Min man sa vänligt men bestämt ifrån idag. Till mig.
Enligt Björn så måste jag sluta "racka ner" (kritisera) mig själv. Tog lite funderingskraft och ångestfylld självinsikt, men ja det måste jag nog.
... eller det jag gör är en form av negativ självnivellering.
Enligt egen snabbanalys i grund och botten för att andra skall må bra, känna sig bra. Bättre än mig.
Ett pavlovskt ordbajseri, eller tourettes variant.
Ofta handlar det om förmågor som rör hemmets domäner: föräldraledighet, matlagning, barnuppfostran. Så here goes!
Jag kan laga mat, är faktiskt ganska smaksäker.
Jag har tagit ut nästan lika mycket föräldraledighet som min man för våra fem barn.
Jag och Björn är superstolta över våra fem barn som är alldeles lagom vilda, lugna, kloka, kunniga, fysiska, intellektuella, glada...
Jag är bra på att sy, nålfilta (torrtovning) och måla.
Jag är en lugn mamma.
Jag kan mycket om barnuppfostran och har dessutom en god intuition med fem barn i familjen...............
Helt otroligt, men jag fick liksom skärpa mig för att inte använda ord som ganska, rätt och faktiskt.
