torsdag 31 mars 2011

Jisses

Kom hem efter en lång, väldigt lång, arbetsdag och vad möter mig? Två tonårstjejer som fnissande frågar om de kan få låna badrummet. - Ja, så klart, säger den lilla mamman (jag) med ett leende. En halvtimme senare har nämnda unga dam duschat klart och, för andra gången på mindre än en månad, färgat sitt hår hemma hos oss?! Min slutsats är att min son helt enkelt har träffat stans enda amishbrud som dessutom revolterar mot föräldrarnas asketiska leverne genom att färga sitt rågblonda hår svart.Eftersom damen, denna gång, tog bort färgfläckarna från väggar och armatur så önskar jag henne lycka till!

måndag 28 mars 2011

Ambivalens och Umeå open

Ambivalens = konflikt mellan motstridiga känslor eller impulser. Det finns saker man lär sig leva med eller förhålla sig till, fast det är inte lätt. Ambivalens är en sådan sak. Tror nämligen inte att den psykiatriska forskningen kring ambivalens-lobotomi har kommit särskilt långt. Boka tid hos tandläkaren, boka tid senare, inte boka tid alls, kolla med Pär på jobbet vad hans tandläkarbesök kostade. INTE boka tid. Skotta nu, skotta senare, vänta med att skotta, måste skotta för nu säger bilen tjoff klonk när man skall ut från gården. Besikta bilen i god tid, besikta bilen enligt den utskickade tiden, besikta bilen lite sent, besikta bilen för att undvika körförbud. Blev riktigt förbannad på min ambivalensiska (ansats till en egen form av grammatik) sida ikväll. Har dragit ut på att boka biljett till Umeå open. Liksom inte orkat. Liksom vandrat mellan upplevelsen av att det är tokdyrt och helt ok. Läste igenom fredagens bandschema och såg till min stora glädje att ,förutom Säkert och Håkan Hellström, så spelar Those dancing days, We are the storm och Kleerups projekt Me and my army på fredag. Ett upplägg som känns riktigt bra. Tillbaka till ambivalensen. Vad är en bal på slottet? Vad är 395 spänn i förhållande till... Dessa val. Man kan då välja om man vill boka genom Ticnet, Tickster eller biljettcentrum. Känns som att ambivalenta personer undanbedes. Ok. Jag väljer, väljer, väljer, ole dole... En halvtimma senare med svordomar och fortfarande ingen biljett, suck, stön. Toppen det krävs nått djävla lösenord som jag alltså skall ha. Jag konstaterar att en ambivlent människa bör av staten erhålla en subventionerad icke-ambivalent stödperson. Alltså! Here goes... Jag är en väldigt ambivalent person som söker dig med stort D. Du som kan bestämma vad, när och hur. Tack på förhand.

söndag 27 mars 2011

Vår i kroppen

Det är söndag och jag har sovit länge. Saknar ibland små knubbiga armar som vill kramas, eller tandlösa leenden som leker "packa bilen" i sängen, men tillåter mig ändock njuta av sovmorgon när möjligheten finns. Vaknat till ett internetklipp av en blondin (väldigt stereotyp sådan) som hoppade upp på en kundvagn för att sedan stupa på huvudet, såg ut att göra ont som fan. Björn har kopplat in basen i förstärkaren, men i övrigt är Angårdshuset tyst. Utgår från att Tova-Liisa har en date med världen bästa barnvakt och att tonåringarna sover sin skönaste förmiddagssömn. Har enbart ägnat mig åt trevligheter de senaste dagarna ( fina vänner och nyss hemkomna från Thailand med superreseminnen svärisar) och behöver klämma in några timmars arbete. Börjar känna vår- och sommarpirret i kroppen. Längtar lite efter: slasksnö i Hemavan, vårfixning av segelbåten, löpning i vårsol utmed älven (utan halkmattan på gångstigarna, har alltid älskat känslan när all snö och is smält bort från vägarna och man för första gången kan gå en längre sträcka på asfalt, sann lycka), kaffetermospromenader till Klabbböle, att få spana in alla fina vår- och sommarskor som uméborna snart tar på sig och allt annat underbart som pånyttföds i denna ljuva (sommar)tid. Snälla gumman tö kom nu och smält det hårda vinterhjärtat!

torsdag 24 mars 2011

Ondska

Teodicéproblemet, d.v.s. hur kan Guds existens förklaras när det finns ondska här i världen?
Vem är Gud och vad vill hon/han?
Vad betyder godhet?
Är Guds makt begränsad?
Är människan och världen ofullbordade?
Är ondska ett uttryck för människans fria vilja?

