83,75 efter första åket, liten miss på övre railen men annars stabilt. "Lång" väntan och sen domarsiffrorna 87,50, vilket lägger Sven Thorgren på en tredje plats. Sista åkaren ut är norrmannen Ståle Sandbech som efter ett solit åk får 91,75 av domarna. Thorgren lägger sig då på en fjärdeplats och amerikanen Sage Kotsenburg skrivs in i historieböckerna som tidernas första slopestyle guldmedaljör i de olympiska spelen.
Klackarna i taket! Nej skulle inte tro det.
Nu tar mediastormen vid.
Kärnfrågan gäller huruvida Sage Kotsenburgs åk missbedömts av domarna och att detta föranlett att Sven Thorgren snuvats på en pallplats. Snowboard är en bedömningssport, vilket implicit innebär att den mänskliga faktorn kan ställa till med vissa svårigheter. Snowboard (enligt mig) har växt fram ur en diversifierad jordmån där heterogeniteten prioriteras bortom marknadskrafternas konformitet och mainstreaming. En livsstilssport väsensskild från formalisering och standardisering.
Tyckandet kring Thorgrens placering och Kotsenbergs poäng kastar ljus på den "utveckling" som sporten genomgått de senaste tjugo åren.
Från anarkistisk och frihetsuttryckande statement till Svenne Banans vardagsrum. Utkablad till beskådan av kommersiella mediakrafter och med en guldhink till åkarna på andra sidan OS regnbågen.
Någon absolut sanning kommer nog varken Svenska snowboardförbundet, tränarna, åkarna, kommentatorerna eller "folket" komma fram till. Det man (jag) kan konstatera är att:
1. Domarna prioriterade Kotsenburgs innovativa, men slafsiga åkstil, 1260s och 1620s med holy crail och japan grabbar. Händer i backen eller inte.
2. Sven Thorgren, blott 19 år upprepade gång på gång att han var supernöjd med sitt drömåk och att han inte själv uppfattat denna "snuvning".
3. Den efterföljande debatten har väckt frågan om snowboardens progression i förhållande till mainstreaming och in the box tänkande, vilket på ett vidare plan kommer sporten till gagn.
Det enda man med otvivelaktig säkerhet kan konstatera är att Thorgren gjorde sitt livs åk och att han är en av många unga stjärnor på svensk snowboards himmel.
Hoppas bara att sporten jag älskat i över 20 år lyckas behålla sin egna impuls utan att vara en inre angelägenhet. Att bli folklig med integriteten i behåll.
