I går var alla barnen hemma, så himla fint. Jag och Pelle åt lunch med storkillarna Svante och Ingemar. Vi pratade om allt sånt som vi inte hinner prata om numer. På kvällen testades Svantes nya tv spels konsol. Vi tände adventsljuset, drack glögg och åt pepparkakor, allt kändes lite som för några år sedan. Som familj lever vi i ett gränsland, en konstellation i våra rum som inom en snar framtid kommer förändras. Inget jag räds, utan snarare en vetskap om att livet är så vare sig jag är redo eller inte. Själva föräldraskapets andemening, lära flyga. Det var ändå fint att vara tillsammans så som det brukade vara.
