Ögonblick

Äntligen en sammanhängande nattsömn, trodde jag, ha! Björn släntrade i säng runt två snåret, guppi, guppi, guppi liksom. - Sov vidare älskling tänk INTE på lampan, bokprasslet och den något vassa spikmattan, herre Gud det är ju en yantramatta. - Jag kan sova, jag blir inte störd, jag kan sova, jag blir... så djävla störd! Visst småbarnsåren övergår i tonårsvak och vuxennattsudd som om några år metamorfiseras till klimakterievandringar och nattliga kissningar. Haleluja, tänk om jag hade vetat detta i tonåren när sömnen pockade på dygnets alla timmar. Hade jag då njutit och bevarat tonårstidens maratonsömn i kärt minne, kanske till och med förträngt min mors tjatröst runt tresnåret? - VAAAKNA det är ÄR redan eftermiddag och DU har sovit bort hela ljusa dan, inget vettigt har du fått gjort, uuut det är sååå fint väder! Som om fint väder typ är/var en morot när man var mitt i en brusande adolescens. Nä, det gäller att njuta av nuet, typ tycka att det är skitfräckt att man får åka på barnbiljett när man är barn, eller blir stoppad i dörren på femtonårs discot när man är tretton. Nu får jag, trots min ringa längd (?! dvärgar/småväxta för att vara pol.korr ser i.o.f. gamla ut dom också)betala fullt pris på bussen och köpa alkohol utan att hala upp körkortet och det känns ju "gött". Istället för att pincetta pubishår (vanligt förekommande bland elva-tolvåringar som har svårt att förlika sig med kroppens nycker) pincettas de små grå som envisas med att titta fram (alltså på huvudet). Kontentan av denna forskande livsvetenskap är, antagligen ingenting.