Våra ungar har alla gått/går på waldorf... och vad är då waldorf?.. och vad har det med saken att göra?
Jo! Vår lilleman bör ju i anständighetens namn få ett riktigt namn. Jag menar, lilleman (skrivs det ens med versal i början liksom) kan ju ingen heta... eller?
Arbetsnamnet under hela graviditeten var Kalle, men så kom Björn på att ungen måste ha ett riktigt namn (ursäkta världens alla Kallemänniskor). Enligt Björn är Kalle inte ett riktigt namn utan ett smeknamn och ve och borgerlig fasa så kan det ju inte få gå till. Suck och stön?
Gunnar måste det bli, enligt Björn, fast det vill inte Ingemar och Tova-Liisa med argumentet att det är ett fult gubbnamn.
Svante å andra sidan menar att en unge av lillemans kaliber inte kan heta nått så svennigt (synonymt med tråkigt/alldagligt och konventionellt enligt sonen) som Kalle eller Gunnar, näh hur skulle de se ut liksom?!
Jag, ja jag, har helt andra preferenser och föredrar: Holger, Toft, Vidar, Vile, Toste och Truls, alltså idel "waldorfnamn" enligt övriga familjen (därav inledningen)... Och waldorfnamn det är alltså namn som: 1. inte har namnsdag 2. för tankarna till festivalen vid Nämforsen 3. sånt man inte heter som hockeyproffs 4. namn som gör att man aldrig kan köpa en nyckelring eller mugg på lekbiten med sitt namn i feta bokstäver, alltså namn med tydliga kopplingar till diverse negationer (enligt övriga familjen). Därmed har ett kallt namnkrig uppstått och jag försöker på detta vis nå ut till likasinnade satelitstater.
