Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...
Vierge Moderne, Edith Södergran
Eftersom dagens planer innefattar kvinnoumgänge så känns det passande med Edith Södergran denna morgon. Efter några nätters sömnro, vilket innebär frånvaro av störd djupsömn och daggstinna ångestritter vid uppvaknande, så vaknade jag denna morgon med den välbekanta känslan av oro i kroppen. Oron har blivit min tillfälliga turist, en helvetets snålskjuts. Oron gör mig rädd, en diffus och smygande rädsla som hotar att ta över. Varken mindfullness eller KBT-tänk hjälpte och det var bara att "gilla läget". Blir både arg och besviken på mig själv, min kropp och min själ. Vill liksom att allt bara ska vara som vanligt, som vanligt innebär frekvent förekomst av galen livsbejakande spontanitet följd av fysisk utmattning.Jäkla skittänk. Måste tänka:
Du kommer inte att känna så här för alltid, det går över.
Du är inte tokig eller fysiskt sjuk.
Du har bara gjort lite för mycket, oron går över.
Acceptera och slappna av !
Det är bara så himla trist att inte klara av helt vanliga saker i ett helt vanligt tempo, särskilt när det liksom inte syns utanpå vad det är som felar. Allt lugnar så klart ned sig och det var otroligt skönt med morgonsimningen. Skjutsade Björn, i vanlig ordning, till Solglimten eftersom min kära man (i motsats till mig) är född avslappnad. Just avslappnad, inte slö. Han tar dagen som den kommer och oroar sig inte i onödan. Helt underbart, men en mindre angenäm bieffekt är att han varje morgon, typ, blir förvånad när klockan är 07.25 och han börjar 07.30. Fast det gör inget eftersom han är så fin och underbar.
När jag kom hem hade Tova-Liisa vaknat och satt (vet att det är O-waldorf och väldigt uppfostranspolitiskt inkorrekt, men..) framför dumburken. Enligt henne världen bästa sätt att börja lovet. Ingemar, Norin, Johan och Joel har lanat (osäker på benämningen) CS hela natten, men visar inga tecken på trötthet. Svante sover så klart som en stock till framåt 11-12. Blir nästan full i skratt eftersom jag och min kära man hade så många uppfostringsmåsten som gått i sank. Här är några exempel och hur vi misslyckats å det grövsta.
* Barnen fick inte ha några plastleksaker.
*Vi hade inte tv och barnen fick inte spela dataspel.
*Som en sann likhetsfeminist kläddes mina söner i klänning och min dotter i murriga färger.
* Vägrade smink för att visa på hur viktigt det är att vara nöjd med sitt naturliga utseende.
* Vägrade handla på HM och propagerade för de små, lokala alternativen.
* Framhöll att kött är mord och uppfostrade mina barn i det vegetariska levnassättet o.s.v.
Så här blev det:
-Min äldsta son avskyr Gurun Schyman och Fem. alternativ efter att jag släpade med honom på ett föredrag kring manlig skuld. Han tyckte att tanten gillar ju inte pojkar.
-Min mellanson har sedan 9-års ålder drömt om att bli köttätare när han blir stor.
-Mina barn älskar; tv, tv-spel, dataspel, ja allt tekniskt.
-Min dotters modemässiga förebilder är Britney Spears och Romer i stora klänningar.
-Min dotter älskar att sminka sig hos kompisarna och hon har fått barbies.
Jag har lagt ned min diktatoriska kamp för länge sedan och nu har vi: tv, tv-spel,flerpacksstrumpor från HM (man blir inte lika förbannad när de tappas som för ett 198 kr ullditos) och barnen får äta kött hos kompisar om och när de vill.
Är inte en etiskt förtappad moder utan en flexibel sådan. Tack underbara barn för att ni lär mig om livet.
