 |
| Välling bygger denna fina unge |
Gunnar är så mycket som mig, eller som jag var. Liten i maten, sa min mor. Bortskämd, sa kanske andra. Gunnar har matdagar och sedan har hen vällingdagar. Barns ätande, eller snarare brist på ätande, framkallar mycket tyckande och vuxna ler sådär förnumstigt åt ungar som äter allt och gärna alltid när de vuxna vill. Ungen är duktig när hen äter upp. Min Gunnar äter nästan aldrig upp, är hen då inte duktig?!
Jag tror varken på tvång eller duktighets associationer. Vill inte i "Pavlovsk anda" prägla sonen att äta för att vara duktig i andras ögon. Tror på människans egna behov av näring, trygghet och kärlek. Ät själv. Försök våga smaka och om du inte gör det så kommer chansen alltid tillbaka. Särskilt tacksam då Gunnar går på Waldorfbarnträdgård och serveras en meny som bygger på sädesslagen och upprepningen. Min fina Gunnar har just nu stora vällingsmaklökar, men jag är övertygad om att hens smaklöksregister kommer vara brett, djupt och härligt när hen är vuxen.
