"Nedskärningarna i Umeå gällande för-grundskola är helt ok, inget som kommer påverka verksamheten i negativ riktning".
Stefan Nordström/moderat vice ordförande i för-grundskolenämnden i Umeå
45 miljoner skall under budgetåret sparas genom nedskärningar inom förskola-skola?!
Min fråga blir då, hur kalibrerar egentligen Stefan Nordström?
Skolan och dess värld är ett nödvändigt mikrokosmos inom samhällets makronivå. Nedskärningar inom offentlig sektor ger konsekvenser likt ringar på vattnet p.g.a. samberoende faktorer vars konsekvenser sker på flera olika arenor, därav finns tydliga samband mellan; lågkonjunktur, arbetslöshet, människovidrig bostadspolitik, psykisk-social ohälsa, brister i vårdsektorn, paradigmskifte gällande attityder och värderingar ifråga om solidaritet-medmänsklighet, helt enkelt samhällets skyddsnät. I min mening har den nyliberala nyttoprincipen allt sedan valet förändrat inställningen till etiska- och moraliska grundprinciper, arbetet sker i mångt och mycket reaktionärt. Skolans värld är naturligtvis inte en solitär i denna mening och har därav också burit sparandets börda. I en värld där barn och ungdomar "får" allt mindre tid med sina primärpersoner(föräldrar), äter allt sämre/näringsmässigt, utsätts för ökad stress och uppvisar en sviktande psykisk hälsa sker en omstrukturering av synen på skolans uppdrag. Den tredje statsmakten vars värderingar idag utgörs av kapitalistiska ackumulationsmål och sensationsjournalistik samverkar med politiska nyttobroilers för att lägga det totala fostransansvaret på skolans redan tyngda axlar. Aldrig förr har man fått läsa så många spaltmeter om inkompetenta och obehöriga lärare, rektorer som ser mellan fingrarna, elever som inte uppnår, de av staten uppsatta, kunskapsmålen, granskningar av skolinspektionen/skolinkvistitionen samt anmälningar mot skolor och dess personal. Något märkligt är att skribenterna gärna utelämnar effekterna av; ökad dokumentationsbeslastning, kraftigt minskad personaltäthet, ökad konkurrens mellan skolor, ökad arbetslöshet som leder till psykiska påfrestningar i hemmiljön, en kunskapssyn med fokus på rena ämneskunskaper i kombination med inlärningsproblematik samt allt större klasser, sällan och aldrig utgår man från samverkanssamband mellan/inom stat-kommun-skola-vård-socialtjänst och hem. Nu skall alltså Umeå kommuns skolor spara 45 miljoner, vilket enligt nämndens vice ordförande Stefan Nordström inte kommer att påverka verksamheten?! Vilken verklighet möter honom varje morgon? Ingrid Eriksson, gruppledare för Rättvisepartiet socialisterna talar om det långsiktiga sparandet för skolan, ett sparande där arbetet sker förebyggande i form av; satsningar på bibehållen lärartäthet, trots sviktande barngrupper (vilket skulle innebära att lärartätheten återgår till den nivå som gällde vid 90-talets början), bibehållen lärartäthet i minskande barngrupper även i förskolan för att möta upp det ökade behovet av vuxenkontakt hos dagens barn, låglönesatsningar och arbetsmiljösatsningar för personal inom förskola-skola. Jag ser en dylik satsning som goda verktyg i arbetet med att skapa; en skolmiljö där varje elev kommer till ett dagligt möte med läraren/arna, en möjlighet till ämnesstöd för de barn/ungdomar som behöver detta i deras individuella strävan mot de kunskapsmål som samhället/staten eftersträvar (nationella prov och skriftliga omdömen är INTE konstruktiva redskap vid lärandeprocesser, särskilt inte när dessa verktyg fungerar som provstickor i en ständigt minskande resursfördelningsprocess, eller ännu värre som betyg på skolors status, i hårda ordalag hur många smarta elever från social.gr. 1 skolan består av), förändrad arbetsbelastning för förskolans-skolans personal, vilket leder till sjunkande sjukskrivningstal samt en positiv lärandemiljö. Satsningar på förskolan-skolan är livsbejakande, framtidssyftande och framför allt nyttiga för samhället i stort. Tyvärr sker satsningar, i många fall, kortsiktigt, miljövidrigt och (ofta) med totalt fokus på hårda värden, inte mjuka. Skolan är möjligheternas växthus/drivbänk och såväl elever som föräldrar och lärare behöver näring för att växa, en näring som bäst tillgodoses genom satsningar och inte nedskärningar.Föräldrar, elever, lärarkamrater och andra som ser behovet av att prioritera vår framtid=barnen, det är dags att resa oss till upprop!
