Tisdagens morgondikt W. B. Yeats
Läs dikten högt för dig själv. Låt språkets skönhet genomflöda dig och beliva din dag.
When you are old and grey and full of sleep,
and nodding by the fire, take down this book,
and slowly read, and dream of the soft look
your eyes had once, and of their shadows deep.
How many loved your moments of glad grace,
and loved your beauty with love false or true,
But one man loved the pilgrim soul in you,
and loved the sorrows of your changing face;
And bending down beside the glowing bars,
murmur, a little sadly, how Love fled
and paced upon the mountains overhead
and hid his face amid a crowd of stars.
Igår vinkade vi av Svante och farfar Mats som nu är på väg mot Bryssel tillsammans med elever från Midgårdsskolans EU-kurs (farfar Mats är kursansvarig lärare). Känns jättekul för Svante som går en lärorik resa till mötes. Ingemar är hemma idag med magont och illamående, håller tummarna att det inte är någon form av kräksjuka.
Tova-Liisa cyklade iväg runt åttasnåret, men lyckades tillsammans med lilla kavata fröken R missa badbussen. Småtjejerna sitter säkert på fritids och väntar, hoppas fröken L ger dem en riktigt utskällning. I annat fall så väntar en när T-L kommer hem idag. Björn var i sedvanlig ordning också sen, undrans om han får en utskällning han också? Vi är helt klart en familj med tidsoptimismproblematik, d.v.s; vi är inte sena för att vi stressar i sista minuten, vi är sena för att vi inte tror att vi behöver stressa. Ganska bra i många avseenden, men lite "dåligt" i vissa. När jag väl stressar på så brukar det dessutom gå käpprätt åt helvete, t.ex; jag och min klass åkte buss till Ersboda för att njuta av en fantastisk musikal. Efteråt fikades det och pratades så länge att jag manade på barnen i springmarsch mot bussen, vilket resulterade i frökenutskällning från busschauffören som bestämt talade om att det är livsfarligt att springa bredvid bussen. Skamsen så fick jag krypa till korset och förklarar för barnen att även fröknar gör fel och får skäll. Nä, det är bättre att leva sitt liv som tidsoptimist än som semi-tidsrealist.
Känns så skönt att denna dag som väntar är helt öppen: inga måsten, krav och förväntningar. Eftersom det är tisdag och gubbslemdag på badet tar jag mig friheten att vila från klordoftande morgonsimning. Ingemar, den lilla stackarn, tvångssover bort illamåendet och huset är lugnt och tyst. Blir nog lite skönlitterär läsning, har precis börjat på Michael Greenbergs, Den dagen min dotter blev galen samt promenad och diktskrivning. Började denna dag med Yeats, Irländsk dramatiker, poet och prosa älskare.
