fredag 26 mars 2010

Lite smågnäll i trötträsket

Långsamhetens lov sjunges dagligen. Är trött, i kroppslig mening, och den allmänna tendensen gällande prioriteringar sker relativt ensidigt, d.v.s. ryggläge föredras. Väldigt frustrerande eftersom själ och ande är i god vigör och liksom spritter av viljekrafter. Livsvägen kröker nu sig lite och något "nytt" väntar om hörnet, morgonperiod. Känns otroligt skönt att återgå till det normala, det jag känner till och det som på många sätt ger kraft. Men, av naturliga skäl, (har ju liksom varit sjukskriven) letar sig en skugga in bland träden, en rädsla för att förlora något som jag genom en form av kamp tillskansat mig, en livsnödvändig distans till skeenden. Får väl helt enkelt och nyfiket välkomna det som komma skall. Ett annat litet/stort orosmoln, eller snarare en mindre angenäm insikt är detta med sjukskrivning och semester. Sjukskrivning=noll semesterdagar=arbeta på sommarlovet=vara trött när hösten kommer=mindre bra, eller så är jag bara alltför negativ. Om någon har en bra och finurlig lösning på detta lilla dilemma så mottages tacksamt allsköns tips och förslag. Helgen som kommer känns dessutom sådär lagom vilsam med:klassrumsövernattningströtthetstrauma,liftsittning,planeringsarbete och sedvanligt helgstäd.

måndag 22 mars 2010

Veckans funderation

Det är så svårt att veta vad som är vad och hur man skall gå till väga på bästa sätt, alltså helt generellt. Det finns, har jag hört, människor som är precis sådär beslutsamma och målstyrda som "normen" tillskriver. Betäckningar som; vindflöjel, vända kappan efter...,inkonsekvent och toppstyrd tjänar som negativt laddade adjektiv/verb (?!). Vad göra när man av tusen olika orsaker sorterar in under kategorin för obeslutsamhet eller snarare å ena sidan och å andra sidan? Bo i hus, ger å ena sidan en egen sfär och möjligheter för garaget att liksom flytta ut på gården, men å andra sidan kräver det en form av ompyssling som jag (i.a.f.) upplever är ett intresse förbehållet 50-talisterna. Alltså vad man än gör eller hur man än väljer att leva så blir det inte riktigt bra, m.a.o. ett definitivt I-landsproblem. Att i terapeutisk anda kontemplera över en längre tid kring mening och mål är dessutom relativt (enligt mig själv) bortkastad tid eftersom livet skiftar snabbare än de paradigmskiften som den inre fenomenologin hinner med. Vad kan en människa då göra? ...???!!! Hur svårt det än är så måste man nog gräva lite djupare i tillitsmullen och liksom möta skeendet (om än så svårt), det som: varit, är och skall bli kommer vare sig jag, du, vi, ni vill det eller inte. Att vänta på det i fullkomligt själslugn (jo, tjena är liksom absolut inte där än)kan kanske uppnås av oss noviser genom: bortträngning, livslögner, berusningar av olika slag,manier,ökad sömnbenägenhet, mindfullness, yoga, promenader... ja, listan kan göras lång. Alltså denna veckas inre övande; garaget städas när det är dags, mp-planeringen kommer att komma till mig, när bilen slutligen pajar så använder vi benen, den svindyra elräkningen (eller förresten den kan inte räknas in i livets tillitsområde eftersom avregleringen av hela elmarknaden är en så vidrig affär att den liksom står utanför all rim och reson)som gör en smått förbannad och annat som man helst av allt skulle vilja sätta lite tipex på. Om nu livstipex inte finns så är det som återstår en form av lägesgillande, hur irriterande det än må vara, men liskom allt annat är även detta tillstånd något man som liten outvecklad människa får kämpa sig till. Skapad till Guds avbild?! Detta kan ju absolut inte ha med den fria viljan att göra eftersom mitt antagande då är, absolut perfektion. Alltså att möta veckan i fulkomligt själslugn.

