Läser den magnifika lady Dahmer och slås av min egna naivitet. Det handlar om amning och om människor som, på rikt, blir äcklade av ammande kvinnors bröst.
Kvinnor som, de facto, gömmer sig i hemmets vrå på grund av rädsla för att väcka amningsavsky i offentlighetens ljus. En man, ja man, har i magasinet Mama yttrat sig om amning och använder begreppet "att amma med stil". Tur det för stil är ju helt subjektivt, eller?!
Ja så typiskt, eller så symptomatiskt att jag läser det här just nu. Eftersom vi alltid krånglar till det så gick både Björn och jag på det trevliga föräldramötet igår, Pelle hängde (så klart) med. Jag ammar ju var som helst och i vilka kläder som helst så... hmm halade upp tunikan och visade mammamagen och halva bröstet. Pelle slurpade och jag utgick från att ingen, faktiskt ingen, tycker det är äcklande när en ettåring läggs till bröstet.