”Ondskans karaktär av myste­rium, av ogripbarhet och meningslöshet ger inte människan någon ro.”

Ann Heberlein problematiserar i sin lilla bok om ondska fenomenets själva uppkomst.
Hur kan till synes goda människor begå onda handlingar?
Enligt Heberlein lockas vi (människor) av det onda likväl som det goda, men framförallt styrs vi av likgiltigheten och fegheten. Att inte själv bli utsatta. Att på någons bekostnad "växa" i ett visst socialt sammanhang.
Ann Heberlein är för mig en tänkandets nutida ikon (är alltid bombastisk). Intellektuell, kulturell, en filosofisk, historisk, teologisk och politisk tusenkonstnär, men framförallt så hjälper Ann (ja, jag tar mig friheten att låtsas känna henne) mig att föra sidospåren till den breda autostradan. En vän, en vän i nöden som jag aldrig har träffat i det fysiska rummet.
Man går liksom inte fram till någon på jobbet och frågar vad de tycker om lidandets karaktär eller om kärlekens förgänglighet. I vardagen är allt på verklighets-låtsas. Man vet vad som man ska prata om (samtalets dolda dagordning), kanske av rädsla för att verka alltför apart; pretentiös, kvasi-djup, udda, knasig, helt enkelt en jobbig människa. Eller den stora skräcken att personer man tycker om skall snacka "skit" bakom ens rygg, liksom låtsas gilla en. Därför är Heberlein, Solzjenitsyn, Kant och Platon säkra kort. Man (jag) kan låtsas passa ihop med dem utan att riskera att bli sårad eftersom det bara är på låtsas. Livet lär en att "linjen mellan gott och ont går genom varje människas hjärta" och därför är det alltid säkrast att endast möta den linjen hos någon annan i skriven form.

tisdag 22 mars 2011

En väldigt trött dag

Diskmaskinen surrar lågt och Siemens lever upp till allt vad produktbeskrivningen utlovade. Andningen spelar ping pong under adamsäpplet. Någon djävla barnkanal agerar ljudmatta.Cogito ergo sum. Ingenting, tystnad, vakuum. Vill sortera, katalogisera och verifiera, men orkar inte. Vill komma i kontakt med någon form av kausal förklaring till händelsernas vara. Känns som att krav-kakafonin har skruvat upp basen, dunk, dunk. Middagsfix, bortplockning, planering.Bi-ljud, käften. Axlarna är fasthäftade vid öronsnibbarna. Sänk! Andas! Gör så! Så! SÅ! SÅÅ! SÅÅÅ! och SÅÅÅÅ! Vad? Säg? Berätta? Jag lovar. Jag svär.
Höger fot, lyft! Vänster fot, lyft! Måste vara lagom trött. Sen får jag gå och lägga mig. Sen får jag vila. Sova, inte drömma. Inte tänka alls.