onsdag 17 mars 2010

Lärare

Vinter i Norden, vinter i Norden... Härliga tider och gnistrande snö (har knåpat om texten lite. Himlen är så blå, snön så vit och stegen så lätta. Samma känsla som när jag under studietiden traskade ut från Östrapaviljongernas grå skrivsalar efter en megatenta, befriande och bejakande. Idag, just denna sekund har jag funnit det där, det där som lätt kommer bort, distanseras i ett virr varr av målbeskrivningar och åtgärder. Den pedagogiska elden, undervisningens levande låga. Hoppade in i min klass, MIN fina klass med alla dessa barn som står mig så nära, vid eftermiddagens målningslektion. Min namne är, om möjligt, inte Karin Mamma Andersson (kommer aldrig få göra Nobelprisdiplom)men vad spelar det för roll är lusten och fantasin finns att tillgå.Fick frågan av mina elever - varför ler du alltid? Tja, det gör jag verkligen inte alltid, men kanske nästan alltid när jag undervisar. Varför? 1. Blir gladare av att le. 2. Varför inte när man kan. 3. Inlärt beteende. 4. Jag är sån.
Ja, så är det nog. Jag är en leende fröken helt enkelt. Gör helst allt på mitt sätt och när jag gör det då sprids liksom leendet inifrån och ut. Alltså en målningslektion à la fröken Linda. Färdigblötta papper, målningsvers, tystnad och upplevelseberättelse.

tisdag 16 mars 2010

Solsidan


Tack livet för karaktären Alex Löfström (Solsidan)! Utanförskapet, ångestattackerna, de introverta och absurda tankegångarna, snällheten som föds ur en bottenlös mesighet och de uppenbara svårigheterna att komma till beslut. Allt nära, igenkännbart och så otroligt mänskligt. Aldrig hade jag väl trott att en humorserie skulle förgylla mitt liv på detta barnsligt roande sätt. I mötet med andra ter det sig som att metaanalysen utgår som en direkt spegling av solsidevärlden. Den virriga, den självupptagna, den navelluddspetande... Snart är det arbetslagsmöte...humelihumhum. Undrar vilken episod dagens möte kan jämföras med? De inre bilderna framkallar tysta skrattsalvor, kanske blir eftermiddagen riktigt kul.

måndag 15 mars 2010

Dearna

Från Dearna (Sydsamiska för Tärnaby) genom ett vintrigt Västerbotten och slutligen hemma i huset på backen, ett väldigt litet och kallt hus måste tilläggas. Det tidiga marsvädret har, som sig bör, bjudit på hårda vindar, snö och lite tö. Björnvistet,
70-talsvagnen med tillhörande förgård, tronade lugnt vid Laxfjällets fot och har under den gångna sportlovsveckan huserat fler än den närmsta lillfamiljen. Inalles trängde vi ihop åtta personer på denna begränsade boendeyta, vilket gick förhållandevis bra. Trots den meteorologiska instabiliteten skidades det en hel del; turlagg, racinglagg och snöbräda. Farfar Mats "genväg" genererade godisfrosseri vid hemkomsten (en godis för varje vurpa). Snöandet och den ihållande kylan hade gjort att is/snölagren lyste med sin frånvaro och istället bjöds vi på bottenlöst puder. Härligt?! Jo, vars, men till viss del svårforcerat. Pojkarna körde ganska mycket parkåkning och fick till lite filmande. Tova-Liisa och farfarn ägnade sig åt livsfarligt störtlopp som vid tillsägelse övergick till superG. Tänkte lägga ut lite biler men nu väntar träning och därefter arbete.

