När livets brytpunkter gör sig gällande tydliggörs den egna livsåskådningen (uppfattningar om människan och samhället, varande och strävande). Människosynen; tro eller vetande. Jag tror, men vet inte. Ibland, bara ibland, infinner sig en sinnlig och själslig intuition. Man bara vet, men vet inte varför eller på vilka grunder insikten baseras. Känslans mystik, kanske? Jag vet med känslan att människan är långt mer än en fysisk kropp. För mig är hon: en kropp, en kraft, en själ och ett jag. I mötet mellan den egna känslan/övertygelsen och de yttre kryckorna behövs ett brobygge. Det har i.a.f. varit och är viktigt för mig att pussla ihop bitarna för att ta sig framåt. Skolmedicin och alternativ medicin, delar och helhet. För mig, viktigt och aldrig uteslutande. Äventyret människan, äventyret livet. Att påtagligt och med absolut närvaro (inte alltid angenämt) uppleva symbiosen mellan människans alla delar var till en början det värsta som jag någonsin upplevt. Panik (härstammar från den grek. guden Pan och människornas rädsla för honom), ren och skär panik. Alla rödljus går på och i viloläge står de på orange. Rädsla föder ångest. Händer som sträcks ut från nära och kära, men också från samhället. Man behöver många olika händer, många olika famnar. Naturligtvis familj och vänner, men också en vård som möter hela människan, att bli berörd som människa och inte som patient/vårdtagare. Sverige är ett rikt, i monetär mening, land. Vi har ett överflöd, men överflödet möjliggör också utrymme för stöd och hjälp i ett vidare och djupare perspektiv. Genom rekommendation och högkostnadskort har jag fått möjlighet att komma i kontakt med den psykosomatiska sjukgymnastiken, ett fantastiskt möte.
I sin avhandling Health and Rehabilitation in a Psychosocial Context (Göteborgs Universitet) visar läkaren Per-Olof Kaiser vikten av att identifiera psykosociala markörer. Smärta i rygg och nacke är ofta orsakad av psykosocial stress i kombination med fysisk inaktivitet. Missas dessa livsvillkor vid konsultationen kommer vården inte kunna hjälpa den vårdsökande. Vården riskerar då att fortsätta producera långtidssjukskrivna. Detta gäller för en rad andra ohälsotillstånd än smärta. Hur många har inte haft: musarm, magsår, ständig ryggvärk, restless legs, muskelryckningar, dålig mage, tryck över bröstet, huvudvärk... listan kan göras lång. Naturligtvis har många av dess symtom somatiska orsaker, men kanske är det lika vanligt att utlösningsmekanismen ligger i stress och psykisk ohälsa som pågår över tid.
Vi tappar fotfästet, andningen flyttas upp till bröstkorgens övre del, kroppen verkar i ett ständigt spänningstillstånd, tankarna går på högvarv i cirklar, vi förlorar kontakten med den högre meningen och jaget släpper stegvis kontrollen. Den livskraft som formar oss tunnas ut och hela människan blir hudlös. När huvudet, trots tydliga signaler, väljer att stänga insiktens dörr går kroppen i strejk.
För mig som är tjurskallig och vägrar lyssna till den inre rösten, som liksom kör mot rött, är psykosomatisk sjukgymnastik en möjlighet att lära känna sig själv, hitta lodlinjen inombords och i livet. Övade idag med yogapall och hittade ryggradens och balansens mittlinje, tack kära sjukgymnast (psykgymnast, min benämning) för att du visar mig nya möjligheter.
