Myopi (tycker det är ett mycket finare ord än närsynthet som bara får mig att tänka på trångsynthet) har jag haft nästan hela livet och glasögon har jag burit sedan tio års ålder. Under mellan- och högstadiet sporadiskt eftersom jag valde huvudvärk och självutnämnd fränhet istället för god syn. Synsinnets "begränsningar" har på så vis alltid varit mitt filter mot omvärlden. Med tiden har jag utvecklats till en riktig glasögon nörd. Glasögonen har "växt fast" i min självbild och det sista som tas av på kvällen och det första som tas på när jag vaknar är glasögonen. Men, min synnedsättning metamorferas. Känns som ett personligt paradigmskifte då jag numer (ibland) tar av mina bågiga älsklingar när jag skall läsa. Blir tydligare så, men jag vill inte. Astigmatism och medelålder. Vill inte.