fredag 5 mars 2010

VAB

VAB=vård av sjukt barn
För sittande regering ett incitament till utnyttjande av välfärssystemet (kan man i.a.f. tänka när sjukanmälan byråkratiserats i flertalet moment). Hos oss, tjafs kring vem som skall vara hemma (jag förstår att det kan te sig märkligt att föredra arbete framför Florence Night... uppdrag i hemmet). Eftersom jämställdhetsdebatten gällande föräldraskapets åtaganden är en sfär som i vår familj lyser med sin frånvaro, är ju liksom gift med fröken Björn, styr det pragmatiska tänkandet. Alltså föll vabblotten på mitt bord idag. Farväl: morgonträning, fika med Lisa, religionsundervisning och likabehandlingsarbete. Varmt välkommen; gos med en ack så hes T-L,tvätthängning i sunkkällaren, frukosterande och bloggande. Livet med all sin vardagliga väsentlighet, momentärt glömbart, men familjehistoriskt signifikant (eller något i den riktningen).
Björn slutar dock relativt tidigt, vid tretiden, då tar jag gamla Bettan (jag är en koldioxidförbrytare)till Videvägen och gör något jag faktiskt är ganska bra på.

torsdag 4 mars 2010

Vidrigheter och läckerheter



Västerländsk hegemoni, multinationella företag, överflödskultur...
Tja, Mac Donken kan säkerligen sortera in under de "flesta" finkulturpolitiska och etiska fingersmällarna. Detta till trots så lös det dåliga världssamvetet med sin frånvaro. Ja, i.a.f. för lilla familjen Zachrisson som glatt inmundigade all sortens miljövidriga läckerheter. Farmor och farfar förlorade dessutom donkenoskulden, men såg lite skamfyllda ut i detta imperialismens tempel. 16-års middag på Mac.D och därefter hallontårta, surdegskex, camembert och te på Angårdsvägen. Lite hemfridsolyckor, typ pajad 1000 kr ljusstake som vi fått i julklapp (arg Linda och en underdånig make som kvickt pyste iväg till Micke för att låna trälim), men i övrigt väldigt trevligt. Lillkussen Oumou charmar alla och var överlycklig för samvaron med storditosarna. Trots huvudvärk (Svante är hemma sjuk idag och så även Tutten) log jubilaren när han öppnat presentkuvertet från mor-far, farmor-farfar, en I-pod touch 80 gig! En fin och lite eljest födelsedag.

onsdag 3 mars 2010

Svante

Lilla G är ganska öde, men atmosfären utanför är uppslupen och livfull. Runt, runt amfiteatern kör roskindade sju -åttaåringar med stavarna i högsta beredskap. Efter matsäckskör på morgonen var det skönt att koppla bort omvärlden och låta blodet pumpa till Quadriceps femoris och naturligtvs simultant utsättas för medial påverkan med hjälp av morgonnyheterna. Efter energispurt och tvagning var det skönt att softa i avslappningsrummets howardfåtölj. Har så här innan lunch även hunnit med pedagogisk planering i lilla G, vilket är skönt eftersom Svante fyller 16 år idag och kvällen viks åt firandets fröjder.
16 år, himmel vad tiden går!Min lilla dreggel Hodja har förvandlats till en åsiktsstinn ung man. Solen kan ju ha sina fläckar, men det är "over all" riktigt härligt att vara tonåsförälder. Ja, i.a.f. om man bortser från: dyra klädinköp, varmvattenberedarens tillkortakommanden (konstigt att allt vänder, jag menar för något år sedan var duschning paria och nu...), stora fluktuationer gällande humörvalutan, övertraserat matkonto och en älskog som står lika gles som ett kalhygge (kvällen=vuxentid?!tjena). Men...men, bortsett från några få sinkande variabler så ser prognosen hoppfull ut, rent av god. Intressanta samtal, intellektuella utmaningar, stoltheten som man som förälder känner i denna enorma frigörningsprocess, upplevelser på lika vilkor, samhörigheten, kärleken och den gemensamma historien. Tack livet för Svante, världens finaste 16 åring!

måndag 1 mars 2010

Heja mini Peter Singer

Björn lagar middag. Fläskstek med Asterixpotatis och sås. Tova-Liisa tjuter av ilska och argumenterar hårt för grisens rättighet att leva. Jag, ja jag orkar helt enkelt inte tjafsa. Ska tillbaka till jobbet vid kvart i sju för vidare möten.