Självömkan

Natten mot nyår hade jag feber och superont i kroppen; kallsvettades, frös och kastade av mig täcket i omgångar. Vaknade på nyårsafton pigg, men lite öm i kroppen. Nyårdagen tvättade och packade jag mig igenom. Stresspackade för att klockan tre titta på filmatiseringen av Walter Scotts Ivanhoe. En film som mitt mellanstadie-jag älskade. Drömde om att gifta mig med Anthony Andrews, huvudrollsinnehavaren. Om det berodde på den begynnande febern eller på dålig mellanstadiesmak,  filmen motsvarade inte riktigt mina förväntningar. Under sportens nyårskrönika satte frostbrytningarna i gång och vid sista delen av Fröken Friman ojade jag mig mest hela tiden. Ja, jag gnällde och gnällde tills alla i familjen slutade tycka synd om mig och istället ville att jag skulle gå och lägga mig. Gick och la mig och tyckte innerligt synd om mig själv.