Gunnar härmar för fullt; minsta rörelse, frasering, tonhöjd. Underbart, men skitsvårt iaf för en sån som mig.
Spontansvär om och när jag :
Slår mig
Tappar saker så de spills eller går sönder
Letar saker, t.ex nycklar under tidspress
Är trött och upplever att " jag gör allt"
Bajsar och märker att toalettpapperet är slut
Upptäcker att någon med storlek 43 lånat mina strumpor
Bakar bullar och hittar bara tomma mjölkförpackningar i kylen
...
Det är Mao ingen tillfällesbrist och exemplen ovan är inga universalsanningar utan tolkade ur ett högst egocentriskt perspektiv.
Sätter min tilltro till att även "gamla hundar..." och letar febrilt efter fungerande frustrationsdämpare.
