Möttes vid frukostbordet av Björn som exalterad viftade med dagens DN. debatt. Jesper Meijlings och Sverker Sörlins debattartikel kring de marknadsmodeller som succesivt har tagit över det tidigare välfärdssamhället var lågan satt Björns hjärta i brand. Sörlin och Meijling beskriver dagens politiska läge med ordet "vägval". Det samhällssystem som danats de senaste 20 åren vilar på utlokaliseringen av samhällstjänster till privata initiativ och riskkapitalbolag. Den svenska välfärdsstaten guppar som en kork på marknadiseringsexperimentets sjöar. Sörlin och Meijling påtalar faran med att rätten till de offentliga tillgångarna delas ut för att sedan verka i en juridisk gråzon.
När jag själv, under påhejning av Björn, läste artikeln så infann sig ett stort och mäktigt JA. Äntligen, några som har "befogenhet" och kan ta det mediala rummet i besittning. Äntligen några som rör vid pudelns kärna och skiter i att svassa runt politikens färgskiftningar, men ändock stå där med rumpan bar. Jag håller med Sörlin och Meijling när de menar att den hittills förda politiska agendan innefattar ett experiment i stor skala. Om man tittar på hur förändringar skett inom: skola, kollektivtrafik, elförsörjning, medial public service ... o.s.v. framträder ett experiment med en hög procenthalt bortfall.
Ett paradigmskifte i förfall.
Det här är socialdemokratins framtid. Här vilar socialdemokratins grund (för mig). Kärnvärden; en skola för alla, public service vars fötter är mejslade ur den starka statens fundament, fungerande kollektivtrafik...listan kan göras lång. Jag hoppas att debatten kring välfärdens kärna kan och måste bli en fråga som socialdemokratin tar sig an. En fundering över den samhällsomvandling som skett och mod att ta ut nya kompassriktningar för den fortsatta moderniseringen. En renässans av idealen.
