vår väntan är helt enkelt en livets realitet som existerar vare sig jag/vi vill det eller ej.

lördag 7 januari 2012

Thåström



19.00 svt Thåström i Musik special. Ett måste!

tisdag 3 januari 2012

Tillsammans

Tillsammansheten och det kollektiva är vackert. Juletid och julefrid ger utrymme för morgonsamtal i sängen tillsammans med Björn, samtal som tyvärr får ett litet existenberättigande under arbetsdagar/var-dagar. Känner mig lyckligt lottad att ha en livsvän som, liksom jag själv, finner nöje i utbye av åsikter kring livets väsentligheter såsom: människans natur, statens roll, historiska processer, film, litteratur, ja allt mellan himmel och jord. Morgonens samtal kom att handla om nyliberalismen och individualismen i förhållande till kollektivism och socialism. Inte alltid lätt att formulera sig när man skall beskriva gemenskapens skönhet och kollektivets värde. Att formulera sig långt från människan som enbart genom tvång och underkastelse lever (en myra i negativ mening) i ett stort kugghjul drivet av femårsplaner. Utan snarare en mening som skapas när man tillsammans med andra upplever sin viktighet, som enskild människa, men också som något större än en själv. Meningen bakom etiken, att på något vis finna vägen till en moral som hjälper oss människor att hitta vårt jag, ett jag som tar kommandot över driftslivet. Man kan hitta det "rätta språkbruket" hos erkända tänkare, poeter, konstnärer, men likväl i det skrivna och talade ordets torftiga utmarker. Man kan känna det, uppleva och leva det i livets små och stora ögonblick, men man kan aldrig förverkliga det ensam. Tycker om dessa små morgonsamtal.