söndag 20 mars 2011

Brandtal

Möttes vid frukostbordet av Björn som exalterad viftade med dagens DN. debatt. Jesper Meijlings och Sverker Sörlins debattartikel kring de marknadsmodeller som succesivt har tagit över det tidigare välfärdssamhället var lågan satt Björns hjärta i brand. Sörlin och Meijling beskriver dagens politiska läge med ordet "vägval". Det samhällssystem som danats de senaste 20 åren vilar på utlokaliseringen av samhällstjänster till privata initiativ och riskkapitalbolag. Den svenska välfärdsstaten guppar som en kork på marknadiseringsexperimentets sjöar. Sörlin och Meijling påtalar faran med att rätten till de offentliga tillgångarna delas ut för att sedan verka i en juridisk gråzon.
När jag själv, under påhejning av Björn, läste artikeln så infann sig ett stort och mäktigt JA. Äntligen, några som har "befogenhet" och kan ta det mediala rummet i besittning. Äntligen några som rör vid pudelns kärna och skiter i att svassa runt politikens färgskiftningar, men ändock stå där med rumpan bar. Jag håller med Sörlin och Meijling när de menar att den hittills förda politiska agendan innefattar ett experiment i stor skala. Om man tittar på hur förändringar skett inom: skola, kollektivtrafik, elförsörjning, medial public service ... o.s.v. framträder ett experiment med en hög procenthalt bortfall.

Ett paradigmskifte i förfall.

Det här är socialdemokratins framtid. Här vilar socialdemokratins grund (för mig). Kärnvärden; en skola för alla, public service vars fötter är mejslade ur den starka statens fundament, fungerande kollektivtrafik...listan kan göras lång. Jag hoppas att debatten kring välfärdens kärna kan och måste bli en fråga som socialdemokratin tar sig an. En fundering över den samhällsomvandling som skett och mod att ta ut nya kompassriktningar för den fortsatta moderniseringen. En renässans av idealen.

fredag 18 mars 2011

Fredagsmys

Självvald ensamhet är en lisa för själen.
Tova-Liisa och Ingemar tillbringar helgen hos vänner. Svante gör det tonåringar gör på helgen (alltså han är ju waldorfskolad, d.v.s. gör eurytmi, äter biodynamiskt, målar med kol eller hugger i sten, så jag är helt lugn). Björn leker med Lisas man Johan (de är inte waldorfskolade, så jag är m.a.o. helt lugn). Texas sover och Messi sover (tror inte att Messi är död, men vågar inte titta efter). Jag har, trots megahuvudvärk, städat och njuter av vetskapen att jag skall gå och lägga mig i den sängriktning som andan faller på. Fredagsmys i sin renaste form.

torsdag 17 mars 2011

Trött, Irriterad och...

Man ska inte fundera på saker för mycket.
Man ska definitivt inte fundera på saker som andra människor säger, för mycket.
Man ska aldrig analysera och tolka vad andra säger, för mycket.
Under inga omständigheter är det tillbörligt att ägna sig åt hårklyveri när det kommer till vad andra har sagt, i alla fall inte för mycket, eller för ofta.

Är trött, låg och rätt irriterad.
Har ägnat värdefulla vargtimmar åt ord-psykoanalys à la Freud.
Har skjutsat min nästanvuxna (kroppsligen) son till I20-området (Midgårdsskolan, övre-medelklass-Umeås-Pentagon).


Funderar på att äta min banan för att få inspiration till periodplanering à la Asien.
Äter min ekologiska banan och känner mig inte ett enda uns piggare.
Försöker visualisera roliga saker för att liksom peppa lite, men kan bara konstatera att Mia Törnblom skiter sig.
Nu har jag dessutom kommit åt någon djävla tangent som gör att bokstäverna hoppar, alternativt behöver tangentbordet utredas, men det kan ta tid. Säkert står alla tangentborden i kö.

onsdag 16 mars 2011

Glad eller glad glad

Solen skiner.
Himlen är blå.
MINA SKRIFTLIGA OMDÖMEN ligger kuvertade och klara!

tisdag 15 mars 2011

Allt jag gjort, allt jag är.

