Lördagen som Gud glömde!
Gick in i helgen med en något bister attityd till livet i allmänhet och vissa saker, personer och fenomen i synnerhet. Är någorlunda less på spontana kommentarer av lekmannapsykologer och självutnämnda livscoacher. Är också less på att höra om en viss persons förträfflighet, i.a.f. flera gånger om dagen när man dessutom tvivlar på att det verkligen stämmer till fullo. Vill bränna alla självhjälps-, dilog- och gränssättningsböcker på ett stort djävla bål. Kan bittert konstatera att vissa personer föds med guldsked i mun och dessutom glider genom livet på ett mammabananskal.
Vill inte ta mer skit från någon!
Vill ärligt och rakt faktiskt kunna säga vad jag tycker!
Tänker inte längre gilla läget och vara tacksam!
Vill också få höra bra saker!
Lite lite bitter, men det blir nog bra.
