Har varit hos doktor A för veckans djupsamtal. Hade, som jag tidigare skrev, fått hemläxa i form av Kognitiva förvrängningar. Något nedslående eftersom jag utifrån mallen är helt klart förvrängd. Trots mina farhågor gav dagens samtal upphov till tänkvärdheter. - Tänk jag trodde att det bara var jag som typ tänkte så här! (Jag) - Nej, naturligtvis inte då skulle ju inte det här papperet finnas (doktor A). Hmmmm, tål att tänkas på. Idag valdes tre förvrängningar ut som jag skulle beakta till nästa gång, pedagogiskt nog fick jag välja själv. Fick också en fin liten stencil där jag skall skriva in situationer, känslor och påföljande handlingsmönster.Som den duktiga elev jag nu är i livets skola så tas uppgiften, så klart, på största allvar. Kände mig så uppåt efter doktorspratet att jag tog min fina, oanvända, lärarkalender i besittning. Köper en inför varje termin, en stor sak för mig. Kalendern är sedan min alldeles egna p.a. Den håller koll, är lojal, snackar inte skit och ger trygghet. Eftersom jag, i ett svagt ögonblick i våras, tog på mig den hedervärda uppgiften som föräldraråd för Ingemars klass så har städlistans tillblivelse vilat som ett ok på mina axlar, men inte längre. Nu är listan klar och alla f-möten och städtillfällen är inskrivna i kalendern! Tjoho! Kanske har jag ork att arbeta lite med materialet till Rel.vet, kanske ringa Hannah och träffas? Vem vet vad jag orkar en dag som denna, känner mig som snubben i bibeln med det långa håret, stark men kanske inte på riktigt, riktigt än.
