Hurra

Det stormar ute. Det blir väderomslag.Idag fyller min äldste son 17 år. Känns väldigt märkligt. Barndomen avlägsnar sig alltmer och vuxenlivet närmar sig. Vår lilla "dreggel Hoja" ( ja, barn kan ha kraftig salivutsöndring och öppen mun hela tiden utan att lida någon form av skada) som alltid använde svåra ord (typ kontemplera) på riktigt fel ställe (nu snackar vi meningsbyggnadsfel). " Mamma Inna kan du ge kontempjera mer"???!!! Den här bemärkelsedagen står en lång, gänglig och modemedveten ung man med starka (milt sagt) politisk åsikter framför mig i köket (jag når typ till skulderbladen eftersom jag är "nästandvärg" som barnen säger kärleksfullt). Eftersom det är torsdag så har jag torsdagskollegium och sonen samt maken snowboardträning (sonen tränar och maken dirigerar). Dessutom är det slopestyletävling i helgen så träning inför är ett måste. Sammantaget, firande med kompisar på fredag och med familjen på lördag. Dock så slopas aldrig morgontraditionen med prinsesstårta och Önska på min födelsedagsången (den skönjbara entusiasmen har dock ett klart mer moderat uttryck hos en 17-åring). Hur som helst så har jag nu en son som är 17-år, fast jag bara är 37.