På hemfronten intet nytt! (Erich Maria Remarques roman, Im western nichts neues inspirerade till denna enkla ordlek)
Vaknade lite trött och purken, men satte genast igång med morgonbestyren, d.v.s. skicka barn till skolan, äta frukost (har bytt ut de ekologiska havrekuddarna mot Saltås fruktmusli, undviker på så vis skörbjugg), läsa DN.se samt Annasanatomi. Känner mig efter detta oändligt tacksam för de små vardagliga och alldagliga livspucklarna, såsom: tvätthögar, springmask,påver ekonomi, dammtussar och överkokta linser. Allt helt ok, men i behov av viss uppstyrning.
Eftersom det, för mig, framstår som att "ALLA", ja verkligen in alles barnfamiljus hjälps åt i hemmet. De små lintottarna städar sina rum själva med en glad och pedagogisk knuff från vältaliga föräldrar. Duschar gör man kort för att spara på varmvatten åt miljö och de övriga familjemedlemmarna, alltså ingen risk för iskall vuxenduschning när tonåringarna lekt Niagarafallen i en timma. Välbaserade biodynamiska middagar helt befriade från halvfabrikat serveras till glada och förväntansfulla små liv. Naturligtvis turas familjemedlemmarna om att laga den välkomponerde maten. Dessa "vibbar" eller den rådande familjeöverklassnormen har lagt sig som ett lutherskt ok på mina... men ve den som ger sig! Uppstyrning via arbetsfördelning. Från och med denna vecka har alla (vissa lite mer individbaserade) i familjen olika arbetsområden. Jo tjena! Fast till min stora förvåning så har systemet nu fungerat i hela två dagar, tjoho! Nu ansvarar jag för: blommorna, dammsugning, dammtorkning, handling och matlagning två-tre dagar per vecka. Spindeln i husmorsfällan har sagt upp sig.
