måndag 14 december 2009

Vart tog du vägen?





So young (Suede 1993) Brett Andersson, tack för din underbart androgyna och introverta uppenbarelse! Vem annars kan så sensuellt vända ryggen till publiken samtidigt som den ljusa, nästintill kastrata, rösten slår an en sträng i det mest stelnade tonårshjärtat?!

Gårdagskvällen avslutades på mage i sängen tillsammans med Björne tillbedjandes Spotify, den "lilla" musikälskarens virtuella bibel. Tack Daniel Ek och Martin Lorentzon för att ni vänder er till "pöbeln av små medel"!
From the cradle to the grave är förhoppningen och meningen, en kärlek som hittills pågått i snart 17 år. Från Riksgränsen 1993 till volvo, villa och barn. En promenad längs memorylane görs inte utan en musikalisk dito. Synth,synthpunk, punk,skatepunk,grunge,hardcore och alternativ country. Låtar, band och stilar som fortfarande är så kopplade till upplevelser och känslor från den personliga diskografin att det ger upphov till knottringar på armarna.

1986 Bästisens storasyrra kommer hem till lilla Boden efter en konsert med Depeche mode. Helt betagen av en ung Dave Gahn och den emotionella-industiella musikstilen. Madonnalika kreationer blandas med svart rock (klädesplagg, inte att förväxlas med stil) och tuperat hår á la Martin Gore och i bästa fall Howard Jones (sockervattnets okrönte konung).
Speak an spell och Some great reward införskaffas pronto. Flickrummets väggar täcks av bilder på Gores blonda lockar och ljudmattan betstår entonigt av Somebody (gjorde så starkt intryck att den spelas på vårt bröllop 2002).
1990 Distade gitarrer och unga män med otvättat hår blir ikoner för en generation som revolterar mot lågkonjunktur och 40-talisternas konventioner. Dr Martens, skitiga jeans och stora skjortor i rutig flanell. Soundgarden, Nirvana, Alice in chains övergår under de tidiga 90-talet i hardcore och skatepunk. NOFX, Pennywise, Refused och Randy.
I ett fullpackat Fryshuset får jag "nåden" att för första gången lyssna på Sonic Youth. Oh my lovely Sugar Kane! Kuriosa, Pavement var förband.
1993 Frihet! Äntligen ute ur skiten, slogan på våra avgångströjor efter den treåriga inkarcerationen (typ allvarlig förstoppning)vid Björknässkolan. Riksgränsen; snösvängen, fina pojkar och skatepunk.
1994 Det går inte i ord beskriva betydelsen av plattor som Pretty on the inside och Live through this. Avbitna naglar och trasiga babydollklänningar får ett ansikte. Svante somnade och vaknade till Loves skrapiga röst som plågat sjöng om livets svårigheter. Live through this with me, and I`ll be there for you.
Resten av 90-talet ägnas åt tillblivelsen av vår, min och Björns,gemensamma historia. Trots begränsade medel (väldigt begränsade, typ 3-500 kr/mån)prioriteras skateboards, snowboards och skivor (vinyl och cd). Pumporna (smashing), Pixies, Manic street..., Oasis, Jesus and... samt många fina minnen när vår växande familj.
2000-talet Blir äldre och musiken lugnare. David Sandström, Songs of soil,Morrissey, Bell and Sebastian och A camp.

...men så en dag stannade allt. Fastnade liksom i jobb och allvar. Vill, eller snarare tillåter, inte nya musikaliska impulser beblandas med personliga upplevelser och känslor. Ljudfascism och tinitusrädsla. Vart tog du vägen älskade och saknade musikaliska känslorevolution? Dog du i en uppsjö av måsten och pådyvlad vuxenrealism, prydligt uppstaplad i portionsförpackad kommersiell skvalmusik?

Vart tog du vägen Dr Martens och svartmålade smutsnaglar?

Jag saknar dig.