Teknikens seger över förnuftet, enligt DN:s Mårten Blomkvist som avslutar recensionen med att benämna filmen Avatar som Peko Ral.
Klichèernas mästare James Cameron bjuder upp till en svulstig och överdådig dans. Kanske är det åldern, eller bristen på tekniskt intresse, men den pandorianska smällkaramellen fylld med moralkakor osar megabox slisk. Efter en timma av popcorn, läskeblask och dataanimationssex är jag mättad och slumrar till i den solkiga biostolen. I sann moralisk anda blandas miljöetik med utrikespolitiskt patos, men detta till trots avslutas filmen med "the white mans burden", d.v.s. den amerikanska hjälten uppoffrar sig och blir naturfolkets ledare, hurra! Genomgående visar filmen upp en lättuggad snabbmatskänsla utan någon större mättnad, halvfabrikat. Enda intressanta inslaget utgjordes av reklamen för Alice i underlandet.
