fredag 31 januari 2014

Svär

Gunnar härmar för fullt; minsta rörelse, frasering, tonhöjd. Underbart, men skitsvårt iaf för en sån som mig.
Spontansvär om och när jag :
Slår mig
Tappar saker så de spills eller går sönder
Letar saker, t.ex nycklar under tidspress
Är trött och upplever att " jag gör allt"
Bajsar och märker att toalettpapperet är slut
Upptäcker att någon med storlek 43 lånat mina strumpor
Bakar bullar och hittar bara tomma mjölkförpackningar i kylen
...
Det är Mao ingen tillfällesbrist och exemplen ovan är inga universalsanningar utan tolkade ur ett högst egocentriskt perspektiv.
Sätter min tilltro till att även "gamla hundar..." och letar febrilt efter fungerande frustrationsdämpare.


Dagbok

Vänder man på stenar. Konsekvent gröna tar de sin plats på mina hyllor, tätt packade för att ge plats åt alla ord samlade mellan hårda papper med fina och fyndiga ( även mindre fyndiga) titlar. Dammet lägger sig som en grå hinna på och mellan orden. Filosofi får samsas med modern teologi, historia, ekonomi, och sociologi. Väl använda delar hyllplats med exemplar vars pärmar inte bär några spår av händers beröring. Inskjuten mellan Luthers lilla katekes och Kulturrevolutionen viskade den till mig. Sametsinbunden med slitna kanter, gulnade blad, spår av otaliga kulinariska ögonblick. Ord i bläck, alltid bläck. År läggs till år, man glömmer.
Min dagbok. Den enda i en rätt voluminös omfattning som jag ovetandes sparat.
Vill nästan inte läsa, men läser ändå. Nästan förbjudet, som att läsa en helt främmande människas innersta. Den jag var.
Kärlek, pengabrist, Kamenski, Bell and Sebastian, tentor, Humhuset, Foucault, djävla C-uppsats, Ingemars födelsedag, rädslan att inte vara bra nog, längtan efter äventyr.
26 år, tjugosex!

Skrev dagbok i över tjugo år, inte nu. Varför?

torsdag 30 januari 2014

Gränslös plats



Västerväg norrut, dold i skrotbilsmiljö, vid första anblicken anonym. Verkstad, övergiven lagerlokal eller husvagnside? Disneyfierad-barnkultur, eller som någon kanske skulle tänka men inte säga fulkultur. Inga förväntningar på pedagogiska efterhärmningslektioner à la suzukimetoden eller intuitiva skapandematerial.
Det är skillnad på plast och trä, boxningsträning och orientering, barnkläder med och utan tryck.
Den "upplysta" föräldern besöker denna bakgårdens bilskrotsmiljö i smyg, vid enstaka tillfälle eller kanske ofta. Men naturligtvis med en medvetenhet om miljöns uppenbara brister.
Brister som i barnens ögon blir till fantastiska möjligheter, då barnen i ordets sanna mening är gränslösa, klasslösa och normbefriade. Kanske tycker någon att barn är barn och har inte alltid rätt, men barn är barn och har inte heller alltid fel.
Så...
Vi äter våra pommes med höga decibel som ljudmatta.
Vi springer och klättrar oss svettiga.
Vi tittar på de stora väggmålade figurerna, pratar om plastfåglarna och cyklar på små cyklar tills benen värker.
Vi skrattar och hejar på andra rödkindade och snoriga små och stora.

Och skulle man fråga Gunnar så finns det ingen finare plats just i detta nu.

tisdag 28 januari 2014

Om detta talar man endast med kaniner

Att poetisera existensen.
Tack Anna Höglund för att du med ord och illustrationer tänjer skrivandets gränser, läsandets barriärer och människans murar.

Tack Lisa  för att du visade mig.
... och tack för den finaste boktiteln.
Slutligen, tack för att tystnaden bryts. För om detta talar man endast med kaniner.

Få ting jag måste ha, men denna... Ja, denna.

