tisdag 21 december 2010

NU

Jag längtar efter chokladmys i vår lilla 70-tals husvagn invid Laxfjällets fot. Jag vill inget hellre än att julpyssla hemma eller vid Annas fullbelamrade pysselbord. Jag längtar efter jullack och sunkiga rim sprungna från glöggkyssta läppar. Kärlek, värme och vänskap tillsammans med familj och nära vänner.
Snälla tomten ge mig jullov NU!

måndag 20 december 2010

Taberas

Har funderat på det här med skolmaten. Idag hade vi waldorfare frilufstdag inne på Musköten, antar att den fria luften utgjordes av ventilationens insug/utsug samt den kalla luft som strömmade in när ungarna sprang ut och in. Som de flesta säkert vet så käkar ju all waldorftelisar korngrynssoppa eller någon annan hälsosam sädkost. Eftersom detta är ett faktum så tänkte jag och en annan påhittig kollega utöka dessa nyttobärares smaklökar med lite Estrella chips. Nio påsar och ett dussin julmustflaskor (2 liters) senare så kändes det som att vi nog skulle få till en hejdundrande smakfest. 7 minuter, 7 ynka minuter tog det för dessa intet ont anande waldorflingar att ta taberas på hela skiten. Ersätt genast skolmaten med hälsosamma chips.

torsdag 16 december 2010

Ensam

Vem kan man tro på, tro på när, tro på när det är så här...
Ja vem fan kan man tro på? Wittgenstein myntade begreppet språkspel och visst allt ter sig mer och mer likt ett spel: språkspel, sanningsspel, socialtspel, livsspel, jobbspel, relationsspel, spel för döda ting... Vem kan man ringa efter en riktigt pissig dag, en riktig bottendag helt utan grund, vem? Ingen. Vem kan man prata med? Gud. Sig själv. Djävligt introvert, stumt. Människor, människor överallt, men ändå helt ensam. Prat, prat om hur duktiga, älskade och underbara alla är, men naturligtvis med en medmänsklig förståelse för oss mindre lyckligt lottade. Människor som har koll och kontroll. Människor som inte brusar upp i onödan, alltid ser nyktert och sansat på varje situation. Människor som skriver andra på näsan med sitt sunda förnuft och normativa värderingar. Människor som kan spelets regler, beräknande inväntar de sin motståndares ,minsta felsteg. Schack-Matt.

måndag 13 december 2010

Bra fröken

Jag är en bra fröken. Jag är en bra fröken. Jag är en bra fröken.
Jag talar tydligt, har 5 års talgestaltning under blusen.
Tycker det är väldigt konstigt att elever tror att jag lär ut om pornografiska kartor och vegetariska kartor?!
Nä, skärp er det skall ju vara populationskartor och vegetationskartor. Hållå!

lördag 11 december 2010

Lördagsdebatt

Vissa människor blir alltid definierade av andra, typ jag. Uttalanden genom åren om mig, till mig.
Du har så dåligt självförtroende.
Du är för snäll.
Du vill styra, därför har Björn inte körkort.
Konst är inte din starka sida.
Du är "för intellektuell".
Du överdriver.
Det är Björns tur nu Linda, du har satsat på universitetet och fokuserat på dig själv.
Du och Björn är precis som mig och...
Det är för att du alltid läser in fel saker som...
mm...
Enbart ett axplock. Jag vill dock betona att jag fått tusentals underbara definitioner sagda om mig som värmt hjärta och själ, men eftersom jag tänkte skriva lite om rätten att vara flerdimensionell så väljer jag några som gnagt lite.
Naturligtvis vill jag inte avfärda dessa påståenden som osanningar eller rent av lögner, men de är EN tolkning av EN person. Jag skulle vilja förbehålla mig och alla andra rätten att själv välja den jag är. Precis, som alla människor, så är jag tusenfaldig och olika fragment av vad som är jag visas i livets alla ögonblick. Man kan faktiskt både ha bra och dåligt självförtroende. Helt enkelt utifrån om jag är trygg och tillfreds med själva situationen eller uppgiften. Däremot är jag en sådan som i många, absolut inte alla, glöm inte det, situationer strävar efter att finna mina gränser, detta oavsett om det gäller den fysiska, emotionella eller sociala sfären. Uttalanden som " jag är omtyckt av alla" tolkar jag som en spegling av en persons självbild i en viss situation, inte att samma person alltid upplever denna självkärleks eufori. Jag vill med dessa ord påminna alla definitionsivrare att världen och människorna i den blir mycket mer färgrika om man tillåter sig se hela paletten. Jag är en djävel på att undervisa, men inte alltid.

