Ändrade planer

Gunnar 8 veckor gammal första gången i Tärnaby

Jag är så himla förtjust i traditioner, saker att "hänga upp" livet på som ger tillvaron sammanhang. Höstlov för vår familj innebär resa till husvagnen i Tärnaby och skidpremiär i Hemavans backar. Björn arbetade på barnträdgården måndag-onsdag, men gladdes ändock åt en långhelg i fjällen. Vi skulle vinterpimpa husvagnen, äta goda ostar och framförallt vandra vår höstlovsvandring till Atoklintens topp. Gunnar, Tovaliisa, Svante och nu Pelle. Pelle snörvlar och hostar sig genom nätterna och den lite "råare" husvagnen känns inte som en bra miljö för vår lilla snubbe. Vi stannar hemma och har bestämt oss för att göra Umeåhöstlovet till något riktigt härligt.

Öppnaonsdag

Mustaschgunnar redo för öppna

Pinnspöken, dagens pyssel på öppna...

Nutidens egenvalda "snickerboa" när tröttheten kommer efter öppna...

Bära barn

Trösteting: Arnikasalva när man slagit sig, plåster med bamsefigurer när man blöder och bärsjal när man är liten, snörvlig, hostig... eller faktiskt för det mesta när man är liten för närhet, värme och kärlek är människans dunderhonung.
Min bärsjal är köpt på syttochgjort.se  och materialet är tunn ekologisk bambu. Den är smidig att knyta tajt för promenader och lite lösare för amningsvagga. Andas bra och håller stretchen fint efter daglig användning under Gunnars första halvår. Människan växer i mörker och värme, nära rytmiska hjärtslag och blodets pulserande och för oss har det därför varit naturligt att fortsätta leva efter närhetsprincipen när barnet fötts. Sova nära och bära nära. När Gunnar var 6 månader övergick vi till en ergonomisk bärsele, Becco butterfly, tyvärr upplevde/upplever jag den som lite för stor/lång i ryggen. Det positiva med Becco är att Gunnar fortfarande trivs i selen (hen är relativt lång för sin ålder). Hur som helst så bär vi gärna då det ger närhet och frihet för både barn och bärare.

Klackarna i taket

...i vuxentappning. Blev bjuden, BJUDEN, på restaurang igår. En helkväll med Lisa och Anna och god mat. Jag kan leva på detta i flera veckor.

Höstlov

Skolbarnen har höstlov och i glädjen över detta levde jag i förvillelsen att hela världen höstlovade. Skjutsade Ingemar, Tovaliisa och Gunnar till badhuset och skyndade mig hem för att packa kaffeväskan. Planen var att överraska en kompis med långpromenad och kaffepaus efter vägen, men det var innan jag kom på att höstlov är till för elever och föräldralediga. Pelle var ett tyst och ganska trött sällskap, men det var fint efter älvbrinken.

It´s clean

Vissa dagar skall man ta sig igenom, söndagar brukar vara sådana dagar eftersom det är familjens fixardag. Morgonens "tryckande" känsla har förvandlats till lugn förnöjsamhet då huset är städat, tvätten tvättad och bildäcken bytta.

Drömlördag

Lördag som jag ibland önskar den skulle vara:
- Sover i rena okräksiga lakan länge, minst till klockan tio.
- Grötfrukost med färskpressad juice. Det skall vara tyst och lugnt, gärna med morgontidningen som enda sällskap.
- Löpning 60 min, naturligtvis med en bäckenbotten som tillåter såväl kissnödighet som mega-nysar.
- Bastubad med kall dryck och därefter långdusch.
- Skagensmörgås med en kall lättöl, inmundigas med tystnaden som kuliss.
- En glad familj som kommer hem och vill pyssla, promenera till älven och ev. baka.
... och så en helt vanlig lördag:
- 04.00 Pelle somnar för "natten"
- 05.30 Pelle vill ha bröstmjölksfrukost, sittande läge är att föredra.
-06.45 Väckarklockan ringer, dags att hämta Ingemar som kommit med tåget från Österrike.
- 07.30 Amning och Alpernahistorier.
- 08.45 Träning
-10.20 Dusch
-10.35 Amning
- 10.45 Skjutsa Svante till jobbet.
- 11.30 Laga lunch.
... och så fylls dagen av amning, blöjor, bortplock, matlagning, barnboksläsning...

Min helt vanliga lördag är faktiskt väldigt ok.

Öppna förskola fredag

 Fredag och öppna förskolan på Bildmuseet. Vi, Gunnar, Pelle och jag, hade planerat en                 lill-familjedag tillsammans med Svante och Tovaliisa. Öppna förskolan på Bildmuseet! Förväntningarna var höga. Museets öppna förskola håller till i den ordinarie barnverkstadens lokaler på andra plan. Verksamheten fångar upp teman från ordinarie utställningar och skall på så vis inspirera och inlemma barnen i ett bredare kulturskapande.
Barnen erbjöds kritmålande på pinne inspirerat av utställningen Theatrical Fields och filmskapande verkstad. Helt fantastiskt för alla som har ett lite större barn, alternativt ett mer stationärt barn. Gunnar är är nu ett år och nio månader. Hen har ett språk, en förståelse och en koncentrationsförmåga helt i paritet med sin ålder. Det innebär att Gunnar inte riktigt vet vad animerad film är. Det innebär att Gunnars intressen är många och varierade, men arbetsstunderna relativt korta och växlande. Gunnar hoppade mao över den animerade filmen och tyckte att kritpinneritande var kul en sisådär fem minuter. Efter denna kulturella inledning på lill-familjedagen gick vi till biblioteket för myslunch och boklån. Hur tänkte jag då? Dagen avslutades iaf med eftertänksamhet från min sida, i bokrummet/lekrummet/springrummet/hopprummet/hinderbanerummet.

