Simsons styrka satt i håret, men för egen del har jag genom åren varierat från lång långt till kort kort. Efter en sejour föregående sommar då jag la mig under saxen, d.v.s. klippte mig riktigt kort så har det under året, med all tydlighet, stått klart för mig att varken börs eller intresse tillåter dylika ingrepp. Mitt svarta barr fungerar som bäst slarvigt ihopsatt i en tofs. Tänkte dock göra något kul genom att spara ut luggen, men igår stod jag inte ut längre och slet fram kökssaxen. Resultatet går att skåda till vänster. Nöjd?! Nja, men nuvarande frilla kräver minimalt med arbetsinsatser från min sida. Efter gårdagens håraktion plockade Björne fram Matematikboken 3 A+B, d.v.s. Tova-Liisas läxarbete stod på schemat. Eftersom både jag och min man arbetar som lärare i förskola-skola så kan man tro att det här med läxarbetesstöd skulle gå som en dans; didaktiskt och metodiskt felfritt enligt regelboken. MEN!!! (Nu kommer vi till den del som jag är osäker på om detta problem gäller enbart vår familj, men men. Kanske gör jag bort mig nu som han, knäppkilleadvokaten, i filmen Vuxna människor. Alltså när han berättar för advokatkollegorna om sina tvångstankar som han tror är allmängiltiga) Jesus Maria! Efter 60 minuters tragglande, det är verkligen traggligt, faller poletten INTE ned. Hur många gånger går det egentligen att förklara utan att dra slutsatsen att personen i fråga helt sonika har tänktomtesemester på loftet? Storebrorsorna rycker in, vilket hjälper föga. Jag biter mig i läppen för att inte bara säga - men herre GUD tänk. Eftersom uppgifterna går ut på att räkna med pengar anstränger sig Björn, till max, för att konkretisera så mycket som möjligt. Skall tilläggas att Björn verkligen har en ängels tålamod vid läxarbete med barnen. En variabel som leder till klar nivillering av hela tankeapparaten är inträdet av den omedelbara tröttheten, vilket så klart inträffar efter en sisådär dryg timme. Så, som ett under, händer det otänkbara, poletten trillar på plats/tanketomtarna går på sitt skift/ ljuset uppenbarar sig i slutet av regnbågen/Gjallarhornet tystnar och all räkneångest pyser ut genom dörren. Tjoho, tjohi! Tålamod och idogt arbete är sannerligen kunskapens moder.