fredag 10 december 2010

En liten sak till

Förresten...
kom att tänka på en till sak.
På jobbet kör vi verbalt sockerbantningsrace med tanke på alla stackars överviktiga diabetesbarn i USA, eller typ mest i USA.
Undrar lite vem som har kastat mina chokladbitar i den gula Aladinasken och var dessa är kastade? Jag menar, hur manisk får man bli?!

Fredagsmys

Jag är gräsänka i kväll. Björn är på hårdrocksfest med en massa män och en massa öl, musiken är viktig eftersom alla vet att män inte har något att säga varandra, ölen är viktigt för att de skall ha något att göra mellan låtarna.
Svante är, i vanlig ordning, på helgfest (utan en massa öl,är inte alls lättlurad). Ingemar hänger med Toft och Johan + en film (behövs för pojkar för att undvika den pinsamma tystnaden, det går dock lika bra med tv-spel). Tova-Liisa blev skittrött och gick och la sig. Jag har tänt all mysbelysning som detta hus kan uppbåda. JAG ÄR DROTTNING ÖVER ELEN FÖR EN KVÄLL! Jag skiter i energibantning, här ska det svullas. Är som en GI-elare på grönbete. Övervägde att ta bilen till kvantum för att köpa en sån där ful 99 kronorsstake, men besinnade mig och tände såväl julstjärnan som ljusslingan. Känner mig upplyst, mys-belyst och riktig revolutionär. Har till och med klämt två sojakorvar med sånt där skitdyrt "stoppa i korvbröd" med vitlöks -ketchup och senapsblandning, allt ackompanjerat av Idol-tv.

torsdag 9 december 2010

Vuxna människor

Vuxna människor:
-kastar parkeringslappen på marken när dom tror att ingen annan ser.
-äter godis på vardagar när ungarna har gått och lagt sig.
-har dålig snabbsex när ungarna kollar på julkalendern.
-tänker onda tankar i smyg under dagen som de vid hemkomst omvandlar till irritation över ungarnas /den andra hälftens bristande hem-engagemang.
-ljuger att all mat är god.
- har fettångest, fast det ju är såååå viktigt att vara nöjd med sig själv.
- köper Euroshopper, fast gömmer skiten längst in i skafferiet.
- låtsaslyssnar på sina barn.
- snålläser tidningar på Ica.
- glömmer att hjälpa ungarna med läxorna.
- skiter i frukosten.
...

onsdag 8 december 2010

Till det som är vackert


Till det som är vackert...
Annika Norlins röst.
Syterskalet.
Rinnande vatten.
Vita, rena påslakan.
15 cm pudersnö i gles fjällbjörkskog.
Solljuset.
En klarblå himmel.

tisdag 7 december 2010

Hurra

ÄNTLIGEN!
En nära vän till mig skall knyta hymens band!
Jag är bjuden på bröllopfest.

Jag bara älskar bröllop och kärlek.

måndag 6 december 2010

Att sova lite länge

Snoozeknappen är av ondo.
Försov mig idag. En fadäs som resulterade i vita byxor direkt ur tvättkorgen med kissfärgade fläckar på (på vänster vad, d.v.s. är inte så djävla inkontinent som det kanske kan verka än). Dock måste tilläggas att jag glädjer mig åt att de rosa tygbyxorna med mensfläckar på låg längst ned i tvättkorgen. Tänker på den här underbaraclarabruden som liksom alltid verkar vakna med; plutmun, frän frisyr, retrokläder med den rätta designvintage looken och så klart till doften av hembakt organiskt bröd. Undrar lite hur det går till om hon snoozar för länge, men äsch hennes 60-tals väckarklocka (djävligt pastellig och utti puttig) har ju inte den funktionen. Nä den ring ringer och de små klockhattarna pirrar lätt. Hos henne luktar det säkert inte pruttsova (dålig andedräkt under en hel natt + gasmage) och det finns bergis inte någon eksem-unge i sängen (hennes unge skulle säkert vara mjuk och inlindad i ruskovillakläder utan kräks på). Jag vaknar blind (är sjukligt beroende av mina glasögon, ser helt galet knäpp ut utan) med stora tovor hängandes från bakskallen (snurrar i sömnen)och med en enda önskan, sova, sova sova. Släpar mig upp och snabb... (skoja bara, det finns ju fluorpiller för dessa situationer)kissar. Kastar mig sedan i bilen med en gnällig 10-åring, en glad man och en trött 14-åring. En helt vanlig toppmorgon.