Dag

Huset är tyst.
Arbete och skola.
Sovande bebis.
Har plockat undan kläder och sånt som alltid skrotar på golv, stolar och bord. Dammtorkat och diskat.
Planerar middagen.
Ska handla och träffa frk.M när Pelle vaknar.
Andas ut. Välbehövligt eftersom Gunnar vaknade mitt i natten och ville läsa boken om bondgårdens djur.
Ska tvätta småbarnens ullkläder, älskar doften av ull och lavendel.

måndag 27 januari 2014

Söndagen

Tidsoptimisten i mig inledde söndagsmorgonen med att sy färdigt Waldorfdockan som skulle ges till minsta kusinen Saga. Försökte jonglera arbetsuppgifter genom att sy samtidigt som jag tittade på superpipe finalen X games, slå in paket och amma. Fick sprätta lite och klippa lite nytt, men efter någon timme låg en 20 cm luvdocka färdig som jag hoppas kommer till lycka för en liten en. Tyvärr hade den stackars födelsedagskompisen blivit sjuk så överraskningtårtan får vänta. Björn gick förbi med en, i mina ögon, märklig födelsedagspresent ( plaströr/instrument tillbehör) Eftermiddag /kväll spenderades i Obbola. Vi bjöds på fisksoppa och en makalöst god citronkladdkaka, men kvällens epicentrum blev bebiskusinerna Saga och Pelle. Saga en fysisk, verbal liten storkusin på 6 månader och filbunken Pelle. Finns bara ett ord som kan beskriva kombon, gölligt. Saga bor annars i Sveriges nordligaste stad, men tur för oss så ska Sagas pappa utbilda sig på Hjärtcentrum hela två månader så vi får mysa mer med dem.
Konstaterade också att Björns mamma och pappa nu har så många barnbarn att ett större matbord måste införskaffas. Blir varm i hjärtat när jag tänker på att jag kanske i framtiden får duka för barnbarn. Hade varit underbart med en hel drös barnbarn.

lördag 25 januari 2014

Lördag och lite sur

Usch, har varit en riktig surmamma i kväll. Nej! Inte! Lyssna! Allt med samma emfas och ilskna underton. Så klart känner barnen av min dova klang, trots att jag gör allt för att gömma den bakom pedagogiska samtal och menande blickar. En sån här surhet som man bittert får äta upp i form av dåligt samvete, arga, sura och ledsna ungar. Tur att Björn iaf har det trevligt med sin pappa  på bio och i morgon bjuds vi dessutom på middag ute i Obbola. Hmm... och en kompis fyller år. Blir nog en bra helg ändå.

fredag 24 januari 2014

Tv kväll

Såg Belinda Olssons personliga uppgörelse (kamp)med sin egna tolkning av feminism. Märkligt, rörigt och ostrukturerat. Små ansatser till samhälldiskussion, t.ex framtidens förlorare, av värde dränks i en uppsjö av " ooups jag tänkte högt" inslag. Olsson är ingen Susan Faludi.
Följde upp med Ann Heberleins slakt av herr Birro, en Birro som vandrar allt längre bort från de vackra söndermarker som en gång var hans hemvist. En Birro som forcerat försökte matcha Heberleins teologiska och verbala övertag. Tog fram skämskudden.
Avslutade mitt tv- maraton med att njuta av Saga Norens sociala klaustrofobi.

onsdag 22 januari 2014

Konstiga människa

Sociala konstruktioner bär vi människor som eldsmärken i vår interaktiva moral. Konsoliderat i varje fiber, behavioristiska reaktionsmönster dit vårt etiska jag inte når. Vandringar i normalitetens utmarker möts med definition av konstruktionernas innehåll och syfte. Att medvetet söka det perifera, för att man måste eller för att man vill, är en berg och dalbana. Dessa utmarker är min hemvist, älskar dom och hatar dom. .Självvalt och påtvingat.
Min bakgrund.
Mitt utseende.
Min sociala vaghet.
Mina spretande intressen...

För det mesta har jag lärt mig att leva med en skavande känsla av att något är lite fel, apart. Något väcker en fråga till liv hos andra. Rynkan mellan ögonbrynen. En förvånad uppsyn. En blick.
Sånt gör att jag blivit en inkännandets mästarinna.
Ett möte. Förvånad blick och frågor.
15 år har gått, barnvagn? Hur många barn? Skild? Inte!? Två, TVÅ små?! Börja om?! Du som var så duktig. Går du bara hemma?
Pelle var otålig, ledsen och sen smått hysterisk. Kände inte direkt peppen. Orkade inte förklara mina val. Orkade inte förklara varför man, som jag/vi önskat barn, många barn. Hittade inte orden och kände mig en smula utmarks-konstig.
Märkligt det här att ha fem barn med samma partner i två kullar. Märkligt det här att vara 40 år och ha två små. Helt enkelt jättekonstigt.

torsdag 16 januari 2014

Suck

Hoppas att inledningen på 2014 inte är tongivande för resten av året. Ett smakprov:
Fem av sju är sjuka, vi loopar magsjuka och förkylning.
Min dator blev varm, började lukta och låta konstigt.
Trasig stol och ont i ryggen efter värsta fallet rakt bakåt.
Ännu ett glas pajade då de liksom slinter ur mina klumpiga händer.
Pelle har som toppen på förkylningsmoset fått ögoninflammation i båda ögonen.
Snälla 2014 visa din fina sida!