Livet, so far

70-tal
Käkade snus tillsammans med Ulrika i hennes gula lekstuga (kräktes duktigt efteråt).
Bröt armen när jag hamnade underst i dödskurvan vid Björkgatans vårliga cykeltävling (hade stödhjul, gul cykel med limpa och vimpel, en förklaring så god som någon).
Slog ut Ulrikas tand med min röda Adidasväska.
Lekte hårfrisör och klippte Ulrikas lugg kort kort och sned sned. Jag fick inte äta hos Ulrika den dagen.
Jag och Ulrika skulle börja träna fotboll ihop. Hon bangade ur och jag gick själv till första träningen. Jag hade mjukisskor, alla andra hade fotbollsditon. Jag kom för sent och fick lida förnedringen av att springa runt planen själv medan de andra små töserna tittade på.
Min kusin Thomas, sommar vid havet och båtar.
Tärnaby, påsk och trolleriföreställning.
80-tal
Började motvilligt skolan. Första skoldagen frågade fröken Ingrid om alla barn längtat efter att skolan äntligen skulle börja. Jag hade glugg, flätor och var klassens enda "kines". Jag räckte upp handen och deklamerade stolt att jag minsann inte alls längtat efter att börja skolan, mamma sparkade till mig på benet. Jag lärde mig att man måste vilja börja skolan (särskilt om man är flicka).
Jag går i alla fall i samma klass som fin-Pelle.
Jag och min kusin tjuvrökte i morbror Yngves turnebuss. Ullis fick mest skäll.
Jag och Pelle kramas längst bak i bussen på väg till friluftsdagen. Kramkalaset får ett abrupt slut när fin-Pelle helt plötsligt blir äckel-Pelle när han försöker sig på en riktig kyss. Jag sätter mig längst fram.
Hemavan, Björnbersgården och bossa-nova.
Jag börjar högstadiet och lär mig att killarna i 9:an är fränast.
Pelle går fet-bort.
Jag bestämmer mig för att bli synthare (måste låna en djävla massa kläder av Annes syrra).
Black celebration, here I come.
Anne blir ihop med en fränkille i 9:an.
Jag blir också det eftersom Anne är det, men det är skittrist.
Jag blir istället ihop med en tuff skatekille med ljus lång lugg. Lika trist.
Min fotbollstränare har finsk påbrå, men är kommunist?! Hans träningsfilosofi är en direktimport från sovjetiska arbetsläger,Gulag.
Träning 5 dagar i veckan och match varje helg, Depeche Mode och tv med pojkvännen och hans mamma?! (jag vet, herre Gud). Ännu tristare, men han var med i tv-pucken.
90-tal
Välkommen skatepunken.
Skidorna byts mot snowboard.
Jag och Magda drömmer om: ravefester, fina snowboardpojkar (gärna med lockigt hår) alt. skatepunkare och annat som jag inte ens vågar nämna.
Är Björknässkolans enda Marxist i skolvalet, MUF vann. Jag höll käft och skrev mitt manifest.
Åker på tidernas värsta klassresa till Mallis.
Åker till Korfu med Malin, dansar natten lång.
Går ut gymnasiet. Vill bli läkare, men bara lite senare. Vill bli intellektuell författare i Paris, men barA lite senare. Vill bli snowboardproffs, nu.
Riksgränsen, snowboard, kollektivboende, grunge, punk och pojkar.
Fin-Björn. Anarkist-Björn. Poet-Björn. Jag röker pipa-Björn. Jag fick inte läsa Kalle Anka när jag var liten och bara lyssna på Nationalteatern-Björn.
Omedelbar förälskelse på (ja på) tunneln mellan Björnefjell och Riksgränsen.
Interrailkort. Amsterdam, mat- och sömnbrist, dreadlocks, ockuperade hus.
Dr-Martens, tights, nättröjor och bäbis-Svante.
Filosofi, teologi... hum-huset och vänner med svartfärgat hår.
Belle and Sebastian. Broder Daniel och vänner med svartfärgat hår.
Bäbis, Kamenski, Humlan, Foucault och vänner med svartfärgat hår.
Lärarhögskolan och svikna vänner med svartfärgat hår.
2000-talet
Bäbis, religionsvetenskapliga institutionen, genusforskning och undervisning.
Järna, vänner som citerar Steiner och har sidensjalar.
Kristofferseminariet och ännu fler vänner med sidensjalar.
Waldorflärare, lager på lager och Gudrun Sjödén rea.
Årstidssånger, röda kläder och små gnomer.
Livångest, tvivel och katharsis.
Vänner, sorger och sjukdomar.
Mindfullness och inre källsortering.