Daddy donkey duo

Det är väl ingen direkt hemlighet att jag är gift med Mr vi tager vad vi haver. Som jag skrivit tidigare så sparar jag till en Bugaboo donkey duo vagn. Björn kom idag på att ett dylikt köp är onödigt då vi redan har en daddy donkey duo, helt gratis. ...eller nästan helt gratis eftersom daddyn kostar lite i underhåll.

Söt

Alltså dom där sammetslena ögonen.

Biblioteket

Gunnar slurpade i sig drycken, men chokladbollen blev övermäktig

 Eftermiddagsfika på bibliotekscaféet. Vi lånade, så klart, nya Maxböcker. Max är Gunnars stora litterära förebild just nu. Gunnar träffade dessutom en ny kompis i läsrummet och de sprang, hoppade och stojade så att håren klibbades fast i nackarna av värme. Det såg så himla glatt ut att jag nästan blev lite avis, tänk att spontanträffa en ny vän sådär.

Det blir liksom bara mer skägg

Ställa upp

Pelle

Storsvante

Pelle tycker mycket om att sova, MEN bara inte så långa stunder. Vi har pratat lite och kommit fram till att det är ok att sova i bilbarnstolen en stund med ett skönt duntäcke som fluffar runt omkring. Lite "frihet" till mig att ta hand om Tovaliisa som smittats av Gunnar och nu har feber och halsont. Köpte isglass och Festis till min lill-stora sjukling och passade också på att ordna ( hitta och köra till barnträdgården) gummistövlar till Svante som arbetar på Rosen idag. Fast jag tänker att det lite grann är att curla den snart tjugoåriga sonen, men oavsett ålder så är det ju min lill-Svante. Fast så tänker jag också att det inte alls är att curla, utan att ställa upp för varandra.

Svante och Ingemar 1997

Pelle

Pelle, Vidar, Dylan (Ingemars önskemål efter Bob Dylan) Zachrisson.
För tre år sedan bar vi, Björn och jag, på en bebislängtan. Tre barn, visst fanns en enorm tacksamhet, men barnlängtan är en svår längtan för den tar tag i själen och hjärtat. Den lever sitt eget liv och har en närvaro i allt. Efter flera års väntan, prover och missfall försökte vi ta ut en ny kurs, lägga längtan åt sidan och låta den fyllas av tacksamhet över allt som faktiskt var och är. Tidigt en kall morgon i januari kom Gunnar till oss och längtan blev till kärlek. Pelle hade vi aldrig vågat drömma om då för tre år sedan.

Världspatos

Att se världen och våga hitta viljan och kraften att verka i den.

Måndag i bilder

 Vi äter glass, sorterar vinylskivor och möblerar om.

Söndagen

 En solig, men lite frostnupen söndag. Värmen i Gunnars kropp hade stridit klart och hen kändes pigg och glad. Själv gick jag från amningsdvala till brandmanna-påklädning eftersom Ingemar och Elliot skulle skjutsas till flygplatsen för avresa till Alperna. Kändes fint att lämna av två förväntansfulla tonåringar som förhoppningsvis får superhärliga träningslektioner och friåkning däremellan. Efter lunch hade vi bestämt träff med kompisfamiljen på Bildmuseet. Barnen ritade och knåpade superfina tecknade filmer, Gunnar blev stormförtjust i stora idolen Tors drakfilm. Vi hittade de perfekta familjefikaplatserna, d.v.s. avskilt och nära klädskåp och öppna ytor. Dagen avslutades med att vi gick på motor från Obbola till torrdockan i Holmsund. Nu ligger hon på torra land och sommaren är definitivt ett avslutat kapitel.

Sorgsna sånger

Jag sjunger mest sorgsna serenader idag. Själen är trött och tankarnas väv långsam. Sömnbristen och halsontet när av varandra och bildar en farlig brygd. En mulen dag när sinnet söker hinder att stöta emot och elden i kroppen är lätt att antända. Husligheterna kräver sitt och relationella konflikter väntar bakom oanade krön. Vem har definitionsrätt? Beslutsrätt och tolkningsföreträde?
Vill impulsmässigt krypa ner i en varm säng och välkomna drömmarna och sömnen. Vill sova tungt och vakna utvilad  i ett jag som klär mig, men påminns snabbt om realitetens villkor.