tisdag 14 januari 2014

Knausgård och jag

Varma kroppar, svettiga pannor, rinniga näsor och onda magar. I samma andetag som Tovaliisa återvände till offentlighetens ljus (skolan) så bad Svante om vatten och kräkshink. Vardagsrealismens egg är vass. Sjukdomstillståndet/n gör dock att många sover mycket. Tidsrummet vidgas och jag dricker te, bloggar och känner igen mig i vår tids Prousts voluminösa romansvit. Jag är smutsigt, levande och igenkännande förälskad i Knausgårds nakna bilder och reflektioner av det (all)-dagliga människolivet. Skrattar hejdlöst och med värme åt "familjemissären" som senare blir anekdoter och minnen, men i upplevelseögonblicket stelnar till förlöjligande parodier recenserade av perfekta betraktare. Vem har liksom inte burit ett skrikande barn ut ur "affären" och upplevt paniken i denna obarmhärtiga golgatavandring när dömande ögon beskådar spektaklet. Jag känner mig sann tillsammans med Knausgård, min litterära terapeut. Han vet att kejsaren faktiskt är naken.

Avslöjad

... och Björn som inte sover sig igenom filmer!?

måndag 13 januari 2014

Sjuklingar


Varmt välkomna till familjen Sjuk! Björn hemma febrig. Gunnar hemma snuvig och Tovaliisa fortsatt sjuk. Fast Tovaliisa är efter flera dagars lågintensiv magsjuka nu konvalescent, så ork finns för lite astronomi och matematik. Gunnar blev så inspirerad av måtträkningen att hen multitaskar; d.v.s. placerar linjalen symboliskt i olika riktningar, ritar streck och tittar på Spirit. Är så otroligt less på att ha sjukdom av olika slag huserandes i hemmet, men förhoppningsvis så byggs barnens immunförsvar upp likt Kinesiska  muren och Syster Märtas husapotek är alltid kul att läsa.

söndag 12 januari 2014

Gunnar och bak-djuren



En till jubilar


Det var ju fler som firades igår. Pelle blev fyra månader. Den lille som kom som världens finaste överraskning. Om Pelle hade bråttom till detta jordeliv så har hen ett betydligt lugnare livstempo, förnöjsamhetens lov. Världen betraktas gärna från babysittern och i går eftermiddag fick hen mycket att beskåda då familjen Löfgren- Munter, vår kompisfamilj som inte varken skyr magsjuka eller förkylning (sann kärlek/vänskap), kom förbi. Gunnar och kompisen Einar fikade, brottades, lekte med smådjuren och kivades medan Pelle tittade på med stort intresse. Det intensiva betraktandet "tog ut sin rätt" och Pelle sov en riktig Törnrosa sömn hela natten.



Gunnar och kompisen Einar, förhoppningsvis blir det kalas senare i januari då den fjärde i dagisgruppens fyrklöver återvänder från sin semester.

lördag 11 januari 2014

Gunnars dag


Ett stjärnebarn med sol i blick vandra ut i världen hen många goda feer fick med på jordefärden. Den ena skänkte silver, den andra skänkte guld och stjärnebarnet vandrade alltid mild och huld.

TVÅ ÅR!
Vi hade väntat så länge och längtat så mycket.
Född med en väl tilltagen kalufs
Själva födelsedagskortet blev bästa presenten då det är en sköldpadda på.

fredag 10 januari 2014

Den enes bröd...

Efter tio ledd av den djuplodade tv- innerlighetens okrönta drottning Malou bjöd idag på mens tema. I och för sig rätt intressant, men det som "fastnade" för min del var Kitty Jutbrings svar på frågan om vad hennes nya podcast kommer att handla om. Barn i allmänhet och det nakna realistiska föräldraskapet i synnerhet. Till exempel pronomenet hen, val av förskola, relationer o.s.v.
Dagens blogginlägg skrivs ur mamma ur- ångest, vilket känns som att det skulle falla Jutbring i smaken.

Föräldraledighet är en underbar ynnest och vi har det genuint bra jag och mina små. Trots stor stor kärlek och livsavgörande ögonblick, sådana som det skrivs litterära verk om, så kan en smygande klaustrofobi  skönjas mitt i allt det fantastiska. Den kommer likt en dimma och förångas  i samma hastighet som den ibland träder in. Förångningsprocessen framkallas, t.ex. genom den "gamla" klyschan egentid.

