Jullovets fullbordande

Så sitter vi  här; en Gunnar, en mamma och två skärmar som blinkar och flipprar. Gunnar spelar bondgårdsspelet och jag slösurfar och bloggar.  Gunnar blir helt överlycklig när alla djuren pekats in i bondgården och rösten ger positiva affirmationer, så lycklig att hen gärna snabbt pekar på diverse djurfigurer i en rasande fart. Kossan blir då gärna gris eller fjäril. Det är så himla skönt att se Gunnar sprudlande eftersom hen mest hela jullovet haft rinnande ögon, snorig näsa, feber och jättemycket hosta. Glädjen var stor idag då Gunnar för första gången på flera dagar åt en hel portion soppa, ett tecken på att den sega förkylningen är på väg att vika hädan. Även Pelle snörvlar mindre, men nässugen är fortsatt en välbehövlig räddare i nöden. Planen är att åka till Tärnaby, men vi "vågar" inte riktig då husvagnen inte känns som en inbjudande miljö för två små snörvlisar. Både jag och Björn längtar dock till snön och möjligheten att prova våra nya skaklar till skidpulkan. Jullovet blir liksom inte fullbordat innan vi bäddad skidpulkorna med skinn, dunsäckar och varma barn. Skidat iväg med pulkor och ryggor, grillat med tystnaden som sällskap och fjällkammarna som utsikt. Det är då jullovet blir jullov.