 |
| Bröderna tvn och den trötta mamman |
Sängens funktion som viloplats är ett avslutat kapitel, åtminstone för en helt hysteriskt oöverskådligt lång tid. Hur ofta jag än byter sängkläder kladdas det med välling, mjölkkräks och läckande blöjor. Ett nytt lågvattenmärke nåddes i förgår natt när Björn krasst konstaterade att en kisspöl i paritet med en liten insjö bildats och han bara ryckte på axlarna och vände huvudet på Pippi vis.
Samsovning är underbart, men ack så otroligt varmt. Kliande röda märken från armhålorna och ner, kärleksfulla närhetstecken mellan mig och det varmaste av bebishuvuden. Bröstkorgens röda revor efter "trampande" bebishänder svider och kliar de också. Matchar fint bristningarna på magen. Känner mig som en kubistisk zebra målad av Picasso.
18 månader av sömnbrist!
Barns sorg är ofta "randig", vrak-konsekvenserna av sömnbrist likaså.
Trampar vatten. För det mesta med tillförsikt och viss vigör, men vid minsta våg eller bris blir vattnets kaos övermäktigt och vrak-känslan uppenbarar sig.
Efter dagens handlingssejour med gråtande bebis och springande tvååring var vrak-känslan förlamande. Tacksam för televisionens hjälpande hand.
.
