Tack oh du stora Brahma för att du så insiktsfullt ser till att varje familj liksom får det motstånd de behöver! Tack för den överbarrigastedjävlafulgranen i hela Umeå, som Texas dessutom totalt avbarrar med sin krulliga pudelrygg!!! DSom vi dessutom BETALAT för, hurra!
Atmosfären i en torr gran där de gröna små stickorna bildar en cirkulär matta istället för att pryda de nu kala bruna grenarna. Nej, förresten kala och kala, bruna grenarna med sorgligt slokande hemmagjort julpunt. I en grön fingran så blir det barntillverkade pyntet gnistrande kristaller fyllda av hjärtevärmande memorabilia, men på en ful, brun, knottrig gren blir effekten mer "kejsarens nya kläder" (nakeninsikten).
Naturligtvis finns det alternativ:
1. Kasta ut fulgranen och köpa en ny.
2. Skippa gran och pryda en kruka med grankvistar.
3. Låtsas som ingenting, men ändå vara glad åt de fåtalet barr som modigt hänger kvar.
4. Låta fulgranen stå kvar på pin kiv och av ren snålhet, samt dagligen förbanna barrintrånget i varje del av huset.
Insikten är hård, brutal och tärande på den positiva självbilden. Pissgranen (mammas, min mamma, teori är att en hund urinerat på granen när den stod i skogen?! Slutsats?!) får stå kvar med full medvetenhet om: argutbrott, barrstickor i fötterna, barrhundrygg och estetisk julkrasch.
Så kära Anna om du misströstar över plastisen, kom förbi Angårdsvägen och titta på eländet och du må ropa - Plastis forever!
