Morgonen var vidrig. Vidrig!
Pelle skrek mest hela tiden. Allt blev fel: marmeladen, smörgåsen, hunden, kläderna och att jag lämnade honom. Jag hade bråttom, så bråttom. Tvångspåklädning på barnträdgården med svetten rinnande innanför klänningen. Inte komma sent, inte komma sent...kollegor och elever väntar. Det blev en fin dag, trots energidränering och ontet som hänger med sedan några dagar när jag andas. Några av oss från elevhälsan hälsade på i de yngre klasserna, magiskt! Finare ungar finns nog inte. Vänliga, glada, frågvisa och fundersamma. Önskar att någon av mina egna ungar väljer läraryrket, kan varmt rekommendera. Träning efter jobbet, tänkte träna bort det onda, hmm en inte alltför briljant tanke. Efter lite ojande på köksgolvet och tycka-så-himla-mest-synd-om-mig-i-hela-världen blev det pizza och vuxenchoklad i lugn och ro. Småbarnen sover och man och äldsten tittar på någon match i gårdshuset.
Huset är ett enda renoveringsstök, men sovrummet är städat och sängen någorlunda nybäddad. Ska ta datorn på magen och njuta av ensamheten. En liten present.
