Dagar, veckor, månader av gråskalor. Förtätad och tung i sin ögonblickliga lätthet. Älvtåets konturer framträder äntligen under solens penseldrag. Promenad har lagts till promenad och vid det här laget är sinnena vana vid promenadstråkens miljöer och fångar upp naturens små skiftningarna.
Bäddar Pelle och Gunnar varmt, väldigt varmt då jag räds kombinationen av små kroppar och kalla vindar. Barnen svettas istället, vilket säkerligen är lika "dumt". Välling till Gunnar och kaffe på termos till mig.
Blöjor, tvättservetter, plånbok, mobiltelefon och kameran jag fick av Björn (inte en systemkamera, utan en rosa barndito men väl fungerande och framför allt billig), allt vi behöver mitt lilla gäng och jag när vi utforskar världen.
Promenerar raskt och låter hjärtat arbeta vilt när båda barnen sover. Efter två täta graviditeter vill pulsen stegra sig. Mössa och handskar läggs i varukorgen, kroppens värme vill ut. Måste ut.
När Gunnar och Pelle vaknar letar vi oss till en parkbänk eller det sittdon som naturen erbjuder. Vällingstund och amning, mjukt uppvaknande.
Med Pelle i vagnen och Gunnar ömsom springande ömsom sittande, hoppande, snurrande och då och då gående fortsätter promenaden.
Vi tar oss alltid tid att göra promenadstopp, t.ex. köpa en bulle, titta på fiskar i en djuraffär, leka i en lekpark.
Promenadens längd och geografiska snittsling varierar beroende på lust, önskemål, väder, tid... En regntung dag håller vi oss närmare hemmet. En torr och lite varmare dag promenerar vi gärna längs älven till Bölesholmarna, bildmuseet eller biblioteket. En himmelsblå dag lockar Nydalasjön runt.
Det finns en uppsjö av arrangerade föräldra-barn aktiviteter, många säkerligen helt underbara. Jag skulle vilja slå ett slag för föräldra-barn promenaden och det hade ju varit helt fantastiskt att gå tillsammans med andra föräldrar och barn. En folkrörelse.
