måndag 1 februari 2010

Vakuumliving

Lever i tidens mellanrum, i väntan på något odefinierbart.
Livets stora skiften och livets mer bagatellartade ditos.
En ändlös räcka av händelser bortom allt det hittills lärda.
Det är lätt att haka upp sig på detaljerna, stirra sig blind på molekylerna.
Utveckling och avveckling, framåtanda och stagnation.
Det är lätt att haka upp sig på deltaljerna; irritation, agression, manifestation.
Vad sa du? Vad menar du? Varför? Varför inte? Hur? När? På vilket sätt?
Vart gömmer sig framtiden?
Vilken framtid?
Det är lätt att fastna i tänkandets centrifug.
Det är lätt att känna sig trött, men så kommer den smygande. Det dåliga samvetet, det fula, det påträngande. Det är lätt att ta fel på detaljerna.