Jag vänder med spänd förväntan blad.

Att hitta något man älskar

Berg, snö och fart. Tre variabler som följt med mig genom livet som en röd tråd. Kombinationen av dessa tre gifter sig bra och har skänkt mig många stunder av sann lycka. Jag har stått på skidor, parallellt och vertikalt, sedan två års ålder. Jag älskar kylan och vintrarna, trots att jag mötte detta jordeliv på betydligt varmare breddgrader. Har en karmisk ödestro som säger mig att jag nog borde sätta bo, eller ännu bättre, leva mitt liv närmare de vildsinta naturkrafterna i sann nomad-anda (nu menar jag så klart inte tsunamis och liknande). En kollega till mig sa - jag har bräda i själen.
Jag har bräda, en eller två spelar mindre roll, i kroppen, själen och hjärtat. Svettiga promenader i kraftigt uppförslut, kall dryck på toppen och sedan belöningen. Freestyle säger det bra med orden "Jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut". Den här känslan. Den här drömmen ville jag på många (alla) sätt och vis förmedla till mina barn (närmare indoktrinera kommer man inte så länge den egna viljan skall ha bärkraft). Vi, jag och min man, har åkt med småpluttar i bärsele. Lekt följa John i backen till förbannelse. Dragit gnälliga och sura barn bakom oss i pulka uppför (länge och långt). Idag är Svante 17 år, Ingemar 15 och Tova-Liisa 10 år och de åker alla snabbare, snyggare och bättre än de flesta vuxna (man får skryta om sina barn eftersom barn undantas jantelagen.. eller?)Det bästa av allt är att utförsåkning har blivit Vårt intresse, något som vi har tillsammans familjen Zachrissons intresse. Ett ögonblick, en millisekund såg jag det. Lycka, förväntan och hopp. Allt detta i Tova-Liisas ögon när hon efter en, för henne, rätt mödosam vandring upp mot Jungfruvårtans topp såg ut över fjällmassivet och den orörda snön som bredde ut sig meterdjup. Tillrop, tjut och glädje.

tisdag 8 mars 2011

Ingemar Stenmark

Är min son hörselskadad... eller vill han få mig att känna mig totalt stentöntig?

Linda - Ingemar Stenmark (viskar så högt att viskningen gränsar till högprat)

Sonen - ? VAD?! (utropsteckenet markerar alltså utrop)

Linda - SHHH!!! Ingemar SSSStenmark (viskar lite högre, typ som småkillar när de är 8-9 år och ständigt blir tillsagda av läraren)

Sonen - Vad mamma? Varrå INGEMAR?!

Linda - Är du... Skit samma (tänker att sonen nog har drabbats av total dövhet, om han inte har en djävla stor vaxpropp i hörselgången).

Sonen - Menar du Ingemar Stenmark!?

Linda - NEJ jag menar så klart Margaret Thatcher!!!

Sittandes vid fikabordet.

Sonen - Men mamma menar du att Ingemar Stenmark är typ här?

Linda - Fan orka. Tänker då inte säga skit nästa gång jag ser: Anniken Kringstad, Björn Borg, Linda Haglund, Gunde Svan, Wayne Gtetzky, Thomas Wassberg, Stig Strand eller Torbjörn Nilsson.

fredag 4 mars 2011

Mitt liv som vuxen

Är vuxen.
... eller improviserar så gott det går.
Jag kan vabba!
Jag har betald semester!
Jag har gravitationspåverkade bröst!
Jag har börjat med bh! (...eller "riktiga" vuxna skulle nog mer kalla vad jag har för topp, typ ärvd efter en 12-åring)
Jag var ung när Fame fick på tv! (första omgången)
Jag har spa - kort! (GENOM JOBBET, totalt vuxet)
Jag går på möten, som jag måste gå på eftersom jag får lön! (hur vuxet som helst)

Fast å andra sidan så har liksom allt ett janusansikte.

