Under mitt hittillsvarande liv har såväl fyrfota som simmande och krälande vänner slagit mig/oss följe en bit på vägen. Drömmar om ett tillstånd som inte är, men önskas vara är något djupt mänskligt. En viktigt pusselbit i vår evolution. Liksom mänskligheten som helhet har följt en utvecklingslinje, så har också den enskilda, från födelse till död. När jag träffade min fina Björn var han blott 17 år och punkaranarkist, rökte pipa och skrev taffliga pubertala pojkromantiska dikter, klara rip offs av mer kända diton. En del väver sina framtidsdrömmar av hopp om outsinliga monetära medel, andra söker offentlighetens ljus och vissa vill följa i samma hjulspår som den tidigare generationen. Det finns också en och annan som är lite eljest, liksom alternativ även i det förfödsliga (ja, där vi väver vårt liv). Hit hör Björn. Redan som liten pojke i manschauvinismens mecka Kiruna dansade han balett och lekte med det täckta könet. När andra drömde om hockeyspel i elitserien och snussnack i gruvan under en solkad bild av Pamela Anderssons yppiga barm (kalla mig socialrelist, inte fördomsfull) så besökte BJ (Björn) stans enda djuraffär för kontemplativt drömmande. I timmar tittade han på de olika cikliderna, smackade förnöjsamt när råttgänget matades och drömde om ett liv utan en allergisk morsa. Visionen om ett liv med djur. Björn gick så långt i sina funderingar att han till och med talade om för sin far att han definitivt ville att Mats skulle träffa en allergifri kvinna, ifall det någonsin blev aktuellt med skilsmässa. Men som i många andra historier blir det inte alltid som man tänkt sig, men nästan fast annorlunda. Den snowboardåkande ynglingen träffade den tillika snowboardåkande och pälsdjursallergiska Linda. Det blev barn, trång lägenhet med en gigantisk spegelvägg i vardagsrummet och så en i.i.hel. massa djur. Till sin stora lycka träffade han den enda pälsdjursallergikern med vätskande eksem som tyckte att det var rätt ok att klia som satan. Under åren som följde flyttade en strid ström av skitande, kuddätande och äckelluktande vänner in. Illern Herman gned sitt illaluktande piss på vår gröna myranköpta soffa och bet dessutom alla han kom åt. Våra tigerpytons; orm Linda och orm Björn krävde råttmatning och ständiga nattpatruller eftersom de rymde ur vårt hemmasnickrade terrarium. Malamutetjejen Rani och Alaskan huskien Kira; slogs, sket inne och åt upp diverse föremål i en salig röra. Guldfisken Herman 2 simmade lugnt i sin skål, men avslutade sina dagar med hjärnblödning och snedsim. Trots hår, smuts, dålig andedräkt, pinsama bajsningar på kyrkogården, skämsjuckande på hundkompisar och annat djurrelaterat så är vi och kommer alltid att vara en djurfamilj. Efter flera olika djukonstellationer så har vi numer funnit den perfekta familjekonstellationen; vår älskade pudelpojke Texas, dvärghamstrarna Ali G och Messi samt 7 fiskar (koi och guld) som bor i dammen på sommaren och i akvarium under vinterhalvåret. Texas har dessutom en krullikrullpäls och släpper inte ett endaste hår. Barn och djur förgyller livet och i den bästa av världar bor jag en dag på fjället med min Björn, våra 5-6 barn, den åldrande pudelhunden Texas och kanske en fjällko eller två, några getter och en hel drös grönlandshundar.
