Kallpratsdiskursen-Varmpratsdiskursen.
Sekunderna innan utgång ett eldleksscenario med ostbågebarn, borttappade sockar, flygande bondgårdsdjur och en vuxen som helhjärtat försöker hitta sin inre Niyama.
Botar livsmässiga tillkortakommanden och logistisk härdsmälta med te och flykt till det påklistrat vackra.
När skvalet, ljudmattan, kakafonin har tystnat.
När nollpunkten inte längre kan utläsas i trötta anletsdrag.
Då Wordsworth, Södergran, Auden, Boye och Tranströmer viskar om tystnaden, livet och skönheten. När kaosstress söker allt som är arketypiskt. normbildande. eftersträvansvärt och på alla plan chimärt.
Bloggar med fina bilder i perfekt komposition. Husliga föräldrar. Vackra kvinnor som gärna visar magens konturer två veckor efter förlossning. Hus som välkomnar med breda tiljor, gemyt i spatiala rum och ljus som fyller den törstande själen. Perfekta kompositioner av arvegods, design och modernitet, allt för att skapa bilden av det lyckligt levande.
När vår sunkiga 70-tals toa, den trasiga diskmaskinen, listerna som aldrig riktigt kommer på plats, klädhögarna som växer i paritet med global uppvärmning och hallen som överbelamras av skor i alla storlekar blir alltför tryckande... ja då flyr jag till grottliknelsens land. Där ser man bara dansande skuggor av osnytna ostbågsbarn, intorkade kissdroppar på toalettringen och gravidbyxor som känns passande ett år efter förlossningen. Där är det imaginära kung och drottning.
 |
| Garderobsgolvet; lättillgängligt, men aningens svårstädat |