fredag 3 december 2010

Det mest förbjudna



Det mest förbjudna.
Det som man inte vågar säga och vars eko ger rysningar till tanken. Det mest förbjudna som får huden att knottra sig och magen att pirra. Den pregnans av ord och meningar som vi behåller, gömmer, tyst i det inre. Tankar som får kinder att rodna och hjärtan att slå, slå, slå. Tankeresor som gör vardagen färgrik och natten välkomnande. Tänk om jag visste. Tänk om jag kunde höra. Tänk om jag kunde känna vad du tänker.

torsdag 2 december 2010

I väntan på Godot

I väntan på Godot.
Likt Vladimir och Estragon samtalar, argumenterar och diskuterar (dispyterar) vi, jag. Ändlösa dialoger, monologer om allt och inget. Jag får tiden att gå. Livets viktigheter ligger där, där under ytan. Ofta obemärkta, obetänkta, ogenomtänkta. Livet som en oändlig räcka av väntanssekunder, osäkra och otydliga. Jag söker desperat efter hållplatser, hållpunkter, något att längta till, något att formalisera det formlösa med. Semester. Träningspass. En ensam stund. Löningen. Vinet, vardagsrespiratorerna. Den ohämmade kommersialismen... drömmarna, drömmarna och drömmarna.
I trötthetens rus läste jag en artikel skriven av en man som just förlorat sin älskade till den djävulska kräftan. Starkt. Orden fastnade och det oförsonliga gjorde att jag nästan inte klarade av att läsa artikeln till sitt slut.
" Cancerbubblan", så beskrev han denna väntan. En väntan utan några hållpunkter, en väntan utan vetskap, ett existentiellt skrik. En artikel. En mans historia. En människa som skilts från den han älskade. Hur klarar man det? Hur klarar man en tillvaro där alla, verkligen alla, hållpunkter försvinner och den oändliga väntan tar över? I väntan på Godot.

onsdag 1 december 2010

KÖN (inte kön)

Har haft en köntänkardag vad fan är det tänker du? Jo en sån
dag är en dag när man lägger lite extra märke till alla upptrampade genusstigar som människor väljer (medvetet och omedvetet) att ta. Tjejen som är med killgänget och sedan glöms bort när grabbarna går iväg.Tjejen som alltid måste ta mer plats, vara mer bombastisk för att tillåtas in i den pojkiga samvaron. Killen som älskar att hänga med tjejerna, men som hela tiden möter en vuxenvärld som enbart ser hans utanförskap i pojkgemenskapen. Kvinnorna vars blickar enbart söker den manliga bekräftelsen. Duger jag? Appellerar jag till de rätta hormonerna? Tyck om mig!Se mig? Männen, äldre gardet, vars röst är likt lagen för somliga. När åläggs vi våra roller? Varför bär vi dessa ok?
Tycker verkligen alla 30+are att det är superskönt med läppklyvare (tajta jeans som liksom lägger blygdläpparna på vardera sida som ett korvbröd), svarta stövlar och svettslimtröja? Svettas vi sida vid sida på gymetför att ens våga nudda vid bikinitanken under de närmaste 7-8 månaderna?
Visst vill vi imponera, förstora oss själva, visa oss på styva linan, men vad är då inte mer imponerande än någon som kan saker och ting, gör saker och ting. Verkligen, verkligen lever.
Snälla killar och tjejer, töser och pågar bryt könsrollerna och andas. Det är ju för f.n. nog jobbigt med den andra skiten, att bara vara människa.