Här.
Här där verkligheten bor vilar saligheten i ögonblicken såsom; Gunnars varma morgonkram och Tovaliisas genuina skaparglädje. Min verklighet är fantastisk och underbar, men med verklighetens förnuftiga glasögon. Tänker det ofta och skriver det ibland, om saknaden efter det obetänkta och gränslösa bejakandet. Det som kan lägga sig som ett järnband runt hjärtat. Att leva fritt, utan förutbestämda mål. Att tillåta sig följa nya stigar, sådana som kutymens band inte hunnit knyta. Men så kommer ögonblicken och friheten som vilar i dem vill jag inte byta bort mot något i hela världen. Sånt som man tänker på en förmiddag efter en natt tillsammans med en snörvlande Pelle.
 |
| NU sover Pelle |
 |
| Gunnar sover också jämte Pelle |