Helt hysteriskt

Känslan när jag efter att ha klätt en skrikande Pelle, hämtat en rymmande Gunnar hos grannen samt slagit huvudet hårt som#*! i bagageluckan när jag lyfte in barnvagnen, ja känslan när jag märker att vänster framdäck saknar luft. En snabb titt på klockan, kvart i tio. En kvart till sångstunden på Tegkyrkans bebiscafé. Reptilmässigt överläggande med mig själv, kör till Frendo och pumpar. Skynda. Hinner. Skynda. Stresshormonpåslag.
Frendo har lufttrycksmässigt stagnerat i 70-talet och "maskinparken" har mycket att önska. Pumpar en minut, fyller pumphelvetet en minut... Lufttrycket minskar och så hoppla står däcket på fälgen. Iskalla händer, iskall bil och en ljudmatta av Gunnarskrik. Tror att jag haft bättre stunder.
Trots en hysterisk inledning på småkillarnas och min dagsutflykt så blev det riktigt lyckat. En superglad Gunnar fick tillslut hoppa, skratta, köra bilbana och ha det kul med en hop glada barn på bebiscafé.

Närhet

De börjar ta form, mina och småbarnens dagar. Började morgonen med att "dö en smula" när Björn väckte mig efter 30 minuters sammanhängande sömn eftersom han öppnade på barnträdgården. Tröttheten satt i hela kroppen och jag var tvungen att hitta min viljekrafts resonanslåda. Efter två, ja två, koppar uppiggande te skjutsade jag och småbarnen Svante till arbetet. Sen styrde vi kosan mot öppna förskolan. Har ingen omfattande/aktuell erfarenhet av öppna förskolan eftersom det var ungefär 19 år sedan jag "hängde" där sist. Mina möjliga tankemonster kom dock på skam och det blev en riktigt trevlig förmiddag; trevliga föräldrar, fina ungar, leksaksinflation och alldeles lagom mycket aktiviteter. I morgon är planen att prova på kyrkans verksamhet. Det fina är att jag och småbarnen kommer varandra nära, så nära som man kommer varandra när man spenderar dagarna tillsammans. Är så himla stolt över min lilla Gunnar och fascineras av den person som hen är och hela tiden växer in i. Hen ser äldre ut än sina 21 månader och blir också bemött och tilltalad som ett "storbarn". Blir full i skratt när barn och vuxna frågar rätt komplicerade saker som, -tycker du om..., -hur gammal, - vad heter din mamma... De får då möta Gunnars stora mörka ögon och hens standardsvar - ah ah titta! Alternativt - ah ah mamma kadappappa... alltså en avancerad variant av sjörövarspråket, fast med en kodad logik. Ska man fråga Gunnar något så måste frågan ställas som ett påstående för då kan hen svara standardmässigt.

Kroppen

Mens sana in corpore sano (Juvenalis).
I min själ finns en oro som bara kroppen kan stilla. I mindre poetiska ordalag, jag har ett själsligt behov av fysisk aktivitet. När kroppen får sitt lystmäte känner jag oftast en varm och innerlig tillfredsställelse. Trivs bäst i de element som moder natur bjuder på, gärna storslagna scenerier; branta sluttningar, djupa hav och fjordar, himmelska vidder där vinden spelar fritt. Trivs i min kropp. Den är varken bildskön eller Spartanskt arketypisk, men benen, musklerna, köttet, blodet, senorna och fettet tjänar sitt syfte väl. Jag har den stora lyckan att leva i en kropp som hittills har varit förskonad från smärta och värk, bara utstått sånt som jag själv tillskansat kroppen genom att just använda den. När jag nu har den stora lyckan att leva med en liten Gunnar, en liten Gunnar som hela tiden lever i sin kropp så upplever jag i varje andetag hur viktig samspelet mellan kroppen och själen är. Hen arbetar, arbetar och arbetar med att ta sin kropp i besittning. Det krävs vilja, kärlek och smärta, men varje seger är en viljan och livets seger. Jag hoppas bara att Gunnar genom livet kommer fortsätta känna kroppens storhet, fri från märkliga estetiska ideal. 

Biblioteksbesök

 Jag lever i rörelse; ständig rörelse framåt, bakåt, sidledes. Jag lever i ett växelspel, en livsdynamik som i korta ögonblick kan skölja över mig oemotståndligt.  Färden är lockande, levande, livsavgörande...och ibland  uttröttande.

Ledig!?

Föräldraledig

Föräldraledig. Implicit, vara ledig med sitt barn. Explicit; jobba 24 timmars pass, men med den finaste arbetsgivaren.

Söndagen i bilder

Älvtåets ekologiska självplock

Gunnar i sin favoritposition, som kapten "mini me"

Calendula, finns det något så höstligt vackert

Gunnar berättar om livets väsentligheter för Pelle, typ - man kan styra sin egen hand så här - nähä!

Tovaliisa världens bästa storasyster

Den icke helgade vilodagen

Billigt, gott och om man glömt att handla bröd, söndagsscones

Höstträdgården är förfallande vacker, men måste förberedas inför kung Bores ankomst

Klädskåpet i hallen skall få vaxduk på hyllplanen

Kvällspixlar

Spindlar, kvällens sminkning

Diskar, vad annars

Den eviga doften av sur bröstmjölk