Taggad

Vad kan man kalla det om inte ett mentalt moment22. Arbetstränar, vilket i praktiken skall innebära två timmars vistelse på skolan per dag. Två möten och lite kollegietid är allt som är inbokat. Otroligt märkligt för mig, men säkert jättebra. Leker liksom bredvidlekar. Engagemangets stig har alltid varit min och jag har inte riktigt tittat efter andra rutter. Kämpar mot/med känslan som viljekraftigt bubblar att återgå till vanlig näring på en gång. Hälsa, morgonspråk, rytmisk del med flöjt och mp. Jag är så djävla taggad, men blir bänkad för mitt eget bästa (typ Zlatan med en liten vrickning vid UEFA final, hybris? Ja). Känns lite tragiskt, töntigt och patetiskt att strosa runt på jobbet för att låtsas ha något viktigt att göra, numer utgörs viktigheten av att: hitta trevliga elever att skoja med, pynta MIN hylla i lilla gula, desperat småprata med arbetskamrater som säkert har massor med annat att göra, hoppas att jag liksom oförhappandes skall stöta på en liten femma. M.a.o mental moment22 eftersom den rationella delen av min hjärna säger mig att det här verkligen är den Gyllene medelvägen. Alltså kamp mellan det rationella och det emotionella. Så nu sitter jag här, färdigklädd, tandborstad och sugen som bara den på att sticka till jobbet. Kanske bra att vara i tid, är inbokad 14-15 idag, men tre och en halv timma i förväg kanske är att ta i en smula. Fick en spikmatta i julklapp, antar att jag alltid kan lägga mig på den en stund. KUL.