Förtvivlans dimma har lättat och hjärtats rytm är åter stark. Jag, du, vi. Vi, ett sammanfattande pronomen för detta att bli människa. Homo sapiens sapiens, den förståndiga människan. Vad är vår särart? Vad innebär det att bli människa? Som en uppmaning finns det där, allstädes närvarande. - Oh människa känn dig själv!
Jag tycker det är en svår konst att bli människa, att mitt jag skall styra astralitetens starka krafter och acceptera kroppens fysikaliska ramar, men samtidigt också komma till ett möte med det, just det som är större. Vår fria vilja, våra tankekrafter och vår fantasi är portar som ger oss frihet; i livet, i förhållande till livet, det förfödsliga och döden.Frihetens janusansikte är på samma gång lyckans diametrala motsats; tvivlet, rädslan, ensamheten och utkastelsen ur visshetens paradisiska tillstånd. Omfamningen och tryggheten som stegvis släpper sitt grepp. Att kasta sig ut på tusen famnars djup (Kirkegaard) är frihetens och livets premisser, men modet är människans och människans allena. Vi söker efter svar, svar för att hitta livskraftens graal genom: religiositet, vetenskap, tvivel (agnosticism) och förnekelse (ateism), allt för att våga kasta oss ut och möta människan. Jag har alltid avundats dem som är så där säkra. De som vandrar i tillit, vars demoner skyggar och drar sig tillbaka. Jag har alltid velat gå med dem, bland dem, tyvärr utan insikt om att vägen alltid är min egen. Jag har tvivlat och sökt säkra svar, men också funnit en strimma tro och kanske, stegvis, en tillit till mig själv. Att våga kasta sig ut i ovissheten, att våga möta sig själv. Att känna sig själv. Känn dig själv människa!
