Party on dude!
Hade en helt formidabel fredag i fina människors närvaro. Vuxenmiddag, kändes i.a.f. skitsupermycketvuxet, på lilla Rom, Invito. Supersnälla superpernilla (tänkte på julkalendern och försöker vara lite vitsig så här dagen efter)drog ihop tjejgänget från jobbet för en skrattig och pratig middagsbuffé. Det var jättetrevligt och supermysigt att träffa flicksen, kändes sådär Sex and the cityaktigt (exklusive Prada, men inklusive Sofiadesign som är mycket finare och bättre). Tyvärr flyttar supersnälla superpernilla, SUCK, för att göra Norrlands tredje största tätort än finare. Kul för dem och trist för oss.
Efter tjejsnack bar det iväg till Stöckes Pernilla Wahlgren (snygg, snäll och duktig på att baka)för julfest. Björn och Tova-Liisa fanns redan på plats och jag anlände i lagom tid för kolhydratheaven. Vägde bilringar mot mitt långvariga kärleksförhållande med C12H22O11 och tro det eller ej the sweettooth vann. Yummy mummy!
Sent om sider anlände gamla Bettan Angårdsvägen, men speedade efter roligheterna gav vi oss ut på nattlig vandring (inte vidare intelligent). Några timmar senare var vi färdig promenerade och fyllda av kaffe. Klockan visade på 06.30?!
En känsla av den "gamla goda tiden" infann sig. Ung, vild (ljuger lite) och fri från tidsramarnas fängelse.
Morgon (eller runt 11.30) hade den gamla goda känslan ersatts av en dunkande huvudvärk och tunga ögolock. Realitycheck; 36-årig, trebarnsmamma som erfar dagen efter oövervinnerlighetshybris. Inte vackert. Inte poetiskt. Inte tufft eller anarkistiskt.
Bara en unken smak av dogmafilm som en käftsmäll i vinterkylan.