Behövde vila armarna. Behövde slå av "på knappen". Behövde träffa en vän för att prata om sånt som tenderar te sig irrelevant för en tvååring. I kväll blev det mobbning, resor, giftermål, Amerikas historia, slaveri och människans natur. Hade köpt tillägg då Pelle med all säkerhet skulle bli hungrig. Tänkte att det nog skulle gå bra då hen visat tycke för tillägg som nyfödd på NUS. Planen var mysiga samtal, gott kaffe och bio. Planenligt visade kvällen sig från sin soligaste sida;  fin vän och bio. Tyvärr gav egentidens-pris en bitter eftersmak. Telefonsamtal från Björn och en gråtande Pelle i bakgrunden. Pelle gillade inte alls tillägg och eftersom jag varit på bio och ställt mobilen i flygläge så hade hen skrikit rätt länge. Känner mig urusel, lite "den enes bröd är den andres..." Föräldra-Luther" ristar fåror i hjärtat och i desperation försöker jag nu skölja all ledsenhet med amningsmaraton. Har nog aldrig saknat den fina bröstpumpen så mycket som nu.

onsdag 8 januari 2014

Stunderna

Det är stilla nu. Efterlängtat Ingmar och Liv maraton, varmt te och klockans sakta tickande. Rummen stillar sig, vilar och samlar kraft. En kraft som brukas väl till oss sju som lever här. Om jag drömmer så drömmer jag om dessa stunder. Om jag längtar så längtar jag till stunder av tankar som kommer och går. Finstämd film, gärna vackra miljöer. Man och barn som gör sånt som glädjer dem, eller som nu sover trötta i drömmars rus efter lek och bokläsning. Jag hinner känna tacksamheten för det som är. Reflektera och hitta ord och uttryck till livet, mitt liv. Dagarna är så fyllda av intensitet att närvaron behöver tid att söka sin egen spegelbild. Så!
En kopp te. Pelles små små händer som ligger värmande runt det lilla runda ansiktet. Gunnars rytmiska andetag som just i detta nu är fria från det tunga rosslandet. Tankarnas andetag.

tisdag 7 januari 2014

Blå vägen



Vägar som denna förtjänar sitt vackra namn. Gles bebyggelse, gårdar vars ungdomsdagar göms under flagnad färg och torr ådring. Byar. Levande och döda med kapell och församlingsgårdar som berättar strofer ur landets levande historia; från samhälle till samhälle, från Gud till jaget. En Sara Lidman kuliss där människan är allomstans och ingenstans. Träden hukar sig under bergens väldighet och vinden visar sin styrka när bilen kränger till i vindbyarna. Kustens bruna fukt torkar i den tilltagande kylan. Vintervita plogkammar och snötunga barrträd, Lappland. I bilen är det varmt och ljudligt. Kladdigt av spilld välling och fullt av kaksmulor på fläckiga säten. Radioskval, sånglekar, tjat, barngråt och skratt. Trötta ögon och spänd nacke. Dearna, en lysande orm vid bergets fot. Från Umeå till Tärnaby.

torsdag 2 januari 2014

Självömkan

Natten mot nyår hade jag feber och superont i kroppen; kallsvettades, frös och kastade av mig täcket i omgångar. Vaknade på nyårsafton pigg, men lite öm i kroppen. Nyårdagen tvättade och packade jag mig igenom. Stresspackade för att klockan tre titta på filmatiseringen av Walter Scotts Ivanhoe. En film som mitt mellanstadie-jag älskade. Drömde om att gifta mig med Anthony Andrews, huvudrollsinnehavaren. Om det berodde på den begynnande febern eller på dålig mellanstadiesmak,  filmen motsvarade inte riktigt mina förväntningar. Under sportens nyårskrönika satte frostbrytningarna i gång och vid sista delen av Fröken Friman ojade jag mig mest hela tiden. Ja, jag gnällde och gnällde tills alla i familjen slutade tycka synd om mig och istället ville att jag skulle gå och lägga mig. Gick och la mig och tyckte innerligt synd om mig själv.

onsdag 1 januari 2014

Välkomna det nya året


2014 välkomnades på gården under en stjärnklar himmel. Pelle, Gunnar och Tovaliisa sov. Svante arbetade och Ingemar var iväg på festligheter. Vi stod nära och skålade i små snappsglas. Himlen lyste upp, sprakade och pryddes med stjärnfall. Det var så himla mysigt, att bara vara vi två. Min Björn och jag.