Känslan av timmarna.
Nattens äventyr slutade vid halv sex på morgonen då en magsjukeutslagen Pelle lämnades över till Björn. Två timmars sömn och känslan av "dagen efter". Tycker det svårt när barnen är sjuka, men allra svårast när dom är små. Ordlös gråt som berättar att det gör ont. Magontet är obevekligt och Pelle får inte ens behålla den lilla mängden vätska som hen orkar dricka. Uppvärmd pizzalunch för mig och Gunnar. Pelle panikskrek av hunger och slukade en burk äppelmos, sen kaskadkräks och panikgråt. Gunnar började sympatigråta, men lugnade sig när Pelles mage tillslut var tom. Kräks i mitt hår. Kräks på mina kläder. Kräks på matta och golv. Bär och vaggar, äntligen får Pelle sova.