När jag vabbar så kan jag och dottern kolla på tv en hel dag! (vilket skit som helst)
Bara ibland (i svaga ögonblick) så börjar jag räkna ner timmarna inför sommarsemestern i februari! (fast bara tyst eftersom jag tror att det kan uppfattas fel, typ som att jag är lärare för semesterns skull?!)
Det om gravitationen stämmer.
Ingrids!!! Har inte riktigt fattat mod än. Trivs ganska bra i toppar som liksom smetar ut allt. Platt är finare än häng. Dessutom så ser alla som jobbar på Ingrids ut att spela i en helt annan vuxendivision än mig. Blev även utskrattad (de skrattade åt inte med) i den lilla underkläds- kvasi- affären i kungspassagen eftersom jag frågade om den mjuka fyllningen i vissa bh-ar inte gjorde en skitsvettig. Jag menar det är ju ingen som liksom stoppar (alltså inte bromsar upp utan fyller) trosor.
Alltså jag var skitung när Fame gick, vilket innebär att jag är så där lagomvuxen.
Spa- kortet ger dock riktiga vuxenpoäng eftersom jag dessutom nyttjar det till max. Eller förresten om jag var en riktig vuxen så skulle jag liksom inte ha tid att hänga på spa så mycket som jag gör.
Det jobbiga med möten är att tankarna ibland (grovt taget 70-30) lever sitt eget liv, typ: fan varför sa jag så, tänk om alla tycker jag är helknäpp, skit nu blev nog någon sur, ser inte hon lite sur ut,håll nu käft och var så där kontemplativt klok, närvarande...närvarande, fan vad ont i högra skinkan, inte hoppa med benet det ser så nervöst ut liksom, bita på naglarna går bort...

Undrar lite över om det inte skulle vara skönt om det fanns vuxenkörkort. Typ du klarade provet. Du är nu en riktig vuxen, ungefär som ett nationellt prov. Typ nått som genererar vuxenlegitimation med en liten skattelindring som bonus. Måste ringa Björklund.

torsdag 3 mars 2011

Hurra

Det stormar ute. Det blir väderomslag.Idag fyller min äldste son 17 år. Känns väldigt märkligt. Barndomen avlägsnar sig alltmer och vuxenlivet närmar sig. Vår lilla "dreggel Hoja" ( ja, barn kan ha kraftig salivutsöndring och öppen mun hela tiden utan att lida någon form av skada) som alltid använde svåra ord (typ kontemplera) på riktigt fel ställe (nu snackar vi meningsbyggnadsfel). " Mamma Inna kan du ge kontempjera mer"???!!! Den här bemärkelsedagen står en lång, gänglig och modemedveten ung man med starka (milt sagt) politisk åsikter framför mig i köket (jag når typ till skulderbladen eftersom jag är "nästandvärg" som barnen säger kärleksfullt). Eftersom det är torsdag så har jag torsdagskollegium och sonen samt maken snowboardträning (sonen tränar och maken dirigerar). Dessutom är det slopestyletävling i helgen så träning inför är ett måste. Sammantaget, firande med kompisar på fredag och med familjen på lördag. Dock så slopas aldrig morgontraditionen med prinsesstårta och Önska på min födelsedagsången (den skönjbara entusiasmen har dock ett klart mer moderat uttryck hos en 17-åring). Hur som helst så har jag nu en son som är 17-år, fast jag bara är 37.

tisdag 1 mars 2011

Tro

Jag är en troende människa. Jag vill vara en troende människa. En människa som faktiskt vågar, vågar trots att livets vetskap är ofullkomlig.
Jag tror på:
Gud,Kristus, ödet, karma, reinkarnation, kärlek, mystik, kommunism, 5-års planer, "riktig" public service, förstatligande, feminism (särart undantaget), ordets makt, bönen, skrattets välgörande förmåga och gråtens förlösande. Jag tror på människan.

Jag tvivlar på:
allt det ovan givna i livets dunkla stunder.