Hemma i halmen efter långhelg i Tärnaby. Bland norrmän, kvinnor också för den delen, och deras enorma superdyra dallasvagnar myste vi i vår ärvda 70-tals vagn med en stor dos charm och gemyt. Snowboardlinjen i Tärnaby ordnade i sedvanlig ordning hörstens första camp "le petit novembercamp". Över hundra snöbrädefantaster och jibbers anmälde sig, kul. Svante åkte buss på fredag eftersom han hade praso, d.v.s. 9:ornas besök i den kalla hårda världen utanför waldorf. Ingemar hade till sin stora glädje med sig freeskiikompisen Oskar, ett efterlängtat husvagnsbesök. Tyvärr var lilla gubben (inte så liten, men alltid liten för mig) krasslig hela helgen och under natten mot söndag bröt febern ut. Svinis?! Oskar tog det hela med ett härligt lugn och lånade utan problem Ingemars lipsyl med orden - äsch är säkert redan smittad. Svante hade flera klubbkompisar där, konstigt att alla "småkillar" nu är 1.80 med skostorlek 44. Tova-Liisa fyllde nio år i lördags och det firades med badhusbesök (Hemavans badhus från 80-talet) samt myslunch på Sånningsgården i Klippen. Eftersom vi (jag och Björn) fortfarande saknar medlen för att införskaffa säsongskort ägnade vi (och Tova-Liisa) övrig tid till längdskidåkning i skogsbackar med väldigt, väldigt lite snö. Björn var dock lycklig (han älskar konstiga skogsbackar där ingen vill eller ens tänker på att åka särskilt inte med längdskidor UTAN stålkanter). I vanlig ordning vurpade jag x-antal gånger och är blå lite här och var. Vi hade en jättefin långhelg och vår älskade förgård fungerade utmärkt som sovrum, om nu inte Oskar drog en vit lögn.
